Sedan jag skrev senast har vi försökt få Elina att sova själv på nätterna. Första natten gick det förvånansvärt bra, men därefter har det varit skitjobbigt rent ut sagt. Två timmars nattning + en timmes omsomning när hon vaknat på natten. När hon sedan vaknat på morgonen har det lett till att hon fått sova hos oss i ytterligare några timmar. Som regel har vi somnat vid halv 2, vaknat igen vid 4, somnat kl 5 och sedan vaknat runt 6-7 tiden då hon lagts över till oss och sovit till 10-11. Inte många timmars sammanhängande sömn för vår del alltså. Jag önskar att jag hade tyckt att det var okej att hon sover hos oss hela tiden, för då blir det i alla fall längre sovstunder även om sömnen blir sämre, men jag vågar inte ha henne i sängen.

Hon är glad längre stunder på dagarna nu i alla fall, det är väldigt trevligt. Nu kan vi sitta och småprata eller sjunga lite tillsammans, ofta följt av leenden. Igår gav hon ifrån sig sitt första glädjetjut när jag kittlade henne på magen. Helt otroligt vad glad jag blev av det tjutet. 

Vi använder tygblöjorna på dagarna nu, för att undvika röd rumpa har vi engångs på natten. Jag tycker att det går jättebra, fast hon ser ut som en bowlingkägla i dem, underkroppen blir enorm.

Nu ska jag passa på att gå på toaletten. Elina har somnat i sin babysitter, hurra för den!