Elina och jag leker, jag sitter under en filt medan Elina sjunger.  Klicka på den lilla fyrkanten uppe i hörnet för att lyssna.

Igår upptäckte jag en läskig sak. En sån grej som gör att man får svårt att sova. Nej, det var inga monster under sängen eller spöken på vinden.

Jag trodde att jag fått spottsten igen. Det är som njursten fast bildas i spottkörtlarna. Hade det ett par gånger när jag var yngre och det är inte särskilt behagligt. Efter att ha känt efter med fingret i munnen förstod jag att det inte var spottsten, utan jag håller på att få en tand. Visdomständer i all ära, men inte den här gången.

Att ha extratänder i underkäken är extra knepigt för mig eftersom jag saknar två tandanlag i överkäken. Kunde inte tänderna fördelat sig lite bättre då? Hade tandställning i 2½ år för att föra fram alla tänder i överkäken så att det inte syns så tydligt att jag saknar tänder. Har fortfarande en tråd som sitter bakom tänderna för att hålla allt på plats.

Som synes så saknas 2:orna så sen kommer "huggtänderna" (som blivit nertuggade på mig och därför inte är spetsiga) och därefter direkt kindtänder.

Hoppas nu att extra-tanden i underkäken inte växer sig fram mer, för special-tandvård är inte någonting jag känner att jag kan lägga pengar på.

En gång i tiden hade jag sparpengar. Det var en ljuvlig tid, eftersom jag då inte behövde oroa mig över att behöva köpa ny dator/gå till tandläkaren/köpa vad-som-helst. Idag ser det lite annorlunda ut. Skillnaden mellan januari 2009 och augusti 2011 är ganska stor. Det som hänt däremellan är att dessa sparpengar använts för att täcka upp kostnaderna alla de månader då pengarna inte riktigt räckt till.

Well well..

Tack Ingemar! Jag vet inte varför jag glömt möjligheten att använda vanlig sladd, men en sån hade vi ju - så nu är bilderna tillgängliga igen  

Här är en liten samlad kompott av sommarens bilder. Min antika telefon tar inte så bra bilder, men strunt samma.

Vi var ju på bröllop i juni och jag ville inte köpa något färdigt kort utan tillverka ett eget pop up-kort. Valde mellan de två ovanstående designerna men i slutändan blev det den nedersta av dem. Ersatte dock initialerna med fullständiga namn. Tyckte att det blev jättebra och personligt!

I början av juli skulle Elina följa med oss och tvätta. Dörren till tvättstugan har en metalldel nederst och tyvärr öppnades dörren rakt på Elinas stortå. Det blödde ordentligt och under nageln blev det lila. Ett par dagar senare hade jag strumpor och skor på henne så att hon inte skulle skada sig mer när hon lekte på lekplatsen. Inne i trapphuset bestämde hon sig för att ta av både skor och strumpor. Visst, tänkte jag - nu har vi ju lekt färdigt så då är det ingen fara. Gissa vem som öppnade hissdörren på sin lilla tå? Det är efter den andra skadan som denna bild togs. Ungefär två veckor senare ramlade nageln av. Den har växt ut till hälften nu, men jag tyckte riktigt synd om henne när hon gång på gång blödde på tån.

I födelsedagspresent fick hon bland annat massa BRIO-tågsdelar. "Leka tåget" uppskattas av både tvååringen och dennes föräldrar. Jätteroligt att bygga avancerade banor ju! 

Hon fick också en trehjuling och hos mormor och morfar väntade en sparkcykel också.

Trots lite regn lekte hon ute hos farmor och farfar. Kunde ju inte låta bli att "gunga bang" i hammocken. Det innebär att man gungar så hårt att hammocken slår i baktill så att hela ställningen rister. BANG!

Nya lägenheten behövde ett helt gäng med nya lampor. På första bilden ser man nya vardagsrumslampan, dock inte inkopplad ännu eftersom kontakten inte passade. Måste fixa ny sådan.

Andra bilden är vår nya matplatslampa som vi hittade på vinden hos mor och far. En rund lampa med beige bas, virkat mönster utanpå och fransar nedtill. Den lampan sitter inte heller uppe ännu eftersom avflyttande hyresgäster rivit ner kroken för upphängningen (ehm?!) men så fort vi köpt passande krok så ska jag visa hur fint det blir!

KVar är då bara att tapetsera/ måla om och förhoppningsvis måla om lite möbler allt eftersom vi orkar, sen kan man känna sig nöjd!

Jag gjorde några pizzabullar som fick bakas medan vi åt middag.. och lekte med Elina.. och kollade på tv. Nej, jag gjorde inte mat för ett helt kompani. Det var bara åtta stycken, upptäckte dem när det började lukta lite konstigt i lägenheten. Tror inte att vi är så sugna på att äta dem sen.

Vår otur fortsätter. Under tiden vi hade strömavbrottet härom veckan så brakade ena spegeln ner från badrumsskåpet. Elina var inne i badrummet just då men blev som tur var inte skadad. Spegeln hamnade precis bakom toalettstolen och krossades mot rören där bakom, men själva toan verkade oskadd. Vid närmare observation av fästet insåg vi att själva metallen som spegeln satt fast i hade gått sönder (?!) vilket gjort att den fallit. En titt på andra spegeln visade att också det fästet var trasigt, så då kunde vi ju visa det för husvärden så att det skulle synas att det inte var vårat fel. Tyvärr blev det inte av innan helgen, och när Fredrik sedan var på svensexa på lördagen lät det BRAAAAAAK i badrummet. Jag visste omedelbart vad som hänt och synen i badrummet var inte rolig.

Mirakulöst hade badkaret klarat sig tack vare att Elina lagt badkarsmattan på plats direkt efter flytten. Själv hade jag helst velat slänga den eftersom den blivit ganska ful. Om den inte legat där så hade nog badkaret också spruckit.

Gissa vem som var snabb på telefonen och ringde försäkringsbolaget för att ändra hemförsäkringen från gamla till nya lägenheten?

Efter att den initiala "gå-och-gömma-mig"/"det-var-inte-jag"-känslan lagt sig så försökte jag hålla Elina, Fredrik och möhippegäster borta från att luta sig mot handfatet. Det hölls uppe av ren vilja så minsta lilla ruckning hade säkerligen fått det att falla ner (och därmed knäcka rören undertill)

Efter helgen blev det felanmält och på onsdagen fick vi både badrumsskåp och handfat utbytta.

I vår enfald trodde vi att vi fått tillräckligt mycket bekymmer efter flytten. Så var tydligen inte fallet. Fredrik skulle bära ut soporna igår och råkade spilla lite sopsaft på golvet. Han bad mig torka upp dropparna, vilket jag gjorde. Tyckte dock att det var konstigt att det blivit så mycket vatten.. började torka runt undersidan av diskbänken och det tog aldrig slut. Kikade bredvid skåpet och även där var det en pöl med sunkigt vatten. Fredrik tog en titt inne i skåpet och hoppades att det bara var en packning det var fel på. Troligtvis är det så, för det droppar lite ur rören till diskmaskinen.

Jag öppnade upp skåpsstommen nertill och fick ännu en "det-var-inte-jag"-känsla. Fy fan vad det ser ut där!! Skulle gissa att fuktskadan är ganska omfattande.

Första bilden visar skåpet inuti. Den vita slangen med grå packning är det som läcker. Andra bilden visar golvet och undersidan av skåpet. Det bruna buckliga på golvet är mattan som luckrats upp. Den lilla skålen som står där har samlat droppvatten sedan igår kväll + en diskmaskinskörning. Har inte kollat volymen exakt men uppskattar att det är ca 3 dl i den nu. Vem vet hur länge det stått och droppat där?

Husvärden är på semester den här veckan, men en arbetare från NCC var ändå här och dokumenterade fuskbygget i väggen i köket, så vi bad honom ta bilder på den här skadan också.

Det luktar mögel där under. Det känns inte bra.

När vi var på lekplatsen igår så var vi från början de enda där. Efter ett tag kom en pappa med sina tre barn, varav det äldsta (en femåring) kom springandes en bra bit före de andra. Barnet berättade hela tiden för mig och Fredrik vad hen kunde göra. Kolla här då, jag kan gå uppför rutschkanan/klättra på stenhällen/hoppa från gungorna/gå balansgång och liknande uppvisningar. Det gav mig en funderare. När börjar vi tycka att det är lite skamligt att visa hur bra vi är? När träder jantelagen in i våra liv? Hade det inte varit jätteroligt om alla bilister envisades med att ha rutorna nere och berätta för varandra hur BRA man är på att hålla sig till trafikreglerna? Och jag körde precis i sjuttio hela raksträckan och saktade ner inför påfarten så att jag undvek att krocka med en bilist som uppenbarligen inte kör lika bra som jag. Det hade ju varit kalasbra!

Tyvärr kom pappan fram och ursäktade sitt barns beteende.. typiskt svenskt.