Senaste inläggen

Av Emelie och familjen - 16 augusti 2013 03:27

För andra natten i rad ligger jag vaken. Det fungerar inte för mig att vakna för att amma och sedan somna om. Blir istället att jag piggnar till och ligger och funderar i några timmar. Det i sig resulterar i att jag är extremt trött dagen därpå. Tråkigt.
Allt rör sig i hjärnan. Kroppsuppfattning, livet, döden, jobb, studier, pengar, familjen och småsaker som städning och örhängessamlingen.
Det konstiga är att jag är trött, men hjärnan vill ändå inte koppla av.

Vi var på begravning idag (igår). Antar att det drar igång tankarna lite extra. Nu hoppas jag att det dröjer många många år innan vi behöver säga adjö till nästa person. Jag har inget emot att vänta 10-15 år på nästa gång.

Medan vi var iväg hade Elina och Carl barnpassning och fick göra ett besök på naturhistoriska. Jag tycker det är mysigt att gå på museum, och verkar som om Elina också trivs med att strosa runt och titta in i montrar. Efter vårt förra besök där så tjatade hon redan dagen efter om att få åka tillbaka. Nästa gång får det nog bli sjöfartsmuseet istället. Jag tror inte ens att jag varit där.

Nu ska jag göra ett nytt försök till att somna.

ANNONS
Av Emelie och familjen - 10 augusti 2013 00:07

2013 kommer gå till historien som ett extremt händelsefullt år. Bröllop, begravningar och sjukdomsbesked. Ännu finns det många månader kvar och det är med skräckblandad förtjusning jag funderar över vad hösten och vintern har att erbjuda.

ANNONS
Av Emelie och familjen - 18 mars 2013 14:58

Om några dagar blir Calle 4 månader. På lördag är det dags för namngivning, det ska verkligen bli trevligt att träffa släkten. Det känns dessutom lite som ett generalrep inför bröllopet. Mycket saker som ska fixas, och då är namngivningen ändå en liten tillställning.


Det jag egentligen ville skriva (så att jag inte glömmer bort det) är att Calle äntligen lyckats vända sig från mage till rygg. I förrgår hände det. Såg väldigt enkelt ut, men ändå har han inte lyckats göra om bedriften. Snart nog klarar han väl att rulla både fram och tillbaka. Den lilla gosfisen är superfrusterad hela tiden nu. Han förstår att man kan greppa saker, krypa, stå och gå - men ändå vill inte armar och ben röra sig så som han föreställer sig det.


Jag varken skriver eller läser bloggar numera, tror att det är för mycket som händer i livet för att jag ska kunna koncentrera mig på just den biten. En liten uppdatering då och då får räcka.


 

Av Emelie och familjen - 21 januari 2013 10:55

Blir tokig på vikten! Det går helt vansinnigt långsamt neråt. Tränar åtminstone varannan dag och försöker hålla mig ifrån allt extra när det kommer till maten. Om det inte lossnar snart så kommer jag behöva räkna kalorier, skittråkigt men kanske nödvändigt.

Nästan nio veckor efter förlossningen, bara 11 kg lättare.

2 hg kvar till delmål 1. Trodde att jag skulle vara nere på 75 vid jul, men tji fick jag.

 


Calle verkar gå upp i vikt i alla fall. Idag inviger vi storlek 62. Kan ju inte direkt påstå att han drunknar i de kläderna heller. Tiden går för fort!

Av Emelie och familjen - 6 januari 2013 12:32

Tankarna har snurrat på ordentligt den senaste månaden. Jul- och nyårsfiranden har varit jättebra dock. Mina tankar har legat hos det jag lovade mig själv att inte glömma. Jag planerar att hålla det löftet. Det är nu precis ett år sedan vi råkade ut för missfallet. 2012 var ett år som inleddes med sorg och avslutades i glädje. Allt kändes så otroligt hopplöst då den 6 januari 2012. Det finns flera anledningar till att jag vill minnas. Dels för att det var ett efterlängtat barn som försvann, men också för att januari blev en månad som cementerade styrkan hos den här familjen. Fredriks stöd var precis vad jag behövde och Elinas förståelse var större än vad jag förväntade mig av en 2½-åring. "Mamma är ledsen. Bebisen är borta." Just den där styrkan är vad jag behöver komma ihåg. Det var också den som gjorde att vi sista februari satte datum för vigsel till försommaren 2013.

Den 6 mars kom nästa känslovåg. Ett nytt positivt graviditetstest. Glädje och oro. Påsken firades i början av april i Tyskland. Samma dag som vi kom hem från firandet hade jag första besöket hos barnmorskan. Jag hann inte ens hem från det besöket förrän jag kände att det blev riktigt blött i trosorna. Jag har aldrig förr hoppats så mycket på att jag kissat på mig. Tyvärr var det inte så. Omedelbart åkte jag till gynakuten. Väntetiden var orimligt lång (minst 8 timmar trodde de) så jag fick en tid ett par dagar senare istället. Blödningen avtog. Det var hemskt att ligga där i gynstolen för 5:e gången det året. Jag försökte att hålla förväntningarna låga när ultraljudet gjordes. Men där fanns ett litet pickande hjärta! Lättnad. En dryg vecka senare gjordes ett sedan tidigare inplanerat ultraljud för att fastställa graviditetslängden då jag inte haft någon mens mellan missfallet och den nya graviditeten. Planerat födelsedatum blev 21 november. De följande veckorna hade jag småblödningar ungefär var 3:e dag. Det var hemskt och varje gång antog jag att graviditeten var över och att blödningen skulle tillta. Så var dock inte fallet. Samtidigt som allt detta pågick privat så försökte jag få tillvaron att fungera i skolan. Examensarbetet var i slutskedet, jag fick inga resultat vilket var otroligt frustrerande. Vårsolen strålade och kaffepauserna blev allt fler och allt längre.

Juni kom och allt hände plötsligt på en gång. Först var det rutinultraljudet, som visade en frisk bebis och ändrade planerat födelsedatum till 20 november. Vi fick veta att vi väntade en liten bror till Elina. Dagen därpå var det midsommar, en dag med mindre bra väder men gott sällskap. Jag avslutade dagen därpå mitt examensarbete och skyndade därefter tillbaka till Göteborg för att planera redovisningen av detsamma. Min mor och mormor var med vid min redovisning, som inte var bra men inte heller usel. Jag kände mig så fri när vi tog oss från skolan och hem till Elina och Fredrik.

Sommaren fortsatte med betydligt sämre väder. Jag och Elina tillbringade ännu en gång flera av sommarveckorna hemma hos mina föräldrar. De där veckorna tenderar att gå väldigt fort. Plötsligt var det september och skolstart. Jag började läsa två heltidskurser på distans, men tempot var för högt för min trötta kropp och hjärna så jag hoppade av den ena kursen. Att läsa hemifrån var lugnt och skönt men det är tråkigt att inte träffa något folk.

I september beställde jag också min brudklänning. Hösten gick långsamt. Ändå var det en mysig tid. I oktober kom brudklänningen. Nu i efterhand är jag glad för att jag provade den då. Suddiga bilder tagna i spegeln visar min stora mage i den figursydda kreationen.


Slutligen kom månaden jag så länge väntat på, november. Firande av pappas födelsedag, heldagsshopping med mamma och födseln av lille Carl. December bjöd på lisebergsbesök, luciafirande på förskolan och mycket hemmamys.

Sammantaget har det varit ett bra år. Hoppas på ett ännu bättre 2013!

Av Emelie och familjen - 3 december 2012 22:34

Morgonen den 19 november, en dag innan beräknad födelse, kände jag värkar som var riktigt lovande. De fortsatte hela förmiddagen, så efter lunch valde jag att ringa efter mina föräldrar så att de kunde komma och passa dottern. Lagom tills de kom vid 16-tiden började värkarna avta. Allt eftersom kvällen fortskred blev värkarna svagare och kom allt mer sällan. Vid 22-tiden hade sammandragningarna i princip avstannat. Tyvärr fick mina föräldrar åka hem morgonen därpå utan att någon bebis blivit född.

Dagen för beräknad födelse gick utan några känningar på att förlossningen skulle vara närstående. På natten sov jag ovanligt bra och vaknade med ett gott humör. På dagen den 21 november fick jag därför mycket gjort. Julklappar ordnades och kylen fick sig en storstädning. På förmiddagen hade jag visserligen lite diffusa förvärkar, men på eftermiddagen var det lugnt. Först framåt 16-tiden lade jag märke till att jag hade relativt regelbundna värkar, om än svaga. Tillsammans med ett tryck nedåt kändes det som att det faktiskt kunde vara värkar som gjorde någon nytta. Jag ville inte ta några onödiga risker med att det skulle gå för fort för att få barnvakt, så vi ringde både efter Fredriks syster och mina föräldrar.

  Strax efter kl 20

 

Ungefär halv nio på kvällen kom föräldrarna fram och vi åkte då på en gång till förlossningen. Efter en undersökning kunde det konstateras att jag bara var öppen 2 cm, så barnmorskan tyckte inte att det var lönt att vi stannade kvar. Så som hon såg det kunde det ta många timmar innan det satte igång om vi hade otur. Sagt och gjort. 22:10 ringde vi efter mamma som fick komma med bilen och hämta oss igen.

Väl hemma satte jag mig med mina föräldrar framför tv:n samtidigt som Fredrik valde att lägga sig att sova. Jag kände egentligen inte alls för att slökolla på något program samtidigt som värkarna tilltog. Jag tappade därför upp ett riktigt varmt bad, tände några levande ljus och lade en kall handduk på pannan. Precis så hade jag föreställt mig idealförlossningen. Helst hade jag velat stanna där tills allt var klart. Det var så otroligt mysigt att vagga kroppen i det varma vattnet i skenet från de flackande ljusen när värkarna kom och bara koppla av däremellan.

Då tv-programmet var slut började mina föräldrar göra sig redo för sänggående. Jag ville inte occupera badrummet så jag steg motvilligt upp och virade ett badlakan runt kroppen. Värkarna var nu så pass starka att jag sa till mamma att “en normal person hade åkt in till förlossningen nu”. Kort därefter kommer en stor blodklump splashandes ner på golvet. Jag tog det som ett tecken på att jag nog borde åka in. Klockan passerade precis midnatt när jag väckte Fredrik. Den här gången lånade vi bilen så Fredrik körde oss ner till sjukhuset.

Kl 00:30 den 22 november blev vi inskrivna på förlossningen. Kurvor för sammandragningarna och foster-hjärtljuden togs. Jag fick ligga länge på den där britsen. Det var jobbigt att ligga helt stilla när värkarna kom. Höfterna och revbenen gjorde också allt mer ont av stillaliggandet.

  Kvart i ett på natten, kurvorna registreras

 

Efter en halv evighet fick vi slutligen komma till ett förlossningsrum. Det var mycket mysigare än den operationssal som jag var tvungen att föda i förra gången (då alla förlossningsrum var upptagna och jag inte hade tid att vänta på att ett skulle bli ledigt). Jag satte mig på golvet intill sängen och Fredrik fick trycka på min rygg när värkarna kom. Jag provade på lustgasen från 01:25 men hade svårt att få den att fungera som smärtstillande. När fötterna var nära att domna bort lade jag mig istället i sängen. Värkarna var svåra att kontrollera i den positionen. Jag höll mig krampaktigt i sängsidan eller i Fredriks hand varje gång jag fick en värk.

02:10 blir jag undersökt. Jag är då öppen 8-9 cm (8 cm skrivs in i journalen). 02:22 avslutas en värk i krystningskänsla varpå vattnet fullkomligt exploderar och är nära att skvätta ner både läkarstudenten och Fredrik. Fortsättningsvis har jag krystvärkar, från 02:25 enligt min förlossningsjournal. Jag är noggrann med att krysta kontrollerat, endast när kroppen själv ”kräks” och inget därutöver. 02:31 föds vår lille pojke. Bristen på personal denna natt resulterar i att inget prov tas från navelsträngen. Sonens apgar blir full pott, 10-10-10 (samma som Elina).

  En minut gammal


När navelsträngen fått pulsera färdigt klampas den av och Fredrik får klippa av den. Jag undersöks efter att moderkakan kommit ut. Inga bristningar, bara lite skrapsår.

Trötta efter en lång natt somnar vi alla tre i sängen en stund.

  Lite nattamat till oss föräldrar.

  Trött pappa vid kvart över fyra.


Kvart över sex på morgonen blir vi förflyttade till BB. Det är fullt så Fredrik tillåts inte sova över. Han får därför köra hemåt för några timmars sömn. Jag och Carl somnar till en stund och väcks av rumsgrannen kl 7 då hon tänder taklampan i rummet. Vi ligger kvar i sängen en stund innan jag tar på mig kläder och bärsjalen där jag lägger lille Calle. Efter ett toalettbesök går vi till matsalen och jag plockar på mig lite frukost som jag bär tillbaka till sängen. Calle sover och jag äter min frukost i lugn och ro. Han ammas lite och fortsätter sedan sova gott. Jag pratar lite med barnmorskan och mina tankar om tidig hemgång. Vid 10:30 får vi komma in till barnläkaren, i samma veva kommer Fredrik in. Calle blir godkänd av läkaren så vi går tillbaka till rummet. Dit kommer sedan en barnmorska som ska ge mig en vaccinationsspruta då det framkommit att jag inte hade fullgott skydd mot röda hund. Lite konstigt att skyddet skulle minskat sedan förra graviditeten, men så verkade det vara i alla fall. Klockan närmar sig lunch och därför stannar vi kvar några minuter så att jag får äta – det är någon sorts biffgryta med ris. Kort därefter ligger Calle i sin overall och jag har packat ihop mina saker för hemfärd. Vi tackar för oss och åker från BB 10 timmar efter att Calle fötts.

  Fyra dagar gammal, efter återbesöket på sjukhuset.

Av Emelie och familjen - 28 november 2012 23:03

Calle är nu 7 dagar gammal och än så länge världens lugnaste bebis. Verkligen sådär äta-bajsa-sova och inget annat. På måndag blir det hembesök av BVC, då får vi se om han gått upp i vikt ordentligt. Jag oroar mig inte, det verkar som om det finns mat så det räcker till. Nätterna har varit lite si och så, på dagarna kan han sova liggandes för sig själv men på nätterna kan han bara sova om han får ligga tätt intill mig. Då Elina också gärna samsover numera blir det trångt i sängen. Har tillfälligt löst problemet genom att låta Calle sova mot min mage, men den halvliggande ställningen är inte så skön för min kropp efter några timmar.

 

Igår var jag helt fri från eftervärkar! Även underlivet verkar ha läkt helt vid det här laget. Skönt att den delen är avklarad.


Elina överraskade igår med att måla en riktig figur. Tidigare har allt hon ritat liknat garnnystan, men inte nu längre! Som ni ser är det mig hon ritat, för jag har (tydligen) låånga ben och armar. Observera att det inte är någon huvudfoting!

 

Av Emelie och familjen - 24 november 2012 12:51

Lille Carl är nu född. Klockan 02:31 den 22:a såg han dagens ljus.

Vi mår oförskämt bra och åkte hem från BB vid halv ett på dagen, dvs 10 timmar efter förlossningen. På måndag blir det återbesök för att ta prover och göra hörseltest.


Elina är jättestolt och vill gärna hjälpa till allt vad hon kan.

 

Presentation


För att kontakta mig, maila emeliesjodin[at]gmail.com

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2013
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

RSS

Följ bloggen

Följ En liten familj med Blogkeen
Följ En liten familj med Bloglovin'

En del av

Reklam


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se