När man inte låter Elina vara för sig själv, utan håller i henne så är hon allt som oftast glad. Inte nöjd, utan GLAD. Det är jättelätt att få henne att skratta nu. Pussar man henne på halsen så bubblar skrattet fram. Underbart att höra. När hon får nog av kittlandet så tar hon tag i ens ansikte och för det mot munnen, så man får sig en plaskvåt puss. Härligt att hon börjat få lite personlighet och egen vilja.

Slängde in tofflorna för tovning en sista gång. Formen på dem är inte jättebra, men det kanske det aldrig blir på första försöket?

Möjligtvis blir de finare om jag broderar dem.. De är ganska stora också (strl 6-9 mån) men avsikten är att de ska användas som skor utanpå strumpor så då är de nog inte alltför gigantiska. Varma lär de i alla fall vara, och det är ju huvudsaken.

Så här skulle de sett ut enligt stickbeskrivningen: