Lade precis en beställning på lite kläder från Villervallas rea. Hade varit bra om de hinner komma i tid till Elinas födelsedag, men det spelar ju inte jättestor roll egentligen. Två par klänningar/långa tunikor och matchande t-shirt och body till Elina och Prutten att ha framåt våren/sommaren nästa år.. eller när de nu kan tänkas ha de storlekarna. Vill inte köpa några mini-kläder till bebisen eftersom vi har så mycket som fortfarande är fint från Elina, så det fick bli storlek 68. Lagom för ett barn på drygt 6-månader ungefär om jag inte minns fel.

Mätte Elina också, hon är 97 cm lång och väger knappt 17 kilo. Mitt stora barn!

Förra året vid den här tiden funderade jag halvseriöst på om det kanske inte räcker med ett barn. Hur skönt det skulle bli när Elina kan gå ut själv och leka och man kan sola i någon timme utan att behöva springa efter ett litet barn. Samtidigt så vet ju både jag och Fredrik vilken glädje man kan ha av sina syskon.

När september kom och jag insåg att det inte skulle vara någon katastrof att bli gravid längre (jag ville inte föda barn bara några månader innan examensarbetet var färdigt) så började vi diskutera ifall det kanske var dags för syskonverkstad. På så sätt hade vi heller ingen brådska att bli gravida omgående eftersom vi räknat med ca 4 år mellan barnen, samma som det är mellan oss och våra syskon. Det tog sig ju då på andra försöket, några dagar innan lucia fick vi reda på graviditeten. Det höll då bara till januari, men vad snabbt man hinner ställa om sig från "kanske-aldrig-mer" till "klart-att-vi-är-redo-för-bebis-igen".

Idag har graviditeten med Prutten gått precis halvvägs. 140 dagar kvar. Jag vill inte att sommaren ska ta slut, så jag tänker inte börja nedräkningen ännu. Det är skönt att allt gått bra såhär långt i alla fall.

Det blev en lång tur på stan idag, men jag fick tag i ett par byxor och några tröjor så jag är nöjd. Nu är jag däremot ganska utmattad, så jag håller mig hemma med en liter pucko och en film medan Fredik är på capsturnering.

Var på postutlämningen och hämtade en bärsjal som vi köpte i veckan. Den skulle vara grå, men är snarare åt det beiga hållet. Inte mig emot. Riktigt, riktigt lång är den (5,6 m) så den går att vira runt kroppen några gånger. Vi testade hur den är att knyta, personligen tyckte jag att det var ganska smidigt, men visst kommer det att bli varmt med sjal och bebis på magen.

Fredrik och Lenart (gosedjursnalle som jag fick av F förra julen) demonstrerar första knyt-försöket.

I onsdags var jag hos barnmorskan, Fredrik jobbade så Anna fick följa med istället. Livmodern hade växt som den ska och är nu några fingerbredder över naveln. Fick också lyssna på hjärtljuden med en doppler (fungerar ungefär som ett ekolod). 150 slag/min slog det.

Hon kollade också blodtrycket (vilket jag hatar!) och det låg på samma som förra gången, dvs ganska högt men inte farligt högt.

Jag passade på att fråga om mina revben, som efter ett par timmars sittande gör fruktansvärt ont. Hon hade inga tips att ge annat än att ställa mig upp och röra på mig lite då och då. Igår gick det inte alls. Efter 3 timmars föreläsning höll jag på att krypa ur mitt eget skinn så jag hoppade över den sista timmen. Synd att det ska behöva vara så.

Idag är jag i alla fall ledig och ska snart ta en sväng på stan och se om jag kan köpa ett par nya byxor. Mina vanliga jeans (sista paret) är inte bekväma längre, så nu blir det till att köpa ett tredje par mammabyxor. Förutsatt att det inte blir för dyrt vill säga.

Fredik fick äntligen se sparkarna på utsidan i förrgår. Oj oj vad livlig bebisen var då. Huden hoppade säkert ett par cm utåt, så mysigt att jag nästan inte kunde hålla tårarna borta.

I lördags hade vi 140 dagar kvar till förväntad förlossning, dvs halva graviditeten är avklarad! Nedräkningen kan börja.

Idag har jag gjort något vettigt (istället för att gå på föreläsning, vilket jag har varken ork eller tid till). Jag har skaffat graviditetsförsäkring. Det var inte lätt att välja, alla 5 försäkringsbolag har olika bra kvaliteter när det gäller försäkringarna. Slutligen blev det i alla fall TryggHansa för derras utmärkande försäkringar för vissa medfödda sjukdomar, hög ersättning för förlossningskomplikationer (stor blodförlust eller svår bristning) samt ett litet ersättningsbelopp för dödsfall av någon familjemedlem.Nu slipper jag våndas inför det beslutet i alla fall, vilket jag gjort de senaste månaderna.