När man inte låter Elina vara för sig själv, utan håller i henne så är hon allt som oftast glad. Inte nöjd, utan GLAD. Det är jättelätt att få henne att skratta nu. Pussar man henne på halsen så bubblar skrattet fram. Underbart att höra. När hon får nog av kittlandet så tar hon tag i ens ansikte och för det mot munnen, så man får sig en plaskvåt puss. Härligt att hon börjat få lite personlighet och egen vilja.

Slängde in tofflorna för tovning en sista gång. Formen på dem är inte jättebra, men det kanske det aldrig blir på första försöket?

Möjligtvis blir de finare om jag broderar dem.. De är ganska stora också (strl 6-9 mån) men avsikten är att de ska användas som skor utanpå strumpor så då är de nog inte alltför gigantiska. Varma lär de i alla fall vara, och det är ju huvudsaken.

Så här skulle de sett ut enligt stickbeskrivningen:

Okej, i jämförelse med mycket annat skit som kan hända så borde jag inte klaga, men det är faktiskt jobbigt med ett klängigt barn. Har vi tur så kan hon leka själv i 10-15 minuter men största delen av dagen så sitter Elina klistrad vid antingen mig eller Fredrik. Lägger man ifrån sig henne så tar det inte lång stund innan hon skriker som en galning. Jag känner mig som en jättedålig mamma när hon äntligen somnat i min famn efter amningen och jag bara måååste gå på toaletten. Lägger henne försiktigt i spjälsängen, varpå hon vaknar och genast skriker. Detta händer gång på gång, och vissa saker måste man ju göra, laga mat till exempel. Tyvärr får hon då skrika själv ett tag. Under graviditeten läste jag tonvis med texter om barn och deras behov. "Ett barn skriker inte för att vara elakt, utan för att något är fel." Jag vet inte hur mång gånger jag läst det och hållit med. Jag har alltid tänkt att jag inte kommer låta mitt barn ligga och skrika långa stunder, men sedan Elina kom till världen inser jag att jag inte har något val. Vill jag kunna äta/skita/duscha/städa så måste jag lägga ner henne, vilket oftast resulterar i gallskrik. Fast jag vill ju inte att hon ska skrika, och det maler hela tiden i huvudet på mig "..utan för att något är fel".

När Fredrik åkt iväg till jobbet så slog jag till och påbörjade något som vi talat om ett tag: ommöblering av vardagsrummet. Rummet är så litet (eller så har vi så många möbler) att det i princip bara går att placera möblerna på ett visst sätt. Åtminstone om det ska se vettigt ut. Det vi har gjort är således att vi har spegelvänt möblemanget, vilket skapat ett intimare rum, med ett ledigt hörn som kommer bli lekhörna till en början och sedan datorhörn om vi bor kvar här när Elina behöver sitt eget rum. Jag blev riktigt nöjd med resultatet.

Som grädde på moset kom Charlie hit och lagade middag åt oss, tack för det lillebror!

Elina har börjat gnälla, så det är dags att leka lite med henne.

Om en ganska snar framtid kommer lillan växa ur mjukliften och behöva sitta i sittdelen på barnvagnen. Då det ju är relativt kallt ute behöver vi en åkpåse. Jag har spanat in en riktigt snygg (och funktionell vad det verkar) på www.freshmilk.se. Det är en butik som ligger här i stan, men jag har ännu inte vågat mig dit. Skulle nog köpa på mig alldeles för mycket saker, för de har bland annat en uppsjö av söta barnkläder. Spana också in sakerna under "övrigt", perfekta julklappar till småbarnsföräldrar. (Vi hade t.ex uppskattat den här napphållaren med silikonring, så nu vet ni det.)

Sitter nu lite småhungrig och väntar på att mina två övriga familjemedlemmar ska vakna. För knappt en timme sedan vaknade Elina till och ville ha mat. Hon hade då sovit i hela 8 timmar! Inte nog med det, utan JAG har sovit 7 timmar i sträck. Just nu känner jag mig sjukligt pigg och alert. Tänker sätta på en balja kaffe för att förstärka känslan ytterligare. Tyckte att det var lite underligt att jag inte vaknade av den bultande smärtan i mina mjölkstinna bröst, blött var det också. När Elina hade ätit färdigt så gick jag upp så att jag kunde handmjölka ur den andra tutten också. Lättnad!

Jag är fortfarande förvånad över att det tar flera timmar att förbereda sig om man ska gå hemifrån med bebisen. I alla fall om man själv ska se någorlunda vårdad ut. På dagordningen idag var att gå och fika med Josefine, en gammal klasskamrat från högstadiet. Det var riktigt trevligt att träffas och snacka om vad alla vänner gör numera.

Efter kaffepausen försökte jag leta upp terminalen för bussgods. Efter att jag irrat runt ett tag ringde jag Fredrik som fick leda mig rätt via telefonen. Bussgodset innehöll några prylar jag köpt via auktion. Bland annat en liten speldosa och en sängmobil. Ganska onödiga saker egentligen, men jag har blivit köpgalen på Tradera.. inte så vettigt för plånboken.

Vi håller på att tappa förståndet här nu. Det är andra dagen som Elina skriker och gnäller oavbrutet. Av någon outgrundlig anledning så vägrar hon sova under dagtid och skriker konstant av övertrötthet. Konstigast av allt är att hon helt plötsligt kan sluta och vara glad och pratig i ca 10-15 minuter varpå skrikandet börjar igen.

Förra veckan köpte jag garn som jag tänkte sticka varma tofflor till Elina av. Tovandet av dessa tofflor har inte riktigt gått som jag väntat mig. Ska ge dem ett försök till i tvättmaskinen, om de inte tovas mer så får jag nog tyvärr försöka göra det för hand istället. Med andra ord kommer de då aldrig bli klara. Så håll tummarna för att tvätten går bra!

Igår blev Elina 4 månader gammal. Sommaren försvann, hösten passerade och nu sitter vi här, bara två veckor innan 1:a advent. Nedräkningen till jul har börjat. Jag har inte börjat köpa några klappar ännu. Vad värre är: jag har inte ens en antydan till aning om vad jag ska köpa till folk. Jo, förresten - ett litet paket har jag inhandlat, fast det räknas knappt eftersom det var ett impulsköp.

Just nu är Fredrik i träningslokalen för en gradering till fortsättningsgruppen. Jag håller alla tummar och tår för honom. Därefter mååste vi köpa nytt parfymfritt tvättmedel till lillstumpans rumpa (för dig Charlie: rumpaa) innan tvättiden börjar vid 13. I torsdags hade hon otroligt ont på sin knallröda, blossande bakdel. Det vill vi inte vara med om igen.

Hon är så duktig på att ta tag i saker nu. Allt ska fingras på och föras till munnen. Enligt BVC kan man starta med smakportioner nu vid 4 månaders ålder, men vi kommer vänta ett tag till. WHO och livsmedelsverket rekommenderar helamning till 6 månaders ålder, så vi sträcker nog ut på det några veckor till. Dock börjar lillan så smått bli intresserad av mat nu, så vi kanske inte lyckas hålla henne ifrån smakportionerna så länge som två månader till. Trots allt är det hennes behov som styr.

När jag är inne på internet så har jag (som så många andra) ett antal hemsidor som jag regelbundet besöker. Förutom att kolla mailen, aftonbladet, familjeliv och facebook så läser jag en handfull bloggar. Beckahs blogg är en av dem. Hon har tre söner varav den yngsta är född i september. Jag tycker att det är intressant att följa andra bebis-föräldrars vardag. Förutom att jag rent allmänt rekommenderar att du tittar in på hennes blogg så tänkte jag också vara med i utlottningen av ett paket med okänt innehåll. Paket är alltid roligt att få, och allra särskilt när det varken är vid jul eller födelsedagar.