Jag och Elina sitter nu och lyssnar på klassisk musik. Fredrik är på ett möte. Det är väldigt rogivande med de där stråkorkestrarna. Hoppas att Elina blir smart på köpet, som en liten bonus. Om inte annat så lär hon sig kanske att uppskatta välkomponerade stycken.

Igår kväll skrek hon som en besatt igen. Det är så hopplöst att vara förälder i de lägena. Vi tog och masserade henne ordentligt i alla fall och sen ammade jag henne för natten vid halv 11 ungefär. Turligt nog somnade hon därefter. Vaknade sedan inte förrän halv 3, somnade om efter amning och blöjbyte. Vaknade igen vid halv 7, ännu ett blöjbyte och amning varpå hon somnar igen. Vi vaknade sedan ordentligt vid 10. Massa timmars sömn i natt alltså! Nu är hon lite seg igen, så jag hoppas att hon snart sover lite middag med.

Tydligen gifte sig Jan Dinkelspiel igår, ni vet han som var med i Robinson en gång i tiden. Det var många år sedan jag sålde manchettknappar (eller skjortknappar eller vad det nu var) till honom. Fasiken vad tiden går fort. Lite drygt 4 år senare, och livet är helt annorlunda. Ny stad, nya vänner, ny pojkvän, bebis och ett gäng erfarenheter rikare. Tack Jan, för att du fick mig att blicka tillbaka, men inte att längta tillbaka. Jag är väldigt nöjd med tillvaron precis som den är.