Jag och Elina sitter nu och lyssnar på klassisk musik. Fredrik är på ett möte. Det är väldigt rogivande med de där stråkorkestrarna. Hoppas att Elina blir smart på köpet, som en liten bonus. Om inte annat så lär hon sig kanske att uppskatta välkomponerade stycken.

Igår kväll skrek hon som en besatt igen. Det är så hopplöst att vara förälder i de lägena. Vi tog och masserade henne ordentligt i alla fall och sen ammade jag henne för natten vid halv 11 ungefär. Turligt nog somnade hon därefter. Vaknade sedan inte förrän halv 3, somnade om efter amning och blöjbyte. Vaknade igen vid halv 7, ännu ett blöjbyte och amning varpå hon somnar igen. Vi vaknade sedan ordentligt vid 10. Massa timmars sömn i natt alltså! Nu är hon lite seg igen, så jag hoppas att hon snart sover lite middag med.

Tydligen gifte sig Jan Dinkelspiel igår, ni vet han som var med i Robinson en gång i tiden. Det var många år sedan jag sålde manchettknappar (eller skjortknappar eller vad det nu var) till honom. Fasiken vad tiden går fort. Lite drygt 4 år senare, och livet är helt annorlunda. Ny stad, nya vänner, ny pojkvän, bebis och ett gäng erfarenheter rikare. Tack Jan, för att du fick mig att blicka tillbaka, men inte att längta tillbaka. Jag är väldigt nöjd med tillvaron precis som den är.

Sedan jag skrev senast har vi försökt få Elina att sova själv på nätterna. Första natten gick det förvånansvärt bra, men därefter har det varit skitjobbigt rent ut sagt. Två timmars nattning + en timmes omsomning när hon vaknat på natten. När hon sedan vaknat på morgonen har det lett till att hon fått sova hos oss i ytterligare några timmar. Som regel har vi somnat vid halv 2, vaknat igen vid 4, somnat kl 5 och sedan vaknat runt 6-7 tiden då hon lagts över till oss och sovit till 10-11. Inte många timmars sammanhängande sömn för vår del alltså. Jag önskar att jag hade tyckt att det var okej att hon sover hos oss hela tiden, för då blir det i alla fall längre sovstunder även om sömnen blir sämre, men jag vågar inte ha henne i sängen.

Hon är glad längre stunder på dagarna nu i alla fall, det är väldigt trevligt. Nu kan vi sitta och småprata eller sjunga lite tillsammans, ofta följt av leenden. Igår gav hon ifrån sig sitt första glädjetjut när jag kittlade henne på magen. Helt otroligt vad glad jag blev av det tjutet. 

Vi använder tygblöjorna på dagarna nu, för att undvika röd rumpa har vi engångs på natten. Jag tycker att det går jättebra, fast hon ser ut som en bowlingkägla i dem, underkroppen blir enorm.

Nu ska jag passa på att gå på toaletten. Elina har somnat i sin babysitter, hurra för den! 

När Elina sov som allra bäst i min famn tänkte jag att vi skulle jävlas lite med henne. Med största sannolikhet skulle hon vakna och börja livas, men det var en risk vi fick lov att ta. Här skulle det göras avtryck! Jag har länge tjatat om att vi måste köpa färg så att vi kan göra hand- och fotavtryck. I tisdags kom vi äntligen till Panduro där vi inhandlade en tub med svart fingerfärg. Det var ganska uppenbart att det skulle bli problematiskt att göra ett avtryck av den lilla tjejens händer. Greppreflexen gör att det är mer eller mindre omöjligt att ens rengöra handflatorna, hur skulle vi då kunna göra ett snyggt avtryck. Jodå, när hon sover slappnar hon av i handen. Problemet är bara att hon när som helst kan vakna, vilket gör att färg hamnar lite överallt och det är svårt att tvätta av henne. Trots insikten om svårigheten i detta uppdrag försökte jag alltså ändå att göra några avtryck. Tänka sig, hon sov igenom hela proceduren! Tyvärr vaknade hon när vi skulle ta fotavtryck, så de är inte lika snygga, men strunt i det.. det gick i alla fall!

Natten gick hyfsat den här gången. Ammade massa gånger, men var i alla fall inte vaken flera timmar i sträck. Nu börjar det dock på riktigt bli dags att få henne att sova själv. Samsovningen är inte bra för någon av oss, allra minst för Elina.

42 nätter har vi njutit av att få sova. Inatt tog glädjen slut. Jag och Elina somnade runt midnatt. Tre timmar senare går Fredrik och lägger sig. I all välmening tittar han till Elina så att hon lever och är lagom varm. Elina vaknar, jag vaknar. Fredrik somnar. I drygt två timmar ligger jag sedan vaken/halvvaken medan Elina ammar, gnäller eller ålar omkring i sängen. När klockan passerat 5-snåret lyckas vi tillslut somna till ett tag. Halv 7 vaknar vi igen, samma procedur tar vid, men den här gången ger jag snabbt upp. Går själv på toa, och byter blöja på Elina. Hon ler stort mot mig där hon ligger naken på skötbordet och luftar rumpan. Då händer det: rekylbajset skjuter ut från henne och landar på mitt linne. Medan jag torkar av det så gott jag kan nyser hon, inte en utan två gånger. Nysningarna släpper loss ytterligare två jätteladdningar av amningsbajset. Fan. Tröttheten gör att jag inte ens blir upprörd. Hon har vunnit, jag gratulerar henne till vinsten. Torkar av mig igen och tar på Elina en blöja. Går in med henne till Fredrik och väcker honom så att han vet att hon ligger själv bredvid honom. Själv tar jag en välbehövd dusch. När jag kommer tillbaka leker jag och Elina åter igen amning-gnäll-ålningsleken. Nåja, några minuter i taget får jag sova också. Strax innan tio sätter jag på radion så att vi kan lyssna på melodikrysset. Medan krysset pågår kan jag effektivt amma Elina. Det vill säga: när jag är klarvaken kan jag se till att hon ammar tills hon blir mätt istället för att hon tappar taget och sover 5 minuter, gnäller och börjar om från början. Mätt och nöjd somnar hon sedan på min mage. Efter krysset lade jag ifrån mig henne, och där sover hon ännu.

Jag hoppas att det här inte blir den nya nattrutinen, för i så fall kommer jag bli knäpp.

Jo, just det. Vi var på BVC igår igen. På tio dagar har tjejen gått upp 395 gram!!!! Det är 10 % av hela hennes vikt. Nu väger hon 4095 gram, är 54 cm lång och har ett huvudomfång på 36.5 cm. Det är väldigt betryggande att hon växer så ordentligt.

Så här sitter vi största delen av dagen. Hennes hand är så liten. 

Tidigt imorse ville Elina ammas som vanligt. Halvsovandes fick hon mat. Plötsligt släpper hon sitt sugtag och lägger sig på rygg med armarna rakt upp i luften. Hon försöker andas, men lyckas inte. Mitt hjärta hoppar över både ett och två slag medan jag lägger handen på hennes mage och skakar till lite. I samma stund andas hon in och slappnar av i armarna. Fy farao vad rädd jag var under den korta stund som detta pågick.

Engångsblöjorna är i det närmaste slut, så större delen av gårdagen hade Elina tygblöja på sig. Wanderoos är jättebylsiga, men BumGenious  sitter bra på henne. Tydligen är det ingen bra idé med tygisarna på natten dock. Det går många timmar mellan blöjbytena - vilket gjorde att Elinas rumpa imorse var knallröd av eksem.

Trots den blöta rumpan var hon glad som en mört när vi vaknade på morgonen. Utstötte små söta ooo-ljud och log sedan med hela ansiktet. Just såna tillfällen var det vi såg fram emot under graviditeten, och det är de tillfällen som sparas i minnet. Mysigt.

Idag har det varit lyxigt lugnt här hemma. Elina har sovit, ätit, kräkts en aning, tittat sig omkring och lett en massa. Inget skrik alls än så länge. Det har blivit betydligt mindre av den varan sedan förra veckan, så hela familjen är mycket mer harmonisk nu.

Elina har fått sin alldeles egna sexmästeri-overall. Haddock har gett henne en fin lila overall med gröna revärer. Än så länge är den stor (strl 68) men framåt våren har hon nog vuxit i den. Gulligt är det i alla fall.

Vi var på skolan igår och hälsade på, fick inte träffat några recentiorer, däremot de gamla rävarna. Åt en gratisbaguette och lyssnade på Start wearing purple. Förutom bebisen så var allt som vanligt och precis som det ska vara.

Vi har fått besked om preliminärt bostadsbidrag: 600 kr/mån. Det är goa pengar att få. Förhoppningsvis slipper vi bli återbetalningsskyldiga den här gången. Sist jag fick bobidrag landade återbetalningen på 7000 kronor. Det var INTE roligt kan jag lova. Den gången fick jag hjälp av pappa, men det sved ändå.

Om någon timme kommer Charlie hit efter sin första dag på nollningen. Ska bli roligt att höra hur det har gått för honom.

Imorgon blir Elina 1 månad gammal, svisch säger det bara. Tiden går fort. Snart är sommaren slut också, det är tråkigt. Jag som inte hunnit bada.

I förrgår var vi på BVC. Elina hade som tur är gått upp i vikt, så det eviga skrikandet beror i alla fall inte på att hon är hungrig. Det gjorde mig lugn. Visserligen är det inte roligt med ett kolikbarn heller, men det hade varit synd om hon var ledsen över att jag svälter henne. För att försöka få bukt med hennes magknip köpte vi Semper magdroppar. Lactobaciller funkar på min mage, så kanske blir det bättre för Elina också.

Jag och lillan är nu i Halmstad. Har får jag avlastning av mormor och morfar, men naturligtvis saknar jag Fredrik. Synd att han inte kunde följa med. Nästa vecka kommer han dock börja ta ut sina tio pappadagar, så då får han träffa mig och Elina desto mer. Det kommer bli härligt.

Imorgon ska vi ut i skogen och leta efter svamp, det ser jag fram emot. Tycker att det är alldeles för lite skogspromenader/sittandes på knä i mossan numera. Håller tummarna för att det inte regnar imorgon alltså.

Stackars lilla Elina skrek som en galen hela kvällen igår också. Efter att jag hade ammat henne i 1½ timme gick Fredrik runt med henne och vaggade. Tillslut hade hon rapat så mycket att hon kunde somna i mina armar. Idag har det varit samma sak, en gnälltjej somnade tillslut efter att hon lagt en rejäl laddning i blöjan (ännu en gång efter att Fredrik tagit hand om henne). Det märks att hon har lite problem med magen, för allt som oftast blir hon högröd i ansiktet och gråter när hon försöker bajsa. Inte alltid att det kommer ut något heller. Ska fråga vad det kan bero på nästa gång vi besöker BVC.

Jag har börjat lära mig de olika skriken nu, vilket är jätteskönt. Innan gav jag henne bröstet varje gång hon blev ledsen, men nu kan jag se och höra om hon egentligen bara behöver vaggas, eller om hon är trött. Eller ja.. oftast kan jag höra skillnad i alla fall.