Trots dispensen från studiekravet har vi valt att säga upp lägenheten. Det kan ju tyckas vara lite brutalt och hastigt påtänkt, men faktum är att detta varit uppe på tapeten ett bra tag nu.

Nä, okej.. den här inledningen skrev jag bara för att man inte på en gång skulle se på facebook vad det här inlägget egentligen handlar om. Det är som så att vi ÄÄÄNTLIGEN lyckats få en lägenhet. (Med stort tack till våra älskade föräldrar som varit ett behövligt stöd )  Sex år i "bostadskö" gav tillsist resultat. Kommunalt bostadsbolag, here we come!

Hm, vi börjar med det negativa så att det är ur världen så vi kan fokusera på det positiva sen:
- Hyran är dyrare (däremot inte oöverkomlig)

- Det blir längre till förskolan (vill inte flytta på henne ännu, och 20 min promenad på morgonkvisten har väl ingen dött av?)

- Att flytta tar massa energi och tid

- Det är inte lika billiga butiker där borta

-Flytt till dödsbacken (brant som f-n)

men nu till de bra sakerna:

+ Vi får bo kvar så länge VI vill!

+ Det är större bostadsyta (69 kvm)

+ Ett ord, diskmaskin

+ Närmre till skolan (såväl Chalmers som Medicinareberget)

+ Flytt från halktrapporna (fylld med blöta löv på hösten, isgata på vintern)

+ Underbara grönområden och lugna gator

Sedan att vi redan känner till området eftersom vi bott där förut är också jättebra.

Varmt välkomna på flyttfest den 11 juni!