Morgonen den 19 november, en dag innan beräknad födelse, kände jag värkar som var riktigt lovande. De fortsatte hela förmiddagen, så efter lunch valde jag att ringa efter mina föräldrar så att de kunde komma och passa dottern. Lagom tills de kom vid 16-tiden började värkarna avta. Allt eftersom kvällen fortskred blev värkarna svagare och kom allt mer sällan. Vid 22-tiden hade sammandragningarna i princip avstannat. Tyvärr fick mina föräldrar åka hem morgonen därpå utan att någon bebis blivit född.

Dagen för beräknad födelse gick utan några känningar på att förlossningen skulle vara närstående. På natten sov jag ovanligt bra och vaknade med ett gott humör. På dagen den 21 november fick jag därför mycket gjort. Julklappar ordnades och kylen fick sig en storstädning. På förmiddagen hade jag visserligen lite diffusa förvärkar, men på eftermiddagen var det lugnt. Först framåt 16-tiden lade jag märke till att jag hade relativt regelbundna värkar, om än svaga. Tillsammans med ett tryck nedåt kändes det som att det faktiskt kunde vara värkar som gjorde någon nytta. Jag ville inte ta några onödiga risker med att det skulle gå för fort för att få barnvakt, så vi ringde både efter Fredriks syster och mina föräldrar.

  Strax efter kl 20

Ungefär halv nio på kvällen kom föräldrarna fram och vi åkte då på en gång till förlossningen. Efter en undersökning kunde det konstateras att jag bara var öppen 2 cm, så barnmorskan tyckte inte att det var lönt att vi stannade kvar. Så som hon såg det kunde det ta många timmar innan det satte igång om vi hade otur. Sagt och gjort. 22:10 ringde vi efter mamma som fick komma med bilen och hämta oss igen.

Väl hemma satte jag mig med mina föräldrar framför tv:n samtidigt som Fredrik valde att lägga sig att sova. Jag kände egentligen inte alls för att slökolla på något program samtidigt som värkarna tilltog. Jag tappade därför upp ett riktigt varmt bad, tände några levande ljus och lade en kall handduk på pannan. Precis så hade jag föreställt mig idealförlossningen. Helst hade jag velat stanna där tills allt var klart. Det var så otroligt mysigt att vagga kroppen i det varma vattnet i skenet från de flackande ljusen när värkarna kom och bara koppla av däremellan.

Då tv-programmet var slut började mina föräldrar göra sig redo för sänggående. Jag ville inte occupera badrummet så jag steg motvilligt upp och virade ett badlakan runt kroppen. Värkarna var nu så pass starka att jag sa till mamma att “en normal person hade åkt in till förlossningen nu”. Kort därefter kommer en stor blodklump splashandes ner på golvet. Jag tog det som ett tecken på att jag nog borde åka in. Klockan passerade precis midnatt när jag väckte Fredrik. Den här gången lånade vi bilen så Fredrik körde oss ner till sjukhuset.

Kl 00:30 den 22 november blev vi inskrivna på förlossningen. Kurvor för sammandragningarna och foster-hjärtljuden togs. Jag fick ligga länge på den där britsen. Det var jobbigt att ligga helt stilla när värkarna kom. Höfterna och revbenen gjorde också allt mer ont av stillaliggandet.

  Kvart i ett på natten, kurvorna registreras

Efter en halv evighet fick vi slutligen komma till ett förlossningsrum. Det var mycket mysigare än den operationssal som jag var tvungen att föda i förra gången (då alla förlossningsrum var upptagna och jag inte hade tid att vänta på att ett skulle bli ledigt). Jag satte mig på golvet intill sängen och Fredrik fick trycka på min rygg när värkarna kom. Jag provade på lustgasen från 01:25 men hade svårt att få den att fungera som smärtstillande. När fötterna var nära att domna bort lade jag mig istället i sängen. Värkarna var svåra att kontrollera i den positionen. Jag höll mig krampaktigt i sängsidan eller i Fredriks hand varje gång jag fick en värk.

02:10 blir jag undersökt. Jag är då öppen 8-9 cm (8 cm skrivs in i journalen). 02:22 avslutas en värk i krystningskänsla varpå vattnet fullkomligt exploderar och är nära att skvätta ner både läkarstudenten och Fredrik. Fortsättningsvis har jag krystvärkar, från 02:25 enligt min förlossningsjournal. Jag är noggrann med att krysta kontrollerat, endast när kroppen själv ”kräks” och inget därutöver. 02:31 föds vår lille pojke. Bristen på personal denna natt resulterar i att inget prov tas från navelsträngen. Sonens apgar blir full pott, 10-10-10 (samma som Elina).

  En minut gammal

När navelsträngen fått pulsera färdigt klampas den av och Fredrik får klippa av den. Jag undersöks efter att moderkakan kommit ut. Inga bristningar, bara lite skrapsår.

Trötta efter en lång natt somnar vi alla tre i sängen en stund.

  Lite nattamat till oss föräldrar.

  Trött pappa vid kvart över fyra.

Kvart över sex på morgonen blir vi förflyttade till BB. Det är fullt så Fredrik tillåts inte sova över. Han får därför köra hemåt för några timmars sömn. Jag och Carl somnar till en stund och väcks av rumsgrannen kl 7 då hon tänder taklampan i rummet. Vi ligger kvar i sängen en stund innan jag tar på mig kläder och bärsjalen där jag lägger lille Calle. Efter ett toalettbesök går vi till matsalen och jag plockar på mig lite frukost som jag bär tillbaka till sängen. Calle sover och jag äter min frukost i lugn och ro. Han ammas lite och fortsätter sedan sova gott. Jag pratar lite med barnmorskan och mina tankar om tidig hemgång. Vid 10:30 får vi komma in till barnläkaren, i samma veva kommer Fredrik in. Calle blir godkänd av läkaren så vi går tillbaka till rummet. Dit kommer sedan en barnmorska som ska ge mig en vaccinationsspruta då det framkommit att jag inte hade fullgott skydd mot röda hund. Lite konstigt att skyddet skulle minskat sedan förra graviditeten, men så verkade det vara i alla fall. Klockan närmar sig lunch och därför stannar vi kvar några minuter så att jag får äta – det är någon sorts biffgryta med ris. Kort därefter ligger Calle i sin overall och jag har packat ihop mina saker för hemfärd. Vi tackar för oss och åker från BB 10 timmar efter att Calle fötts.

  Fyra dagar gammal, efter återbesöket på sjukhuset.

Calle är nu 7 dagar gammal och än så länge världens lugnaste bebis. Verkligen sådär äta-bajsa-sova och inget annat. På måndag blir det hembesök av BVC, då får vi se om han gått upp i vikt ordentligt. Jag oroar mig inte, det verkar som om det finns mat så det räcker till. Nätterna har varit lite si och så, på dagarna kan han sova liggandes för sig själv men på nätterna kan han bara sova om han får ligga tätt intill mig. Då Elina också gärna samsover numera blir det trångt i sängen. Har tillfälligt löst problemet genom att låta Calle sova mot min mage, men den halvliggande ställningen är inte så skön för min kropp efter några timmar.

Igår var jag helt fri från eftervärkar! Även underlivet verkar ha läkt helt vid det här laget. Skönt att den delen är avklarad.

Elina överraskade igår med att måla en riktig figur. Tidigare har allt hon ritat liknat garnnystan, men inte nu längre! Som ni ser är det mig hon ritat, för jag har (tydligen) låånga ben och armar. Observera att det inte är någon huvudfoting!

Lille Carl är nu född. Klockan 02:31 den 22:a såg han dagens ljus.

Vi mår oförskämt bra och åkte hem från BB vid halv ett på dagen, dvs 10 timmar efter förlossningen. På måndag blir det återbesök för att ta prover och göra hörseltest.

Elina är jättestolt och vill gärna hjälpa till allt vad hon kan.

Imorgon blir Elina 1 månad gammal, svisch säger det bara. Tiden går fort. Snart är sommaren slut också, det är tråkigt. Jag som inte hunnit bada.

I förrgår var vi på BVC. Elina hade som tur är gått upp i vikt, så det eviga skrikandet beror i alla fall inte på att hon är hungrig. Det gjorde mig lugn. Visserligen är det inte roligt med ett kolikbarn heller, men det hade varit synd om hon var ledsen över att jag svälter henne. För att försöka få bukt med hennes magknip köpte vi Semper magdroppar. Lactobaciller funkar på min mage, så kanske blir det bättre för Elina också.

Jag och lillan är nu i Halmstad. Har får jag avlastning av mormor och morfar, men naturligtvis saknar jag Fredrik. Synd att han inte kunde följa med. Nästa vecka kommer han dock börja ta ut sina tio pappadagar, så då får han träffa mig och Elina desto mer. Det kommer bli härligt.

Imorgon ska vi ut i skogen och leta efter svamp, det ser jag fram emot. Tycker att det är alldeles för lite skogspromenader/sittandes på knä i mossan numera. Håller tummarna för att det inte regnar imorgon alltså.

Stackars lilla Elina skrek som en galen hela kvällen igår också. Efter att jag hade ammat henne i 1½ timme gick Fredrik runt med henne och vaggade. Tillslut hade hon rapat så mycket att hon kunde somna i mina armar. Idag har det varit samma sak, en gnälltjej somnade tillslut efter att hon lagt en rejäl laddning i blöjan (ännu en gång efter att Fredrik tagit hand om henne). Det märks att hon har lite problem med magen, för allt som oftast blir hon högröd i ansiktet och gråter när hon försöker bajsa. Inte alltid att det kommer ut något heller. Ska fråga vad det kan bero på nästa gång vi besöker BVC.

Jag har börjat lära mig de olika skriken nu, vilket är jätteskönt. Innan gav jag henne bröstet varje gång hon blev ledsen, men nu kan jag se och höra om hon egentligen bara behöver vaggas, eller om hon är trött. Eller ja.. oftast kan jag höra skillnad i alla fall.

Så var det äntligen helg igen. Jag uppskattar verkligen tiden då Fredrik är hemma, så att jag kan få avlastning och sällskap.

På senaste BVC-besöket tyckte de ännu en gång att hon inte gått upp tillräckligt. Jag kan knappast amma mer än vad jag gör nu, så om hon fortsätter att öka långamt i vikt så får det nog bli till att komplettera amningen med bröstmjölks-ersättning sen.I tisdags bröt jag ihop totalt. När jag hade ammat från kl 17 till 21 var jag psykiskt utmattad (skrik och gråt så fort hon inte hade bröstet i munnen) och hade fruktansvärt ont. Varenda dag den senaste veckan har det blivit maratonamningar. Jag är mäkta trött på det. Köpte salva i onsdags för att försöka få bukt med såren på bröstvårtorna, hittills har de faktiskt läkt litegrann.

Numera somnar hon inte ens i min famn. Endast om jag bär henne i sjalen eller om natten sover hon några längre stunder. Jag tog fasta på det i torsdags och gick en långpromenad på eftermiddagen. Försökte hinna till Fredriks jobb innan han slutade, men vi hann inte riktigt ända fram. 2 timmar i sommarvärmen blev det i alla fall.

Lyckades fånga en bild på Elina när hon gör sin Zoolander-min. Hon är extra söt när hon putar så med läpparna. Jämför med den här bilden på Ben Stiller som rollfiguren Zoolander: http://pwbeat.publishersweekly.com/blog/wp-content/2008/04/zoolander_blog240x303.jpg (jag vill inte lägga upp stulna bilder, så jag länkar till den istället)

De senaste två dagarna har Elina varit jätte-gnällig. Funderar på om hon har problem med magen eftersom det kan gå flera timmar utan att hon bajsar, och när hon väl får ut skiten är det en gigant-laddning. Hon äter konstant om hon får, många gånger är det det enda som hjälper för att hon ska vara tyst.

Dagen hittills har varit jättebra. Vi gick upp strax efter att Fredrik gått till jobbet, inte för att Elina ville det utan för att vi båda + sängen var genomblöta av bröstmjölk. Jädrans bröst som läcker hela tiden. Ett par timmar senare somnade vi i soffan istället och sov 1½ timme till. Supermysigt.

Nu när jag hade bytt på henne hände något som kompenserade för den ansträngande helgen: hon log mot mig på riktigt. Inte bara en gång, utan fem gånger spred sig leendet från munnen och till ögonen på gullungen. Så underbart härligt. 

Ska se om jag hinner skriva ett kort inlägg..

Glömde skriva det senast, men vi blev tvungna att köpa ett paket blöjor till Elina trots allt. Hon är så liten och tygblöjorna är gigantiska på henne. Jag visste att vi fått rabattkuponger på blöjor, men hade ingen koll på vart jag lagt dem, om jag inte kastat dem. Letade igenom hela lägenheten och var nära att ge upp när jag tillslut hittade dem. Tur det; istället för att betala 108 kr för ett paket kom vi undan med 58 kronor. Stor skillnad!

I tisdags var vi och vägde lillan igen. Nu hade hon minsann gått upp ordentligt, hela 3430 gram vägde hon! Ska till BVC den 4:e igen, hoppas att hon fortsätter att öka i vikt. Navelstumpen föll av när vi var där också, vilket gjorde att vi fick hjälp med rengöringen av naveln, bra bra. Det var en riktig pärs att ta sig till stan. Elina ville inte alls ligga i vagnen, och sjalen hade jag lämnat hemma. Jag ville inte låta henne ligga och skrika i vagnen hela vägen, så jag tog upp henne och fick vandra längs med avenyn ammandes samtidigt som jag knuffade vagnen framför mig. Vid Valand väntade Fredrik och tog över vagnkörandet. På hemvägen var det samma visa, hon blev ledsen när vi lade ner henne i vagnen, så jag fick bära henne genom halva stan och sen amma medan vi handlade på Coop och åkte bussen hem.

Hon är väääldigt närhetskrävande och snuttig, så nu tänker jag försöka få henne att ta nappen istället. Jag blir mycket mer harmonisk om jag slipper ha henne fastsatt vid bröstet hela tiden. De ömmar ordentligt på kvällarna efter en sån dag.

Fredrik förtjänar en guldstjärna, han tar hand om allt nu: jobbar, tränar, lagar mat, städar och tvättar - allt medan jag sitter fast i soffan med Elina i famnen. Världens bästa sambo och pappa!

Bjuder på två bilder, en där Elina tränar nackmusklerna då hon ligger på mage några minuter och en bild där Elina väcker pappa genom att  bita honom i näsan.

Nu är det snart helg, ljuvligt att ha hela familjen samlad!