Calle är nu 7 dagar gammal och än så länge världens lugnaste bebis. Verkligen sådär äta-bajsa-sova och inget annat. På måndag blir det hembesök av BVC, då får vi se om han gått upp i vikt ordentligt. Jag oroar mig inte, det verkar som om det finns mat så det räcker till. Nätterna har varit lite si och så, på dagarna kan han sova liggandes för sig själv men på nätterna kan han bara sova om han får ligga tätt intill mig. Då Elina också gärna samsover numera blir det trångt i sängen. Har tillfälligt löst problemet genom att låta Calle sova mot min mage, men den halvliggande ställningen är inte så skön för min kropp efter några timmar.

Igår var jag helt fri från eftervärkar! Även underlivet verkar ha läkt helt vid det här laget. Skönt att den delen är avklarad.

Elina överraskade igår med att måla en riktig figur. Tidigare har allt hon ritat liknat garnnystan, men inte nu längre! Som ni ser är det mig hon ritat, för jag har (tydligen) låånga ben och armar. Observera att det inte är någon huvudfoting!

Elina började krypa vid 6 månaders ålder och tog sina första steg 9½ månad gammal. Sedan dess har hon fortsatt i samma stil, jättestark och totalt orädd när det kommer till att klättra och hoppa. Vi har naturligtvis uppmuntrat det och därför alltid klätt henne i byxor och hållit håret relativt kort, allt för att undvika att kläder och hår är i vägen vid leken. Ibland kan jag dock avundsjukt se på alla småtjejer som har flätor eller tofsar i håret. Elina hade behövt det, luggen är lika lång som övriga håret (så att jag ska slippa klippa luggen på henne varannan vecka) så den doppas i maten allt som oftast och nu är håret så långt att hon går runt och tuggar på det konstant. Min förhoppning var att hon skulle börja använda hårspännen eller snoddar för att hålla undan håret från ansiktet. Alla försök till att göra detta har slutat med att hårspännena blir ivägkastade på golvet tio minuter efter att jag satt dit dem. Vet inte riktigt vad vi ska göra åt det där håret. Tvinga henne att använda snoddar eller klippa lugg ändå?

Måndag, början på en ny vecka. I backen på väg till förskolan knäcktes framhjulet på barnvagnen. Hurra liksom. Det var bara att ställa skiten och börja vandra. Elina, som tjatat om att "gå själv" tyckte plötsligt att det var alldeles för jobbigt att gå och ville därför bli buren. Behöver jag säga att jag inte klarar av att bära henne när jag redan har typ 15 kilos extravikt att kånka på? Gnäll, gnäll från Elinas håll. När vi kommit nästan halvvägs fick hon för sig att gå iväg, åt ett helt annat håll. Klockan passerade 9, då Elina egentligen skulle varit på fsk. Tjat, tårar (från min sida) och hot om att gå hem igen fick henne till slut att fortsätta gå i rätt riktning. Flera gånger under vägen behövde vi stanna för att lillan skulle "vila". Promenaden som vanligtvis tar 25-30 min för mig tog idag 1 timme och en kvart!!! Jag var helt slut mentalt när vi var klara.

Har inte lyckats prestera någonting sedan dess heller, vilket är olyckligt eftersom jag har en skoluppgiftsinlämning på fredag.

Känns som jag ska bryta ihop när som helst. Ser inte direkt fram emot en hemmakväll tillsammans med Elina när Fredrik är på träningen. Måndagar brukar vara intensiva för Elinas del, så när hon kommer hem kommer känslorna fram och det blir mest bråk. Blir inte bättre om jag också är slutkörd.

Verkar åtminstone som om det kan fixa sig med framhjulet. Fredrik ringde runt och vi har chans att köpa ett bättre begagnat framhjul till ett rimligt pris.

Nu ska jag leta recept till kvällens middag. Försöka förbereda det mesta för att förebygga onödiga hungerskänslor.

I fredags kväll hände det plötsligt. Vi satt och åt middag och Elina sprang i vanlig ordning in i badrummet ooohhh-andes "måste kissa". När hon kissat klart ropade hon "pappa, jag är färdig". Till saken hör att hon brukar kunna ta papper själv, men efter att ha satt snurr på toarullen flera dagar i rad (vilket gjort att allt papper hamnat på golvet) så vände jag på rullen i fredags så att man får ta av pappret inåt väggen så att säga. Detta har hon ännu inte fått grepp om. Hur som helst så ropade hon denna kväll alltså på Fredrik så att han skulle kunna ge henne papper att torka sig med. Till allas förvåning använde hon inte pottan utan satt på toaletten. Sedan dess har pottan stått orörd. Så lustigt att det kan ändras så fort. Visserligen har hon inte haft några problem med att sitta på riktig toalett när vi varit på vift och ingen potta funnits att tillgå, men att rata pottan helt har hon inte gjort tidigare.

Vi spenderade gårdagen hemma hos M & L som nyligen flyttat. Alltid spännande att se hur andra väljer att inreda sitt hem. Inspirerande.

Efter mycket om och men så somnade tillslut Elina i vagnen inomhus. Det får mig att tänka att vi nog borde vara hemifrån fler sena kvällar. Jag tror att det är bra att vänja sig vid att kunna somna även om man inte ligger i egen säng. Det är jobbigt om man alltid måste vara hemma vid 8-tiden för att natta barnen.