Tidigt imorse ville Elina ammas som vanligt. Halvsovandes fick hon mat. Plötsligt släpper hon sitt sugtag och lägger sig på rygg med armarna rakt upp i luften. Hon försöker andas, men lyckas inte. Mitt hjärta hoppar över både ett och två slag medan jag lägger handen på hennes mage och skakar till lite. I samma stund andas hon in och slappnar av i armarna. Fy farao vad rädd jag var under den korta stund som detta pågick.

Engångsblöjorna är i det närmaste slut, så större delen av gårdagen hade Elina tygblöja på sig. Wanderoos är jättebylsiga, men BumGenious  sitter bra på henne. Tydligen är det ingen bra idé med tygisarna på natten dock. Det går många timmar mellan blöjbytena - vilket gjorde att Elinas rumpa imorse var knallröd av eksem.

Trots den blöta rumpan var hon glad som en mört när vi vaknade på morgonen. Utstötte små söta ooo-ljud och log sedan med hela ansiktet. Just såna tillfällen var det vi såg fram emot under graviditeten, och det är de tillfällen som sparas i minnet. Mysigt.