För andra natten i rad ligger jag vaken. Det fungerar inte för mig att vakna för att amma och sedan somna om. Blir istället att jag piggnar till och ligger och funderar i några timmar. Det i sig resulterar i att jag är extremt trött dagen därpå. Tråkigt.
Allt rör sig i hjärnan. Kroppsuppfattning, livet, döden, jobb, studier, pengar, familjen och småsaker som städning och örhängessamlingen.
Det konstiga är att jag är trött, men hjärnan vill ändå inte koppla av.

Vi var på begravning idag (igår). Antar att det drar igång tankarna lite extra. Nu hoppas jag att det dröjer många många år innan vi behöver säga adjö till nästa person. Jag har inget emot att vänta 10-15 år på nästa gång.

Medan vi var iväg hade Elina och Carl barnpassning och fick göra ett besök på naturhistoriska. Jag tycker det är mysigt att gå på museum, och verkar som om Elina också trivs med att strosa runt och titta in i montrar. Efter vårt förra besök där så tjatade hon redan dagen efter om att få åka tillbaka. Nästa gång får det nog bli sjöfartsmuseet istället. Jag tror inte ens att jag varit där.

Nu ska jag göra ett nytt försök till att somna.

2013 kommer gå till historien som ett extremt händelsefullt år. Bröllop, begravningar och sjukdomsbesked. Ännu finns det många månader kvar och det är med skräckblandad förtjusning jag funderar över vad hösten och vintern har att erbjuda.

Tankarna har snurrat på ordentligt den senaste månaden. Jul- och nyårsfiranden har varit jättebra dock. Mina tankar har legat hos det jag lovade mig själv att inte glömma. Jag planerar att hålla det löftet. Det är nu precis ett år sedan vi råkade ut för missfallet. 2012 var ett år som inleddes med sorg och avslutades i glädje. Allt kändes så otroligt hopplöst då den 6 januari 2012. Det finns flera anledningar till att jag vill minnas. Dels för att det var ett efterlängtat barn som försvann, men också för att januari blev en månad som cementerade styrkan hos den här familjen. Fredriks stöd var precis vad jag behövde och Elinas förståelse var större än vad jag förväntade mig av en 2½-åring. "Mamma är ledsen. Bebisen är borta." Just den där styrkan är vad jag behöver komma ihåg. Det var också den som gjorde att vi sista februari satte datum för vigsel till försommaren 2013.

Den 6 mars kom nästa känslovåg. Ett nytt positivt graviditetstest. Glädje och oro. Påsken firades i början av april i Tyskland. Samma dag som vi kom hem från firandet hade jag första besöket hos barnmorskan. Jag hann inte ens hem från det besöket förrän jag kände att det blev riktigt blött i trosorna. Jag har aldrig förr hoppats så mycket på att jag kissat på mig. Tyvärr var det inte så. Omedelbart åkte jag till gynakuten. Väntetiden var orimligt lång (minst 8 timmar trodde de) så jag fick en tid ett par dagar senare istället. Blödningen avtog. Det var hemskt att ligga där i gynstolen för 5:e gången det året. Jag försökte att hålla förväntningarna låga när ultraljudet gjordes. Men där fanns ett litet pickande hjärta! Lättnad. En dryg vecka senare gjordes ett sedan tidigare inplanerat ultraljud för att fastställa graviditetslängden då jag inte haft någon mens mellan missfallet och den nya graviditeten. Planerat födelsedatum blev 21 november. De följande veckorna hade jag småblödningar ungefär var 3:e dag. Det var hemskt och varje gång antog jag att graviditeten var över och att blödningen skulle tillta. Så var dock inte fallet. Samtidigt som allt detta pågick privat så försökte jag få tillvaron att fungera i skolan. Examensarbetet var i slutskedet, jag fick inga resultat vilket var otroligt frustrerande. Vårsolen strålade och kaffepauserna blev allt fler och allt längre.

Juni kom och allt hände plötsligt på en gång. Först var det rutinultraljudet, som visade en frisk bebis och ändrade planerat födelsedatum till 20 november. Vi fick veta att vi väntade en liten bror till Elina. Dagen därpå var det midsommar, en dag med mindre bra väder men gott sällskap. Jag avslutade dagen därpå mitt examensarbete och skyndade därefter tillbaka till Göteborg för att planera redovisningen av detsamma. Min mor och mormor var med vid min redovisning, som inte var bra men inte heller usel. Jag kände mig så fri när vi tog oss från skolan och hem till Elina och Fredrik.

Sommaren fortsatte med betydligt sämre väder. Jag och Elina tillbringade ännu en gång flera av sommarveckorna hemma hos mina föräldrar. De där veckorna tenderar att gå väldigt fort. Plötsligt var det september och skolstart. Jag började läsa två heltidskurser på distans, men tempot var för högt för min trötta kropp och hjärna så jag hoppade av den ena kursen. Att läsa hemifrån var lugnt och skönt men det är tråkigt att inte träffa något folk.

I september beställde jag också min brudklänning. Hösten gick långsamt. Ändå var det en mysig tid. I oktober kom brudklänningen. Nu i efterhand är jag glad för att jag provade den då. Suddiga bilder tagna i spegeln visar min stora mage i den figursydda kreationen.

Slutligen kom månaden jag så länge väntat på, november. Firande av pappas födelsedag, heldagsshopping med mamma och födseln av lille Carl. December bjöd på lisebergsbesök, luciafirande på förskolan och mycket hemmamys.

Sammantaget har det varit ett bra år. Hoppas på ett ännu bättre 2013!

Hade tur igår och fick hem en liten solstråle på eftermiddagen. Inget bråk alls under kvällen. Efter middagen (som vi åt redan vid halv fem) tog jag en tupplur som fick mig att orka vara mig själv också.

Dessutom blev jag nyfiken på hur framhjulet kunnat gå sönder, så jag pillade isär hela hjulet och det visade sig att det var en låsring som hoppat ur sitt spår i hjulaxeln. Jag rengjorde alla delar, torkade dem och sprayade med silikonspray. Sedan monterade jag ihop hjulet igen och bände fast låsringen på dess plats. Hade ingen tång att sätta fast den med, så det var lite trixigt att få den på plats, men till slut gick det. Vi har ännu inte provkört vagnen och kollat så att hjulet håller men jag hoppas att allt ska vara i sin ordning igen.

Ibland känns det som man har lite mer energi än annars. Då kan man till exempel få för sig att fixa maträtter som tar flera timmar att tillaga. Tyvärr resulterade det idag i en himla massa sammandragningar.

För första gången har jag lagat kåldolmar från scratch. Av någon anledning är inte kryddpeppar ingrediens i ett enda av de recept vi hittade, men naturligtvis lade vi i det ändå. Det huvudrecept vi gick efter innehöll inte heller lök - men så kunde vi ju inte ha det. Slutresultatet blev i alla fall både gott och vackert. Älskar kåldolmar!

Eftersom jag minns att jag som barn brukade rulla ut färsen ur kålen och slänga den illa-smakande kålen (inte en åsikt jag har nu) så gjorde vi helt enkelt bara färsbullar till Elina. Det gick hem!

Det är nu sista veckan av Universeums dinosaurieutställning, och eftersom vi lovat Elina att gå dit ända sedan den öppnade i april så kände vi att det var på tiden.

Tyvärr gjorde vi misstaget att åka en stund efter frukosten och inte packa någon matsäck. Efter några timmars spatserande, tittande och jagande så var treåringen gnällig och mamman tjurig. Pappan fungerade som någon sorts klister som fick allt att hålla ihop. Trots misstaget att alla var hungriga så blev det en trevlig utflykt. Det är spännande att se Elinas utvecklig från år till år. Vi har besökt Universeum en gång varje år sedan lillan var plutt. Nu kunde hon verkligen uppskatta utställningarna och djuren. Akvariet var inte så intressant tydligen, men aporna och fåglarna samt "explora" gillade hon. Det senare fungerade som en inomhuslekplats nu, med klätterredskap och rutschkana.

Fy bubblan vad jag hade ont i fötterna efteråt. Mina icke-snörskor var tydligen ingen höjdare att gå runt i flera timmar i sträck.

Äntligen, äntligen har vi avslutat slipningen av vårat köksbord. Det var ett par år sedan (!) vi påbörjade det projektet. Översta ytan, någon sorts lack, smälte under sandpappret. Det blev ännu värre vid försök med slipmaskin, så allt har behövt göras för hand. Eftersom hösten nästan är här så kände jag att det nu är sista chansen att få det gjort. Sagt och gjort. Jag och magen satte oss på balkongen ovanpå bordsskivan, jag iförd handskar och munskydd med sandpappret i högsta hugg.

Såhär har det sett ut de senaste åren, halvslipat..

och såhär ser det ut nu

Saken är den att alla ytor skulle må bra av att bli av med den där lacken innan vi sätter igång och målar bord och stolar. Frågan är bara hur man gör det utan att smälta fast all lack på sandpappret? Någon sorts skrapa hade räckt.

Härom veckan handlade jag och Fredrik första gemensamma plagget till Prutten. En overall. Vi velade lite mellan att ta storlek 56 eller 62, men bestämde oss för 56 och tänkte att det får handlas i mellandagsrean ifall bebisen växer fort. Tur hade vi, för ett par dagar senare frågar svägerskan om vi skulle vara intresserade av en overall i strl 62 då deras dotter kommer vara för stor för den när vintern kommer. Perfekt för oss ju! (I gengäld har vi overaller i strl 68 och 74/80 till deras barn ifall de vill använda dem)

Nyköpet:

Höstens kurser har precis startat. För min del innebär det distansstudier, 200% framför datorn. Redan igår, som var första dagen, insåg jag att det inte kommer funka att sitta i soffan hela tiden. Ryggen och höfterna klagade redan efter några timmar.

Eftersom bil och kärra ändå skulle besöka Göteborg idag så tyckte vi att det kanske kunde vara en idé att be bilen köra en sväng inom IKEA för att inhandla billigast möjliga skrivbord. Efter lite fundering fick det bli något dyrare (bordsskiva i trä istället för spånplatta). När det ändå fanns tillgång till bil så tänkte vi att vi lika gärna kunde investera i en tv-bänk också.

Hela kvällen har ägnats åt att sätta ihop möbler och möblera om. Det känns bra, trots att skrivbordet inte är färdigt (ska målas vitt, samtidigt som köksbordet) och tv-bänken saknar en dörr - antar att mitt "jo, men jag tror nog att du kan handla på IKEA utan mig" bet mig i svansen lite.

Såhär såg det ut innan:

och såhär ser det ut nu:

Det känns ljusare och lite öppnare, fast det syns inte så bra på korten eftersom före-bilderna är tagna i dagsljus och efter-bilderna nu efter solnedgången.

Jag och Elina beställde mat på eftermiddagen. Tänkte att Elina kanske ville ha lite pommes till sin hamburgare.. blev inte direkt en barnportion.