Vet inte varför jag blivit så bröllopsinspirerad på sistone, men så är det i alla fall och det är väl bara att flyta med strömmen. Lite tankar och idéer läggs i alla fall i minnes-mappen i huvudet (och ibland på datorn) för framtiden. Det är ganska roligt att se hur man ändrar åsikt om vad som är bra idéer genom åren också. Har nog samlat tankar sedan jag jobbade i brudbutiken, vilket gett mig 6 års samlande vid det här laget.

Som exempel kan jag nämna att jag vid vår förlovning var helt inriktad på tvåfärgade mönstrade ringar, och spanade på de här:

men väl i butik tyckte jag att de såg trista ut och tvåfärgat rekommenderades inte alls av säljaren, eftersom de är svåra att ändra storlek på. Är nu glad att Fredrik övertalade mig att välja enkla vita ringar utan massa krusiduller.

Tre års använding senare är jag fortfarande lika förtjust i dem. Reporna i metallen gör dem personliga men de reflekterar ljuset lika bra som om de var nygjorda.

Så nu till dagens problem. Jag har förälskat mig i en vigselring som, även om vi tillhandahåller eget guld, kommer gå på 15 000. För mig är det en helt sjuk summa och jag vet inte ens om jag skulle våga använda en sån ring. Är det bara att vänta tills jag förälskar mig i något annat, eller ska man börja gneta och leva på nudlar från och med nu?

För två veckor sedan såg jag ett inslag på tvn om s.k sotade ögon. En sminkör blev intervjuad medan han lade på ögonskuggan och påstod att man skulle kunna göra det där på 4 minuter med lite träning. Jag blev helt chockad (eller ja, så chockad man nu kan bli över smink liksom) och funderade på hur lång tid det tar när jag "sotar" med den teknik han använde. Idag har jag kommit fram till att det tar typ 15 minuter.. förutsatt att det inte ska se förjävligt ut. Första bilden ser lite mysko ut, men det är bara för att jag blinkar. Ni fattar konceptet i alla fall.

Sen funderar jag lite på vad jag ska göra åt Elinas hår, det är så jädrans rufsigt och går oftast inte ens att fixa genom att smeta babyolja och (silikonfritt) balsam i det. Vad gör man??

Fler och fler har fått reda på anledningen till mitt broschsamlande.. intresset av att ge bort sina gamla smycken till mig har inte direkt varit överväldigande. Min förhoppning är att jag i och med detta kan få lite bättre respons på min förfrågning. Eller att ni åtmintone hjälper mig att springa i second hand-affärer eller vara uppmärksamma på loppisar och auktioner.

Hittills ser samlingen ut ungefär såhär. Skulle vilja ha många fler blomformade broscher/örhängen/hängsmycken/hårsmycken. Gärna emaljerade eller i hårdplast. Vita, gula, gröna, blå, ljusrosa.. lite pastelligt sådär.

Någon gång kommer väl Fredrik och jag lyckas krafsa ihop tillräckligt många slantar för att hålla ett bröllop, och det är alltså då som broscherna kommer att komma till användning i form av en bukett. Jag skulle jättegärna vilja att alla vänner, bekanta och släktingar har ett bidrag till buketten och därmed är en del av den stora dagen.  Något liknande den här (stulna) bilden, klicka för att göra den större:

http://broochbouquets.blogspot.com/2011/01/brooch-bouquet-brides-lets-meet-in.html

Vad tycks?

Läser på familjeliv.se om personer och deras ekonomiska situationer. På något konstigt sätt blir jag liksom nöjd över att vi är fattiga "på riktigt". Det kan liksom knappast bli värre. Skulle allt skita sig totalt så kan vi alltid flytta till en 1:a och äta nudlar dagarna i ända. Vi har INGA avgifter som inte går att rucka på, till och med CSN-återbetalningen går ju att få nedsatt om inkomst saknas helt. Den enda utgift som jag verkligen tycker är viktig att ha kvar är Elinas tilläggsförsäkring. Tror att den ligger på ca 40 kr/mån. Det är skönt att slippa huslån och bilavgifter och sånt.

Jag tänker visserligen inte sluta klaga över vår ekonomi, den suger.. men jag hoppas att det blir bättre med tiden, och det är väl det som håller humöret uppe ändå. Tanken på bättre tider.

I framtiden ska vi ha råd att köpa kläder. I framtiden ska vi kunna köpa kurslitteratur (även om vi inte behöver den). I framtiden ska vi inte behöva fundera på om vi har råd att besöka våra föräldrar.

Men JUST NU är jag glad att vi har råd att äta god mat varje dag. Livet är inte half bad, det blir ju vad man gör det till.

Prrrrrttt

-Nämen älskling!

-Mä, kolla här på min mage.. visar svullnaden efter 4 dagars pasta-, bröd- och tårtätande ..den här luften behöver komma ut.

Vandrar tillbaka in i badrummet

prrrrttt

Efter presentationen av projektet på skolan i fredags ville handledaren prata med oss. Han klargjorde att det INTE ÄR OKEJ med plagiat och att han inte kommer anmäla oss, men att vi måste skriva om den del av projektet som till stor del var plagierat. Han fortsatte med att säga att det inte är så man beter sig på ett svenskt universitet, eftersom man ju faktiskt kan bli reglerad.

1. Jag blev lättad över att vi jag delat upp arbetet så som det gjordes. Det var ganska klart att jag egentligen inte hade med saken att göra, även om mitt namn stod på arbetet.
2. Jag blev upprörd av det faktum att detta grupparbetet inte riktigt blivit vad jag förväntat mig, och att jag nu skulle behöva göra hennes del av arbetet också.
3. Förhoppningen om att få ett par lugna dagar innan nästa kursstart grusades.

Nu ikväll har det hela förvärrats. Tjejen har tydligen tagit åt sig av detta ordentligt och skrivit om projekt-delen och skickat in den. UTAN ATT KOLLA MED MIG FÖRST!

Hon har dessutom skrivit om sina labbrapporter och skrivit till mitt namn på åtminstone den ena rapporten, utan att kolla med mig innan.

Nu håller jag på att gå upp i linningen och vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Tror att första saken blir att maila henne och ge henne en utskällning. Senare får jag nog maila handledaren och höra efter vad hon egentligen skickat in och berätta att jag gärna skriver mina egna rapporter.

/Sur som fan!

Jag har en (hittills hemlig) plan. För att kunna genomföra den behöver jag din hjälp! Det går ut på att samla fina broscher, helst silvriga och kanske med blåa inslag. Har du ärvda broscher som du inte tror kommer bli använda så lovar jag att det här är ett bra sätt att låta dem komma till sin rätt. Om de har ett trasigt spänne eller saknar en sten eller två gör ingenting. Min främsta tanke är stora blombroscher och fjärilar, men allt kan vara av intresse. Kan också tänka mig att köpa broscher för en billig penning.

Skulle det vara så att du har några stora fina örhängen, ett speciellt halssmycke eller en antik hårkam så är det också något jag är ute efter, men dem brukar man ju ha större användning för själv.

Ta nu och rota i smyckeskrinet. Jag väntar med spänning.

”Jag är med och tävlar i Carolinas Julkalender om en valfri skötväska från Willvin 
(värd upp till 1095 kr)!  Var med och tävla du också!”