Läser på familjeliv.se om personer och deras ekonomiska situationer. På något konstigt sätt blir jag liksom nöjd över att vi är fattiga "på riktigt". Det kan liksom knappast bli värre. Skulle allt skita sig totalt så kan vi alltid flytta till en 1:a och äta nudlar dagarna i ända. Vi har INGA avgifter som inte går att rucka på, till och med CSN-återbetalningen går ju att få nedsatt om inkomst saknas helt. Den enda utgift som jag verkligen tycker är viktig att ha kvar är Elinas tilläggsförsäkring. Tror att den ligger på ca 40 kr/mån. Det är skönt att slippa huslån och bilavgifter och sånt.

Jag tänker visserligen inte sluta klaga över vår ekonomi, den suger.. men jag hoppas att det blir bättre med tiden, och det är väl det som håller humöret uppe ändå. Tanken på bättre tider.

I framtiden ska vi ha råd att köpa kläder. I framtiden ska vi kunna köpa kurslitteratur (även om vi inte behöver den). I framtiden ska vi inte behöva fundera på om vi har råd att besöka våra föräldrar.

Men JUST NU är jag glad att vi har råd att äta god mat varje dag. Livet är inte half bad, det blir ju vad man gör det till.

Snögubben som vi gjorde i november har smält ner nu. Tror aldrig att jag varit med om att (delar av) en snögubbe varit synlig i nästan 3 månader!! Också lustigt att den aldrig raserade av de små barnen utan bara långsamt smälte ner. Förskolan på området har sina raster där, så man kan ju tycka att någon borde varit där och sparkat.. men icke.

Elina är inne i en jobbig "kan själv"/trotsålder nu. Hon skriker, kastar saker, gråter och slänger sig handlöst på golvet vid minsta lilla motgång. Går man åt ett håll så går hon åt det andra. Svaret på frågor 9 gånger av 10 är NEJ. Hon har tokvägrat att följa med hem från förskolan, så nu har vi bestämt att hon får vara kvar tills efter mellanmålet, så är hon åtminstone inte vrålhungrig precis när hon kommer hem. Känns som det blir långa dagar, men å andra sidan verkar det ju funka för alla inblandade (blir ju mer tid för oss att plugga också) så vi håller fast vid det ett tag i alla fall.

Emellanåt är det ju mega-härligt att hon är så självständig och bestämd också förstås. Som i morse när hon tyckte att vi sov aaalldeles för länge. Då gick hon ut i vardagsrummet och hittade en torr brödbit från gårdagen som hon smaskade i sig. Får man ingen frukost serverad så fixar man det själv. Helt rätt.  Hon var jättenöjd över att hon ordnat det helt på egen hand.

Papegojan (Elina alltså) fortsätter att suga åt sig ord:

Battenn (vatten)

Häscht (häst)

Ackta däjj (akta dig)

Makka (kan betyda både macka och smaka, beroende på tillfälle)

Mjöjk (mjölk)

Vascht (vasst, sägs ofta tillsammans med ajj)

Sen har hon från början fått för sig att gris heter go-gång, men när hon har sagt det några gånger kommer hon på att det är fel och rättar sig själv: giiiies!

"Tänk om jag hade en liten, liten apa" har jag sjungit för henne några gånger, så efter att hon helt tydligt sagt aaapa tidigare heter djuret nu tydligen ooompa.

Favoritordet och aktiviteten är fortfarande gooongi. Hon tittar längtande ut genom fönstret och upprepar ordet flera gånger. Sedan sätter hon på sig skorna, eller kanske soocki och vantä så att hon kan få gå ut och gunga. Gullungen! Sen ska man inte stå och putta fart på henne hela tiden heller, utan man ska sätta sig i gungan bredvid så att man har lika roligt som hon har.   

Jag vet att ni inte är sådär jättebra på att kommentera mina inlägg (Alltså, det är inte så svårt. Man klickar bara på "Kommentera" här uppe i högra hörnet och så skriver man in vem man är och vad man vill ha sagt, sedan petar man in säkerhetskoden i fältet till vänster om den 4-bokstaviga koden och så klickar man slutligen på "Skicka kommentar") men just nu behöver jag verkligen lite nya ögon på mitt problem.

Jag har kommit fram till att jag ska använda mitt nyinköpta IKEA-tyg för att tillverka hissgardiner i Elinas rum. På så sätt slipper jag köpa mörkläggande rullgardiner sedan när hon flyttar ut sin säng från vårat sovrum.

Nu till problemet då: uppenbarligen så släpper tyget igenom en hel del ljus, så vid läggdags under sommarhalvåret kommer det ändå att bli ganska så ljust inne i detta rum OM jag inte sätter ett mörkare tyg bakom för att dämpa ljuset. Nackdelen med den metoden är att det troligen kommer att se ganska tungt ut, och i upphissat läge kommer det att bli tjockt med tyg i vecken.

Så hur ska jag göra, fodra med ett tyg till eller inte?? HJÄÄÄLP

Jag har en ganska udda personlighet. Lite då och då kan jag bli helt fanatiskt intresserad av saker. Lika fort kan intresset falna.

Totalt insnöad blir jag. Fredrik brukar komma med kommentarer som: Vad har du nu fått för dig? eller Är det det som gäller nu alltså?

Senaste året har mina intressen fallit på:

• Korsetter
• Waldorfdockor
• Barnrum
• Stickning/virkning
• Brosch-projektet (på g)
• Och nu senast: akrylnaglar

ALL ledig tid (eller alltså mestadelen av min internettid) så sitter jag och läser och förkovrar mig i ämnet i fråga. Sen så brukar det sluta med att jag handlar lite prylar, genomför projektet och lägger ner det - totalt.

Jag har ingen aning om varför jag beter mig på det här viset, och det är ju inget som skadar någon.. men det är lite lustigt. Många gånger kan det gå i vågor också. Hår, make-up, naglar, stickning/sömnad, tårttillverkning och brudklänningar är återkommande teman.

Om någon är intresserad av fejknaglar så köp ett sånt här kit till mig. Då har jag någon att träna på också http://nagelgiganten.se/startkit-c-47.html win win nästan.. fast det är säkert dyrare och blir sämre än att gå till salong, första gången åtminstone.

Liten lär sig konstant nya ord. Mest förvånad blev jag nog i helgen när hon pekade på tårtan och utbrast goodisch.

What, när och av vem lärde hon sig vad godis är? Knappast på dagis eller? Kan det ha varit den lilla påsen med sockerfritt som fanns hemma hos Christian i fredags vars ord hon genast snappade upp?

Idag visade hon oss favvis-vännen på förskolan (nåja, inte vet jag om de är bästa vänner, men de är gulliga mot varandra i alla fall.. kan inte sägas om alla ungarna) och sa jättetydligt Anntånn (Anton heter han alltså)

Fattar däremot inte varför hon envisas med att kalla nappen för pappa?

Hon är ju ganska tålig dottern min, så det är inte ofta det kommer tårar när hon trillar omkull. För att ändå få oss att förstå att hon slagit sig säger hon: Ajje, jö ont.

På senare tid har hon blivit lite utåtagerande, skriker allt vad hon kan och kastar saker. Sen hämtar hon prylen eller pekar, rynkar pannan och säger schönnde. Ja, precis, svarar jag. Nu gick den sönder.

Prrrrrttt

-Nämen älskling!

-Mä, kolla här på min mage.. visar svullnaden efter 4 dagars pasta-, bröd- och tårtätande ..den här luften behöver komma ut.

Vandrar tillbaka in i badrummet

prrrrttt

Ska till skolan om ett par minuter, sen blir det till att sitta här framför datorn resten av eftermiddagen. Det är tur att jag ändå blir riktigt intresserad och nyfiken på de ämnen vi blir tilldelade på de här projektarbetena. Tänk om det hade varit pest och pina rakt igenom   

Hm, det här blev ett kort och tråkigt inlägg.. känns lite härligt fjortis sådär :)

Kanske bäst att avsluta så då också.

XOXO

Emelie

Hahaha

Christian fyllde år igår men ville inte ha någon stor fest, så vi bjöd hem honom och två vänner för en liten födelsedagsmiddag.

Av någon anledning blir jag alltid överexalterad när jag får chans att bjuda på mat och vill prova på nya saker. Tyvärr passade mitt engagemang inte så bra in tidsmässigt eftersom jag borde pluggat ordentligt istället, men jag hade i alla fall roligt!

Mitt surfande på bröllopshemsidor den senaste tiden (nya brudklänningskollektionerna har ju kommit och sedan min försäljningstid för just detta sorts plagg har jag kollat in nyheterna varje år) återväckte mitt intresse för bakande och den ädla konsten: tårtbakeri. Hittade ett recept på bottnar som jag definitivt ville prova, och resten är så att säga historia.

Tårtan var alltså på gång att planeras i mitt huvud och jag kom senare på nästa snilleblixt. Kanske skulle man ta och bjuda på egengjord ravioli? Det har jag inte gjort på mååånga år, och då fastade jag så jag fick aldrig smaka på dem själv.

En sak till som tog plats i planerings-hjärnan alltså.

I sista stund tyckte vi att det kanske skulle vara lite lite med bara fylld pasta utan sallad till, men jag ville inte stjäla några smaker från raviolin, utan salladen fick bli en förrätt i form av bruschetta på hembakat bröd. Tre-rätters bara sådär!

Det tog en jäkla tid att laga till men jag är väldigt nöjd med resultatet.

Förrätt: Bruschetta med franskt hasselnötsbröd á la Emelie (dvs med frön istället för nötter) - ingen bild

Varmrätt: Ravioli med sparris, mynta och ricottafyllning. Till det nyriven parmesan och olivolja.

Efterrätt: Tårta med konserverade päron och polka-chokladfluff, spacklad med smörkräm och täckt med mmf (marshmallow fondant)

Idag MÅSTE jag sitta massvis med timmar och studera för att ta igen förlorad tid.

Jo, just det, måste ju berätta en annan sak. Vi fick brev från försäkringskassan i fredags om slutgiltigt bostadbidrag för hösten 2009. Visade sig att vi räknat "lite" fel på planerad inkomst. Får utbetalning på en oväntad summa i februari. Datorn betalade sig självt! Skönt.