Fredagen börjar lida mot sitt slut. Bebisen och gästen har somnat, endast föräldrarna är vakna. Känns väldigt vuxet, men oj vad trött jag är.

Hm, Elina har nog vaknat upp vad det verkar. Nåja, hon var ändå inte klädd för natten.

...

När vi hade vikt ihop all tvätt här hemma fick jag ett infall och städade ur lite i Elinas garderob. Alla utvuxna kläder hamnade (prydligt ihopvikta) i en papperskasse så att de kläder hon faktiskt kan använda får plats och är lätta att hitta. Jag tyckte att det var lite sorgligt att packa ihop minikläderna, men kanske kanske får vi anledning att ta upp dem sen någon gång i framtiden.

Försökte tappert att rensa i min egen garderob också, men det blev bara halvhjärtat så nu ligger en massa plagg utspridda på sängen. Måste försöka peta in dem på någon vettig plats innan nattningen.

I hopp om att få bukt med Elinas magont har jag den senaste veckan levt mjölkfritt. Än så länge har vi inte märkt någon skillnad på skrikandet dock, vissa dagar är bättre och andra är sämre. Jag tänker fortsätta några dagar til för säkerhets skull. Det är inte direkt någon uppoffring om det visar sig hjälpa.

Skapade nyligen ett konto hos bilddagboken. Det är smidigare än att ladda upp bilder här, så här kommer adressen: http://litenfamilj.bilddagboken.se

Bara att klicka på dagens datum så ser man bilderna.

Dags för kvällsmat och familjemys.

Tidigt imorse vandrade familjen Sjödin-Kamdal in på Folkets hus. Två våningar upp fick vi vänta i ett liten korridor. På väggen hängde några oljemålningar med landskapsmotiv samt en tavla benämnd "area", en litografi bestående av ett rött sammanhängande streck. På motstående vägg fanns en oval spegel med mörkbrun ram, lite naggad i träet. Ett äldre par gick ut från ett rum tillsammans med sitt lilla skrikande barn. Ett nytt par kom in och satte sig i korridoren, även dem med ett barn som inte kunde väga många gram. Längre bort satt en äldre herre, han såg lite spänd ut. Så satt vi ett antal minuter. Alla sneglade på varandra, eller stirrade in i väggen. Typiskt beteende i det svenska samhället. Vi blev inkallade till ett rum som tillhörde en höggravid kvinna. Hon tog inte i hand, kanske är hon rädd för svininfluensan. Det gjorde oss detsamma.

Vi skrev under ett papper om att vi bott ihop mellan september och december, samt att vi var säkra på att Elina är vårat gemensamma barn. Ett par nya papper lades framför oss. Vi fyllde först i att vi vill ha gemensam vårdnad, sedan kallades två vittnen in och bevittnade då Fredrik skrev under faderskapserkännandet. Jag fyllde i ett godkännande av faderskapet. Därefter fick vi gå. Den gravida kvinnan sa tack, vi tackade tillbaka. Ingen handskakning vid avskedet heller.

Nu har Elina lagligen två vårdnadshavare, varav den ena är hennes far. Hurra för det svenska systemet som är så smidigt (jag är ironisk).

Sedan åkte vi hem och drack kaffe.

Namnceremonin i lördags blev jättelyckad! Fastän vi verkligen bestämde allt i sista minuten och sprang runt som yra höns minuterna innan vi startade. Nu har flickebarnet Sjödin äntligen fått sina namn, Elina Marie Cathrine Kamdal. Hon höll sitt löfte och var snällbebis hela dagen. Tyvärr har hon tagit igen det sedan dess, dagarna består mestadels av amning och bebisskrik. Vi försöker hålla ut och hoppas att det är en övergående fas.

Vi tillbringade några dagar i Haverdal och sedan ett par dagar i Träslövsläge. Det var väldigt mysigt, och bra för oss att få umgås lite med släkten. Tisdagen bjöd på fint väder, så vi satt utomhus och åt för sista gången den här sommaren.

Det blev också ett par timmar på Ge-Kås. Trots att vi egentligen inte handlade något särskilt så slutade notan på 1500 kr. Jag kan seriöst inte gå in i den butiken utan att bli av med åtminstone en tusenlapp. Vi köpte ett par bitringar till Elina, så fort hon förstår hur man håller i prylar kommer hon nog börja använda dem. Nu tuggas det för fullt på tungan och händerna förs till munnen titt som tätt. Hon är så söt nu också när hon tränar hand-öga koordination. Ihop med händerna, och isär, ihop, och isär. Så kan hon sitta i många minuter. 

Igår var vi på efterkontroll hos barnmorskan. Allt var tipptopp, kroppen har återgått till det normala och hon kunde inte ens se att jag har blivit sydd. I journalen står nu också att jag har "mycket bra knipförmåga" så nattamnings-knipen har gett resultat. Bra det, för någon information om knipövningar har jag inte fått över huvud taget, varken av MVC eller på BB.

Nu är vi riktigt hungriga, så nu ska jag ta och laga mat medan Elina sitter i Fredriks knä och tittar på när han spelar WoW.

Det här blir sista inlägget under Elinas andra levnadsmånad. Dagarna flyger iväg.

I förrgår var vi på tvåmånaderskontroll på BVC. Läkaren frågade lite standardfrågor som "är hon pigg?", "ler hon?", "lyfter hon nacken?" osv. Hon (läkaren alltså) kollade ögonen, fontanellen, lungor, hjärta, kände på magen, hängde sig på Elinas höfter för att se om de var som de ska och observerade att Elina tittar/följer med blicken väldigt bra. Sen skulle hon kolla hur bra lilltjejen håller upp huvudet genom att lyfta Elina i armarna. "Oj, oj, oj!", utbrister läkaren. Hon var uppenbarligen inte beredd på att Elina skulle vara SÅ stark i nacken. Som sagt, vi är stolta föräldrar till en så duktig tjej.

Som vanligt vägdes och mättes hon också. 4660 gram tung och 57,5 cm lång. Det är en ökning med ett halvt kilo och 3½ cm sedan senaste besöket, bra gjort!

Det är inte konstigt att alla kläder i storlek 50 är utvuxna. Vi hade inte mycket kläder i strl 56, men det gjorde ju inget för nu är det redan strl 62 som gäller.

Imorgon far vi till Halmstad, tjipp och hej.

Nu har vi äntligen bestämt datum för Elinas namngivning, och snart blir det. Redan nästa lördag är det dags. Det blir öppet-hus i Haverdal, fast någon sorts ceremoni planerar vi ha på eftermiddagen runt 2-tiden. Detaljerna är inte riktigt klara ännu, men vi har ju några dagar till på oss att planera.

Idag är Elina riktigt gnällig, hon bara skriker hela tiden. En stund under melodikrysset var hon i alla fall glad och pratade en massa. Hon är nog trött, men istället för att sova så skriker hon.

I natt försökte jag lägga henne i spjälsängen när det var läggdags. Det föll inte i god jord. För att hämnas så var hon vaken i två timmar. Det slutade med att hon fick somna i vagninsatsen ändå. Hon är en bestämd liten tjej. Jag kan inte för mitt liv förstå vad hon fått sin envishet ifrån *harkel, harkel*. Ett tag låtsades hon att hon var hungrig istället för trött, så då sög hon intensivt på min överarm vilket resulterade i ordentliga sugmärken. (Därefter lät jag henne äta såklart, jag försöker ju inte beröva henne de kommunikationsmetoder hon har)

Vi lade henne på mage i soffan igår, så att hon skulle kunna träna sina nackmuskler (enligt BVC:s rekommendation). Döm om vår förvåning då hon lyfte såväl nacke som axlar. Det har hon bara gjort då hon legat lite i vinkel innan, men nu var underlaget helt platt. Vi var snabba fram med mobiltelefonerna så att vi kunde ta lite fotografier. Kameran hann vi inte hämta. Vi är så stolta över hennes framsteg. Man skulle kunna tro att hon är den första människan i världen som lyft nacken med tanke på hur vitt och brett vi talar om hennes utveckling, fast det är klart att man blir glad och nöjd när hon lärt sig något nytt.

Lillan har sovit ganska mycket idag, så jag har haft lite tid för mig själv. Hunnit duscha, sminka mig, kolla lite på vad jag kan vänta mig av mattekursen som nu börjat och sett på tv. Nästan som en vanlig vardag såg ut innan vi fick barn. Det är däremot inte som innan, för lite då och då får jag avbryta det jag håller på med så att jag kan mysa lite med Elina. Hon är så söt och gullig nu. Hennes personlighet blir mer framträdande för varje dag.

Hennes naglar är vassade än någonsin, så hon har fått sår i ansiktet där hon rivit sig. Det är tråkigt att se, men hon verkar inte bli ledsen när hon skadar sig.

Nu vaknade hon, så nu ska jag amma.