Tankarna har snurrat på ordentligt den senaste månaden. Jul- och nyårsfiranden har varit jättebra dock. Mina tankar har legat hos det jag lovade mig själv att inte glömma. Jag planerar att hålla det löftet. Det är nu precis ett år sedan vi råkade ut för missfallet. 2012 var ett år som inleddes med sorg och avslutades i glädje. Allt kändes så otroligt hopplöst då den 6 januari 2012. Det finns flera anledningar till att jag vill minnas. Dels för att det var ett efterlängtat barn som försvann, men också för att januari blev en månad som cementerade styrkan hos den här familjen. Fredriks stöd var precis vad jag behövde och Elinas förståelse var större än vad jag förväntade mig av en 2½-åring. "Mamma är ledsen. Bebisen är borta." Just den där styrkan är vad jag behöver komma ihåg. Det var också den som gjorde att vi sista februari satte datum för vigsel till försommaren 2013.

Den 6 mars kom nästa känslovåg. Ett nytt positivt graviditetstest. Glädje och oro. Påsken firades i början av april i Tyskland. Samma dag som vi kom hem från firandet hade jag första besöket hos barnmorskan. Jag hann inte ens hem från det besöket förrän jag kände att det blev riktigt blött i trosorna. Jag har aldrig förr hoppats så mycket på att jag kissat på mig. Tyvärr var det inte så. Omedelbart åkte jag till gynakuten. Väntetiden var orimligt lång (minst 8 timmar trodde de) så jag fick en tid ett par dagar senare istället. Blödningen avtog. Det var hemskt att ligga där i gynstolen för 5:e gången det året. Jag försökte att hålla förväntningarna låga när ultraljudet gjordes. Men där fanns ett litet pickande hjärta! Lättnad. En dryg vecka senare gjordes ett sedan tidigare inplanerat ultraljud för att fastställa graviditetslängden då jag inte haft någon mens mellan missfallet och den nya graviditeten. Planerat födelsedatum blev 21 november. De följande veckorna hade jag småblödningar ungefär var 3:e dag. Det var hemskt och varje gång antog jag att graviditeten var över och att blödningen skulle tillta. Så var dock inte fallet. Samtidigt som allt detta pågick privat så försökte jag få tillvaron att fungera i skolan. Examensarbetet var i slutskedet, jag fick inga resultat vilket var otroligt frustrerande. Vårsolen strålade och kaffepauserna blev allt fler och allt längre.

Juni kom och allt hände plötsligt på en gång. Först var det rutinultraljudet, som visade en frisk bebis och ändrade planerat födelsedatum till 20 november. Vi fick veta att vi väntade en liten bror till Elina. Dagen därpå var det midsommar, en dag med mindre bra väder men gott sällskap. Jag avslutade dagen därpå mitt examensarbete och skyndade därefter tillbaka till Göteborg för att planera redovisningen av detsamma. Min mor och mormor var med vid min redovisning, som inte var bra men inte heller usel. Jag kände mig så fri när vi tog oss från skolan och hem till Elina och Fredrik.

Sommaren fortsatte med betydligt sämre väder. Jag och Elina tillbringade ännu en gång flera av sommarveckorna hemma hos mina föräldrar. De där veckorna tenderar att gå väldigt fort. Plötsligt var det september och skolstart. Jag började läsa två heltidskurser på distans, men tempot var för högt för min trötta kropp och hjärna så jag hoppade av den ena kursen. Att läsa hemifrån var lugnt och skönt men det är tråkigt att inte träffa något folk.

I september beställde jag också min brudklänning. Hösten gick långsamt. Ändå var det en mysig tid. I oktober kom brudklänningen. Nu i efterhand är jag glad för att jag provade den då. Suddiga bilder tagna i spegeln visar min stora mage i den figursydda kreationen.

Slutligen kom månaden jag så länge väntat på, november. Firande av pappas födelsedag, heldagsshopping med mamma och födseln av lille Carl. December bjöd på lisebergsbesök, luciafirande på förskolan och mycket hemmamys.

Sammantaget har det varit ett bra år. Hoppas på ett ännu bättre 2013!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För andra natten i rad ligger jag vaken. Det fungerar inte för mig att vakna för att amma och sedan somna om. Blir istället att jag piggnar till och ligger och funderar i några timmar. Det i sig resulterar i att jag är extremt trött dagen därpå. Tråk...

2013 kommer gå till historien som ett extremt händelsefullt år. Bröllop, begravningar och sjukdomsbesked. Ännu finns det många månader kvar och det är med skräckblandad förtjusning jag funderar över vad hösten och vintern har att erbjuda. ...

Om några dagar blir Calle 4 månader. På lördag är det dags för namngivning, det ska verkligen bli trevligt att träffa släkten. Det känns dessutom lite som ett generalrep inför bröllopet. Mycket saker som ska fixas, och då är namngivningen ändå en lit...

Blir tokig på vikten! Det går helt vansinnigt långsamt neråt. Tränar åtminstone varannan dag och försöker hålla mig ifrån allt extra när det kommer till maten. Om det inte lossnar snart så kommer jag behöva räkna kalorier, skittråkigt men kanske nödv...

Morgonen den 19 november, en dag innan beräknad födelse, kände jag värkar som var riktigt lovande. De fortsatte hela förmiddagen, så efter lunch valde jag att ringa efter mina föräldrar så att de kunde komma och passa dottern. Lagom tills de kom vid ...