Den där lilla personen i vårt hushåll är inne i en massiv "kan-själv"-period och därtill hör ju såklart att klä sig på egen hand. Hon skriker allt vad hon kan när vi tvingar på henne riktiga kläder och ytterkläder. Ibland blir hennes egenkomponerade stil ganska bra dock. Här har hon bestämt sig för att lägga en personlig touch till de kläder som vi valt ut. Mössa och skor har hon tagit på sig själv.

Vid måltiderna får man också se en del sura miner när hon inte riktigt tycker som vi. Hon fick inte hålla i kameran

men det var roligt att titta på bilderna

så vi tog bilder på hela familjen

kanske dags att göra det där memoryt någon gång? släktingar uppmanas att ta glad/ledsen-bilder på sig själva och maila till mig

emeliesjodin[at]gmail.com         

Jag kan se tillbaka på fotografier av mig själv och tänka: Såå stor var jag väl ändå inte? (Som jag tyckte vid tillfället) Ändå har jag alltid varit mycket medveten om min storlek.

Fram till högstadiet tillhörde jag de större tjejerna i klassen. Lång och kraftig. Under mitt sista år i högstadiet växte tjejerna om mig på höjden och jag gick ner ca 7 kilo i vikt och landade på storlek 36/38 (tröjor/byxor). Under första året i gymnasiet tappade jag ytterligare ett par kilo, låg på 58 kilo och drog 36 i kläder rakt över. Sedan gick det uppåt, och uppåt.. tror att jag vägde 63 ungefär när balklänningen satt som en smäck (strl 38). Ett år senare flyttade jag till Göteborg, flera omständigheter gjorde att jag åt ganska lite. Levde i princip på degistivekex och marmelad i ett par veckor. Detta i kombination med att jag slutat träna i och med flytten gjorde att såväl muskelmassa som fett försvann. Hade ingen våg då, men kom återigen i kläderna som jag hade under första året på gymnasiet, så jag gissar att jag vägde 59-60 kg. Började sedan äta normalt och började baka alltmer.

Sommaren -06 vägde jag ca 63 kg. Gick det kommande året upp en del och landade i omgångar på 65, 67 och sedan 70 kg. Låg kvar där läänge, ända till sensommaren -08 då jag minskade till 66 kg. Blev (äntligen) gravid och ökade därför till 82 kg.

Efter graviditeten tog det nio månader innan jag var tillbaka på 66 kg. Ökade igen och har legat på 69-70 kg sedan dess. Nu har jag börjat med LCHF-kosten igen och ligger på 66-67 kg.

Alla dessa siffror sitter inpräntade i huvudet på mig och det är uppenbart att jag är ganska så viktfixerad trots att jag inte egentligen är överviktig.

Jag har ett totalt sjukt förhållande till sötsaker och kastar långa blickar efter personer på stan som äter en snickers. Att bara äta ett par godisbitar eller en kanelbulle har jag inte möjlighet till. Jag kastar mig över godsakerna och äter tills det är slut. Sen mår jag dåligt, i sinnet alltså. Ibland kan jag till och med få en överdos av godis och blir helt yr, som om jag vore full.

Vad jag vill säga med den här texten är att jag VET att jag mår bättre av LCHF. Sötsuget är inte borta (kanske för att jag ändå underhåller det med frukt och lite mörk choklad) men magen är lugnare, sinnet är lugnare och jag är mätt och belåten mest hela tiden. Jag vet också att jag kommer trilla dit igen.. om jag lyckas gå ner ett par kilo till så "vet" jag hur jag ska göra för att tappa vikten och tycker då att jag kan unna mig muffins och dajm och grejer tills nästa gång jag blir fast beslutsam att gå ner igen. Det är en ond cirkel som jag nog aldrig kan bryta. Jag förstår helt enkelt inte mitt eget bästa, utan beroendet av kakor är för starkt.

Summan av kardemumman är att jag rekommenderar LCHF till alla andra monster därute. Det funkar ju, jag har lättare för att tukta impulsen att göra en chokladbollssmet än med kalorikoll eller VV eller något annat.

Jag borde ta och skriva dagbok. Skriva ner allt strunt som gnager i huvudet. Sånt som jag inte kan skriva om här. Det är en del som tynger sinnet, både sådant som inte ligger i min makt att ordna och saker som är vardagstugg men ändå oroar. Det är såklart en del av livet det också, några vägbulor som måste passeras. Fast det hade varit så jädrans skönt om man kunde se någon bula i backspegeln också. Vi kör åtminstone vidare, att stanna vid vägkanten är inget alternativ.

Försökte pigga upp oss här hemma med en god middag i alla fall. Och gott blev det! Kycklingfilé i ugn med ugnsbakad lök, suger snap peas och wokgrönsaker i currysås. 

Elina och jag var hos mina föräldrar i helgen. Tog en välförtjänt tur till GeKås och handlade bl.a lite ytterkläder till Elina. Kunde inte heller låta bli att köpa en ny väska till mig själv. Hm, borde snart ta och bygga en egen garderob till alla väskor. Kanske kan köpa en byrå till gumman och ha hennes nuvarande klädgarderob till väskor och skor??

För ett tag sedan kom vi fram till att Elina måste ha en ny matstol. Hon tenderar att dra upp benen framför sig när hon ska äta annars och spiller massvis. (Jo, det skulle kanske kunna vara så att båda hennes föräldrar också gärna sitter med benen uppdragna på ett eller annat sätt när vi sitter vid köksbordet)

Vi kollade på tripp-trappstolar eftersom de fungerar att använda ett bra tag. Som tur var märkte jag en dag på dagis att Elina inte tillåts sitta på deras tripp-trappstolar utan får använda en vuxenstol (eller sitta vid ett av de sänkta borden + stolarna). Anledningen till att hon har egen stol är att hon ställer sig upp när hon äter, och med tanke på att de stolarna har väldigt lite ryggstöd när de är i högsta läget så finns risken att hon faller handlöst bakåt. Det vill vi ju inte vara med om här hemma heller, så den sortens stolar slog vi ur hågen.

Lösningen blev Kaboost. Vi plockade ut paketet från posten idag, så den har bara testats en gång, men jag gillar hur bra hon kom upp till bordet. Prylen sätts under stolen så hela alltet höjs. Inte så bred "bas" som andra barnstolar, men hon kan ändå inte välta stolen eftersom väggen är precis bakom.

Observera också att jag klätt om stolsitsen. Detta är nu gjort på samtliga stolar eftersom jag tröttnat på kaffefläckar från sumpen som Elina envisas med att rota i. Klädseln är i textilliknande vaxduk! Smidigt med fläckresistent vattenavvisande material.

Sen vill jag bara slänga in en bild på mina LCHF-pannkakor som jag gjorde i förra veckan. Riktigt goda faktiskt. Fast väldigt luftiga eftersom de är mjölfria.

Det börjar så smått att blir dags att ordna med en riktig säng till Elina. Det är tungt att bära henne i och ur spjälsängen flera gånger om dagen, och omöjligt att pussa på de små kinderna för att säga godnatt när hon väl ligger ner. Det är ju ingen tokpanik ännu, men som sagt så börjar idéer formas i mitt huvud.

Hennes rum är ju relativt litet och jag vill att det ska finnas så mycket lekyta därinne som möjligt. Frågan är således, kommer hon behöva ha kvar myshörnan med den låga madrassen när hon får en säng? Är det inte lite överflödigt med en läshörna OCH en säng?

Min idé handlar om att ersätta den hörnan med säng alltså. Saken är bara den att en vuxensäng inte får plats i det hörnet, det är 187 cm långt - men en madrass till en växa-säng hade ju funkat finfint. Juniorsäng är inget alternativ eftersom de bara är 70 cm breda. 80 cm bredd känns som minimum om den ska kunna vara kvar några år.

Tanken är: två st 1x4 rutors EXPEDIT-hyllor bakom varandra skulle ge en sängstomme på 79x185 cm. Kan man lägga en växasäng-madrass på så hårt underlag? Eller ska man satsa på en mer bastant madrass och försöka kapa den vid 185 cm??Fördelen med hyllorna är att det automatiskt blir perfekta utrymmen under sängen där man kan peta in lådor med diverse innehåll. Hela 8 lådor (som sitter ihop så att det blir 4 avlånga då.. annars når man ju inte längst in).

Eller ska man erkänna sig besegrad, köpa en riktig sängstomme och planera om möbleringen i rummet??

Elina kan verkligen pussla nu. Hon tittar ett av de tomma hålen och utropar "giiiis", hämtar sedan puzzelbiten med grisen på och petar ner den på rätt ställe. Imponerande.

Hon avskyr morgonrocken som hon fick i julklapp, men idag kom hon på hur man skapar sig lite härliga myskläder: man tar helt sonika upp en av de nytvättade t-shirtarna från soffan, säger till sin mamma "Ädina (Elina) töjja" och vips har man fått en vuxentröja på sig som ser ut som ett knälångt linne. Fint!

Nallen fick också vara med och leka imorse: "Sitta dä, ha bolla?"

De håller på att lära sig räkna på dagis så nu hör man allt som oftast:

"åtta, nio, åtta, nio" innan var det "tåå, tee" så innan vi vet ordet av kan hon säkert räkna mer än två sifftor i taget   

och där slet hon ner gardinstången ut sitt fäste. Typiskt..

Vi sitter i soffan, Fredrik och jag. Jag har ett glas rödvin framför mig och Fredrik har en kall öl. Elina ligger och småsnarkar i sovrummet intill, men det överröstas av de ljuva tonerna av Coldplay som spelas på stereon. Jag har precis avslutat mitt livs mest omfattande labbrapport, framöver kommer den form av texter kallas 'forskningsrapport' eller 'artikel'.

Mina ögon är tunga, jag har inte druckit mycket annat än kaffe, te och det här vinet idag. Sömnen lockar, men jag sitter här och njuter av lugnet ett par minuter till.

Ibland släpper all stress och det känns avkopplande på ett sätt som är mycket ovanligt i min kropp.

Imorgon ska jag börja tentaplugga. 700-800 sidor ska jag försöka lära mig nu på 5 dagar, men jag glömmer det för ett ögonblick. Imorgon är en annan dag.

Glad helg på er!

Nyligen var jag inne på adlibris hemsida för att beställa lite bra, vettiga böcker. Tyvärr ville hjärnan lite mer än plånboken - och jag var snabbt uppe i en "kundvagn" på dryga 500 kronor. Det håller inte. Jag och Fredrik har inte ens kunnat köpa kurslitteratur det senaste året. Nej, det var bara att ge upp.. men då kom jag på det! Det jag vill köpa är ju faktiskt INTE kurslitteratur, vilket innebär att böckerna med största sannolikhet går att låna på biblioteket. Tjoho, det är ju en helt underbar värld inne på bibblan. Och gratis! Gissa vem som är glad nu? Nästa vecka blir det ett besök!