Vi var nere på stan idag och försökte hitta en färgglad skaljacka till Elina (vilket vi inte hittade) och tog bussen hem. Eftersom det var ganska sent på eftermiddagen så mutade vi Elina med riskakor så att hon inte skulle skrika i högan sky av hunger och uttråkning. Vad jag inte var beredd på var Elinas beteende på bussen. Det var ganska trångt ett tag så en kille stod med ryggen mot Elina väldigt nära hennes barnvagn. Hon "matade" insidan av killens jacka med riskakor. Det var hysteriskt roligt och både jag och den okände tjejen som satt bredvid mig fnissade okontrollerat samtidigt som jag försökte förklara för Elina att hon behövde sluta.

Det är roligt med barn.

Igår fyllde Fredrik år och det var lite folk här och firade honom. Naturligtvis kunde jag inte missa chansen att baka en tårta. Var tvungen att överkompensera eftersom det inte blev något bak till min egna födelsedag. Blev inte riktigt lika bra som tårtan jag gjorde när Christian fyllde år, men jag fick i alla fall tillfälle att testa en ny smakkombination.

Här gömde sig tårtan..

Receptet på bottnarna kommer från potatismjölsförpackningen. På internet (familjeliv.se alltså) kallas detta recept populärt för Monnies tårtbotten.

  Det är mycket ägg och socker i, så det smakar mer spettekaka än sockerkaka. Rekommenderas inte att använda detta recept till eftermiddagsfikat alltså, men perfekt till tårta!

  Fyllning 1: 100 gram mjölkchoklad och 100 gram lakritschoklad smält i ca 4 dl vispgrädde. Ställd i kyl över natt och vispad dagen efter. Här ovispad..

  Fyllning 2: Billig ananas på burk. Blandad med en aning vispad grädde för att fluffa till det lite.

  Tårtan fodrades med smörkräm och sedan täcktes den med MMF (Marshmallow fondant). Mycket godare än sugerpaste, men tyvärr inte vegetarisk. Däremot skönt för mig som nötallergiker att slippa tänka på att peta bort marsipantäcket.

  Färdiga resultatet! bilden är klickbar MMF:en blev för hård och sprack tyvärr i hörnen av tårtan, men bättre lycka nästa gång! Och det syns ju inte på den här bilden   Blev kanske 20 bitar eller något sånt. (Övre tårtan är 17x17 cm och den undre 23x23 cm)

Elina har hittills varit fullkomligt livrädd för dammsugaren. Det har varit ganska jobbigt eftersom vi då varit tvugna att dammsuga när hon inte varit hemma eller fått hålla i henne medan hon darrat som ett asplöv.

Nu verkar det dock som om hon mer eller mindre är botad från sin fobi. Härligt!

Hon kan nästan röra vid den när den är igång till och med.

Jag får rysningar av föräldrar som envisas med att visa för världen att deras barn minsann är en flicka/pojke och att det inte ska gå att missa vilket kön deras barn tillhör.

Dianas blogg gör mig illamående. Hennes dotter har fått omgjort i sitt rum. Det ska ju synas att det är en riktig prinsessa som bor i rummet. Behöver jag säga att jag inte håller med henne?

http://dianasblogg.blogg.se/2011/february/utkast-feb-20-2011.html

Underbart roliga Ketchupmamman skriver om problemet med att klä våra barn könsspecifikt. LÄS DETTA FÖR BÖVELEN!

http://www.ketchupmamman.se/2011/02/varning-for-kansliga-tittare/

Och sen när jag ändå är igång så kan jag uppmana alla att bojkotta handling i affärer som har barnklädesavdelningarna könsindelade på lördag.

Vet inte varför jag blivit så bröllopsinspirerad på sistone, men så är det i alla fall och det är väl bara att flyta med strömmen. Lite tankar och idéer läggs i alla fall i minnes-mappen i huvudet (och ibland på datorn) för framtiden. Det är ganska roligt att se hur man ändrar åsikt om vad som är bra idéer genom åren också. Har nog samlat tankar sedan jag jobbade i brudbutiken, vilket gett mig 6 års samlande vid det här laget.

Som exempel kan jag nämna att jag vid vår förlovning var helt inriktad på tvåfärgade mönstrade ringar, och spanade på de här:

men väl i butik tyckte jag att de såg trista ut och tvåfärgat rekommenderades inte alls av säljaren, eftersom de är svåra att ändra storlek på. Är nu glad att Fredrik övertalade mig att välja enkla vita ringar utan massa krusiduller.

Tre års använding senare är jag fortfarande lika förtjust i dem. Reporna i metallen gör dem personliga men de reflekterar ljuset lika bra som om de var nygjorda.

Så nu till dagens problem. Jag har förälskat mig i en vigselring som, även om vi tillhandahåller eget guld, kommer gå på 15 000. För mig är det en helt sjuk summa och jag vet inte ens om jag skulle våga använda en sån ring. Är det bara att vänta tills jag förälskar mig i något annat, eller ska man börja gneta och leva på nudlar från och med nu?

För två veckor sedan såg jag ett inslag på tvn om s.k sotade ögon. En sminkör blev intervjuad medan han lade på ögonskuggan och påstod att man skulle kunna göra det där på 4 minuter med lite träning. Jag blev helt chockad (eller ja, så chockad man nu kan bli över smink liksom) och funderade på hur lång tid det tar när jag "sotar" med den teknik han använde. Idag har jag kommit fram till att det tar typ 15 minuter.. förutsatt att det inte ska se förjävligt ut. Första bilden ser lite mysko ut, men det är bara för att jag blinkar. Ni fattar konceptet i alla fall.

Sen funderar jag lite på vad jag ska göra åt Elinas hår, det är så jädrans rufsigt och går oftast inte ens att fixa genom att smeta babyolja och (silikonfritt) balsam i det. Vad gör man??

Jag är så otroligt utpumpad rent energimässigt. Tillvaron måste bli lättare snart. Det känns som om jag ligger precis under vattenytan och inte riktigt vet om jag är på väg upp för att andas eller om jag kommer drunkna.

Det finns alltså en anledning till att jag inte skriver här så mycket. Den lilla energin jag samlar på mig används till att leka med Elina och att studera. Resten av livet får stiga åt sidan sålänge.

Återkommer någon annan dag.

Fler och fler har fått reda på anledningen till mitt broschsamlande.. intresset av att ge bort sina gamla smycken till mig har inte direkt varit överväldigande. Min förhoppning är att jag i och med detta kan få lite bättre respons på min förfrågning. Eller att ni åtmintone hjälper mig att springa i second hand-affärer eller vara uppmärksamma på loppisar och auktioner.

Hittills ser samlingen ut ungefär såhär. Skulle vilja ha många fler blomformade broscher/örhängen/hängsmycken/hårsmycken. Gärna emaljerade eller i hårdplast. Vita, gula, gröna, blå, ljusrosa.. lite pastelligt sådär.

Någon gång kommer väl Fredrik och jag lyckas krafsa ihop tillräckligt många slantar för att hålla ett bröllop, och det är alltså då som broscherna kommer att komma till användning i form av en bukett. Jag skulle jättegärna vilja att alla vänner, bekanta och släktingar har ett bidrag till buketten och därmed är en del av den stora dagen.  Något liknande den här (stulna) bilden, klicka för att göra den större:

http://broochbouquets.blogspot.com/2011/01/brooch-bouquet-brides-lets-meet-in.html

Vad tycks?