Förra lördagen var traumatisk för mig. Vi skulle till Christian för att spela spel och eftersom vädret var bra så gick vi dit. När vi kommit en bra bit på väg så började Elina gnälla om att hon ville hem och sova. Vi hade vagnen med oss så vi tyckte att hon kunde sova middag i den, men det ville hon inte. Klockan var då strax innan ett.

När vi kommit fram till Christian fortsatte hon att klaga, "jag vill inte vara här" och "jag vill hem och sova i mammas och pappas säng och äta pannkakor". Vi vidhöll att vi skulle stanna kvar men att hon gärna fick sova i Christians säng en stund. Det kändes lite som febergnäll, men hon verkade inte särskilt varm. Pannan var som vanligt, kanske att hon var aningen varm i nacken och Fredrik tyckte att hennes mage var lite varmare än vanligt. Till slut lade hon sig i alla fall ner och jag sjäng lite vaggvisor för henne så att hon skulle koppla av. Efter några minuter slöt hon ögonen och verkade vara nära att somna. Då plötsligt vred sig hennes kropp från sidoläge till magläge och ögonen rullade bakåt samtidigt som hela kroppen krampade och hoppade upp och ner i sängen.

Adrenalinet pumades snabbt runt i mig. Jag slet upp Elina och höll henne upprätt samtidigt som jag hoppade för att studsa igång henne (eller för att lugna mig själv, det var helt spontant). Hon fortsatte att krampa och dregla. Efter en evighet, som jag uppskattar till max en minut, så slutade krampandet men istället blev hon helt orörlig och fortsatt okontaktbar. När jag studsade runt och ropade på henne så öppnade hon ibland ögonen, men hon kunde inte fokusera på något och ögonen slöts snart igen. Vi gick ut för att möta ambulansen. Då i friska luften återfick hon medvetandet och blev kontaktbar. Väl i ambulansen uppmättes temperaturen till 39,2 grader. Hon fick paracetamol och ambulanssköterskan väckte henne med jämna mellanrum för att kontrollera att hon inte var medvetslös. När vi var på sjukhuset var Elina vaken och orolig. Tempen var då lägre och allt annat verkade okej, så vi lämnades för att invänta läkaren. Elina fick en isglass, vilket gjorde att hon kräktes mycket. Därefter var hon vaken en stund tills Fredrik kom (bara en förälder fick följa med i ambulansen) varpå hon somade ganska fort. Sedan sov hon i ett par timmar. Först när vi väntat i 3½ timme fick vi träffa läkaren. Utlåtandet var feberkramper, ett ord som jag hört förr men aldrig hört innebörden av. De tror att det är någon omognad i hjärnan som orsakar "kortslutningen" vid snabbt stigande feber. Oändligt läskigt var det och inget jag vill vara med om igen. 

Bild på oss precis när vi gick hemifrån, innan hemskheterna började.

I veckan lekte jag och Elina kurragömma. Personligen tyckte jag att det var hysteriskt roligt när vi gömde oss under hennes lilla bord med halva kroppen utanför. Undrar var Elina är?

Den här helgen är det Fredriks tur att ligga sjuk i feber (39 grader igår) så det blir en lugn dag idag. Tror att jag ska plugg-flykta och städa lite skåp.