Morgonen den 19 november, en dag innan beräknad födelse, kände jag värkar som var riktigt lovande. De fortsatte hela förmiddagen, så efter lunch valde jag att ringa efter mina föräldrar så att de kunde komma och passa dottern. Lagom tills de kom vid 16-tiden började värkarna avta. Allt eftersom kvällen fortskred blev värkarna svagare och kom allt mer sällan. Vid 22-tiden hade sammandragningarna i princip avstannat. Tyvärr fick mina föräldrar åka hem morgonen därpå utan att någon bebis blivit född.

Dagen för beräknad födelse gick utan några känningar på att förlossningen skulle vara närstående. På natten sov jag ovanligt bra och vaknade med ett gott humör. På dagen den 21 november fick jag därför mycket gjort. Julklappar ordnades och kylen fick sig en storstädning. På förmiddagen hade jag visserligen lite diffusa förvärkar, men på eftermiddagen var det lugnt. Först framåt 16-tiden lade jag märke till att jag hade relativt regelbundna värkar, om än svaga. Tillsammans med ett tryck nedåt kändes det som att det faktiskt kunde vara värkar som gjorde någon nytta. Jag ville inte ta några onödiga risker med att det skulle gå för fort för att få barnvakt, så vi ringde både efter Fredriks syster och mina föräldrar.

  Strax efter kl 20

Ungefär halv nio på kvällen kom föräldrarna fram och vi åkte då på en gång till förlossningen. Efter en undersökning kunde det konstateras att jag bara var öppen 2 cm, så barnmorskan tyckte inte att det var lönt att vi stannade kvar. Så som hon såg det kunde det ta många timmar innan det satte igång om vi hade otur. Sagt och gjort. 22:10 ringde vi efter mamma som fick komma med bilen och hämta oss igen.

Väl hemma satte jag mig med mina föräldrar framför tv:n samtidigt som Fredrik valde att lägga sig att sova. Jag kände egentligen inte alls för att slökolla på något program samtidigt som värkarna tilltog. Jag tappade därför upp ett riktigt varmt bad, tände några levande ljus och lade en kall handduk på pannan. Precis så hade jag föreställt mig idealförlossningen. Helst hade jag velat stanna där tills allt var klart. Det var så otroligt mysigt att vagga kroppen i det varma vattnet i skenet från de flackande ljusen när värkarna kom och bara koppla av däremellan.

Då tv-programmet var slut började mina föräldrar göra sig redo för sänggående. Jag ville inte occupera badrummet så jag steg motvilligt upp och virade ett badlakan runt kroppen. Värkarna var nu så pass starka att jag sa till mamma att “en normal person hade åkt in till förlossningen nu”. Kort därefter kommer en stor blodklump splashandes ner på golvet. Jag tog det som ett tecken på att jag nog borde åka in. Klockan passerade precis midnatt när jag väckte Fredrik. Den här gången lånade vi bilen så Fredrik körde oss ner till sjukhuset.

Kl 00:30 den 22 november blev vi inskrivna på förlossningen. Kurvor för sammandragningarna och foster-hjärtljuden togs. Jag fick ligga länge på den där britsen. Det var jobbigt att ligga helt stilla när värkarna kom. Höfterna och revbenen gjorde också allt mer ont av stillaliggandet.

  Kvart i ett på natten, kurvorna registreras

Efter en halv evighet fick vi slutligen komma till ett förlossningsrum. Det var mycket mysigare än den operationssal som jag var tvungen att föda i förra gången (då alla förlossningsrum var upptagna och jag inte hade tid att vänta på att ett skulle bli ledigt). Jag satte mig på golvet intill sängen och Fredrik fick trycka på min rygg när värkarna kom. Jag provade på lustgasen från 01:25 men hade svårt att få den att fungera som smärtstillande. När fötterna var nära att domna bort lade jag mig istället i sängen. Värkarna var svåra att kontrollera i den positionen. Jag höll mig krampaktigt i sängsidan eller i Fredriks hand varje gång jag fick en värk.

02:10 blir jag undersökt. Jag är då öppen 8-9 cm (8 cm skrivs in i journalen). 02:22 avslutas en värk i krystningskänsla varpå vattnet fullkomligt exploderar och är nära att skvätta ner både läkarstudenten och Fredrik. Fortsättningsvis har jag krystvärkar, från 02:25 enligt min förlossningsjournal. Jag är noggrann med att krysta kontrollerat, endast när kroppen själv ”kräks” och inget därutöver. 02:31 föds vår lille pojke. Bristen på personal denna natt resulterar i att inget prov tas från navelsträngen. Sonens apgar blir full pott, 10-10-10 (samma som Elina).

  En minut gammal

När navelsträngen fått pulsera färdigt klampas den av och Fredrik får klippa av den. Jag undersöks efter att moderkakan kommit ut. Inga bristningar, bara lite skrapsår.

Trötta efter en lång natt somnar vi alla tre i sängen en stund.

  Lite nattamat till oss föräldrar.

  Trött pappa vid kvart över fyra.

Kvart över sex på morgonen blir vi förflyttade till BB. Det är fullt så Fredrik tillåts inte sova över. Han får därför köra hemåt för några timmars sömn. Jag och Carl somnar till en stund och väcks av rumsgrannen kl 7 då hon tänder taklampan i rummet. Vi ligger kvar i sängen en stund innan jag tar på mig kläder och bärsjalen där jag lägger lille Calle. Efter ett toalettbesök går vi till matsalen och jag plockar på mig lite frukost som jag bär tillbaka till sängen. Calle sover och jag äter min frukost i lugn och ro. Han ammas lite och fortsätter sedan sova gott. Jag pratar lite med barnmorskan och mina tankar om tidig hemgång. Vid 10:30 får vi komma in till barnläkaren, i samma veva kommer Fredrik in. Calle blir godkänd av läkaren så vi går tillbaka till rummet. Dit kommer sedan en barnmorska som ska ge mig en vaccinationsspruta då det framkommit att jag inte hade fullgott skydd mot röda hund. Lite konstigt att skyddet skulle minskat sedan förra graviditeten, men så verkade det vara i alla fall. Klockan närmar sig lunch och därför stannar vi kvar några minuter så att jag får äta – det är någon sorts biffgryta med ris. Kort därefter ligger Calle i sin overall och jag har packat ihop mina saker för hemfärd. Vi tackar för oss och åker från BB 10 timmar efter att Calle fötts.

  Fyra dagar gammal, efter återbesöket på sjukhuset.

 

Faster Ida

3 december 2012 23:39

Åh va mysigt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För andra natten i rad ligger jag vaken. Det fungerar inte för mig att vakna för att amma och sedan somna om. Blir istället att jag piggnar till och ligger och funderar i några timmar. Det i sig resulterar i att jag är extremt trött dagen därpå. Tråk...

2013 kommer gå till historien som ett extremt händelsefullt år. Bröllop, begravningar och sjukdomsbesked. Ännu finns det många månader kvar och det är med skräckblandad förtjusning jag funderar över vad hösten och vintern har att erbjuda. ...

Om några dagar blir Calle 4 månader. På lördag är det dags för namngivning, det ska verkligen bli trevligt att träffa släkten. Det känns dessutom lite som ett generalrep inför bröllopet. Mycket saker som ska fixas, och då är namngivningen ändå en lit...

Blir tokig på vikten! Det går helt vansinnigt långsamt neråt. Tränar åtminstone varannan dag och försöker hålla mig ifrån allt extra när det kommer till maten. Om det inte lossnar snart så kommer jag behöva räkna kalorier, skittråkigt men kanske nödv...

Tankarna har snurrat på ordentligt den senaste månaden. Jul- och nyårsfiranden har varit jättebra dock. Mina tankar har legat hos det jag lovade mig själv att inte glömma. Jag planerar att hålla det löftet. Det är nu precis ett år sedan vi råkade ut ...