Äntligen, äntligen blev jag klar med det där jädrans grupparbetet. Skrev till handledaren att vi valt att dela upp arbetet så som vi gjort pga att vi inte haft möjlighet att träffas. Hoppas att han förstår varför det är lite kvalitetsskillnad på texterna då. Hur som helst så är det skönt att det är över. Jag har mått jättedåligt över att jag inte kunnat umgås med familjen ordentligt. Elina förstår ju inte att jag måste sitta vid datorn HELA tiden och inte kan vara med och leka så mycket. Tror visserligen jag mått sämre av det än vad hon har gjort, men det är ändå inte en optimal situation. Imorgon ska vi förbereda den muntliga presentationen. Kvällen ska jag och Elina ha för oss själva när Fredrik är och tränar. Då ska vi ta igen förlorad tid!På fredag tänkte vi köpa lite ostar och sedan fira att mitt arbete är inlämnat.Jag har börjat mitt brosch-samlande, men det är ingen som hört av sig om gamla broscher så jag har fått köpa ett par på tradera. Det är en farlig sida om man börjar samla på saker! Fraktkostnaderna blir ju så dyra i perspektiv till en brosch värde, så jag kommer definitivt inte kunna köpa alla broscher därifrån. Räknar med att jag behöver ca 100 st. Låt säga att jag vinner en auktion med 20 kronor + 12 kr i fraktavgift. Det på 100 broscher blir 3200 kronor!!! Även om samlandet är för ett speciellt ändamål så är det INTE värt över 3000 kronor. Ska försöka slänga ut julen i dagarna också. Det tråkigaste är ju att byta gardiner igen. Tycker det är så mysigt med de mörkröda. Får nog köpa ett gäng glödlampor att skruva i våra fönsterlampor också, så att det fortsätter lysa upp i mörkret även om adventsljusstakarna försvinner.

Hade tenta igår, så nu känns det liiite lugnare igen. Visserligen har jag skitmycket att göra den närmsta veckan med mitt gigantarbete och labbrapporter, men jag har i alla fall släppt lite av kontrollbehovet och överlåtit en del av grupparbetet på den andra gruppmedlemmen. Plötsligt inser jag varför jag i princip pluggat vartannat år och tagit en paus två gånger under utbildningen. Är massivt sugen på att lägga ner efter sommaren, men då är det ju faktiskt bara ett enda år kvar så jag får nog bita ihop trots allt. Blir uppenbart trött på den stress som jag lägger på mig själv när jag studerar. Faktum är dock att jag inte hade tvekat en sekund om någon nu hade erbjudit mig ett schysst jobb (med start imorgon typ).

Idag är vi halvt insnöade, finns i alla fall ingen chans att köra vagnen i snön så vi har varit inomhus hela dagen. Kaffet är totalt slut här vilket innebär att någon av oss måste ta sig till affären idag. Viiill inte det ju! Nu börjar det mörkna ute också och det uppmuntrar inte direkt till handling.

Nu under julen tog jag tillfället i akt och fotograferade av ett par bilder av Fredrik som liten. Någon som ser likheterna? Hehe, lika som bär. Fredrik till vänster på båda raderna och Elina till höger alltså.

Den första bilden av Elina togs 7 januari förra året, när hon precis börjat krypa. Så söt liten varelse.

Jag är så jäkla stressad att jag håller på att gå sönder. Har tenta på onsdag, ett gigantiskt grupparbete som ska vara inlämnat den 12:e samt två labbrapporter som jag ligger efter med.

Julen var jättehärlig, men stressen har legat och gnagt i bakhuvudet hela tiden. Massa annat som är jobbigt också.

Jag behöver semester!!

Nu har det hänt! Splitterny kyl & frys. Fastighetsskötarna blev imponerade över hur mycket vi lyckats klämma in i det där lilla gamla frysutrymmet. Fick lite barnvakt av ena killen som jobbade. Tror Elina charmade honom ordentligt. De kastade boll och Elina gick sedan runt med verktyg innanför hängslebyxorna precis som "farbror" J.

Som vi har längtat efter det här!

I veckan blev det lussebak här hemma. Fredrik gillar inte saffran, så vi gjorde två bullsatser - en med saffran och en med kardemumma. 32+31 bullar. Elina rullade en av degklumparna rakt på matbordet, så det kändes inte så kul att använda den sen eftersom bordet ser ut som det gör. Därför blev det en bulle mindre på ena satsen.

En av fyra plåtar. De bullarna som ser ut som kvinnokön har Elina bakat, men de är lika goda ändå.   

Jag svor ganska ordentligt sen när Charlie glömde att ta med en påse bullar med sig hem och jag därför fick försöka mosa in den påsen i frysen också. Vår frys består av två hyllor ovanför frysen, ganska exakt såhär ser det ut:

(Bilden stulen från Elgiganten)

Kan ju berätta att det är svårt att få den frysen att räcka till ett tre-personshushåll. Ca 60 lussekatter, frusna hallon, ett halvt paket formfranska, en 2-liters glassförpackning (som ingen äter av), 3-4 frysklampar, örter, majs, ärtor, köttbullar, fläskfilé. Det är ganska så exakt vad som får plats i frysen.

Den senaste månaden har det ju varit ganska kallt ute, och även här inomhus. Fredrik klagade hos SGS och de skickade upp ett par fastighetsskötare. Jag trodde faktiskt att de bara skulle säga "men så här är det i gamla hus", men tji fick jag!

De tyckte inte heller att det ska vara vinddrag under soffan eller runt fönstren så de satte silikon längs nästan alla lister i vardagsrummet. Nu är det knappt kallt längs golvet längre! Vi är överlyckliga.

DESSUTOM påpekade Fredrik det där om frysen och de insåg också att det är ohållbart med så liten frys i en trea, så i nästa vecka får vi troligen en 50/50 kylfrys. Ska bli sååå sweet.

Inte nog med det, utan Fredrik kom ihåg att fråga om spisskydd. De sa att det tillhört spisarna, men att det nog slängts i de flesta kök eftersom det är så få som har barn här. De skulle i alla fall titta om de kunde hitta någon. När Fredrik berättade detta började kugghjulen i min hjärna att röra på sig. Vi flyttade in i mars 2008 och då hittade jag en metallbit i städskrubben. Eftersom den såg ut att vara i ugns-storlek satte jag den bara längs nederdelen på ugnen. Och jodå, där satt den såklart kvar. Så nu är den på sin rätta plats vid spisen, och vi slipper riskera att Elina spontant slänger ut med armen på en platta. Drar hon fram en stol och ställer sig intill spisen så når hon ner, men förhoppningsvis är vi ju i närheten när plattorna är varma så vi hinner hindra en olycka.

Men visst är det bra! Massa bra lägenhetsfix på en och samma gång! Tack älskling, och tack till SGS som bryr sig om hyresgästerna!

Ibland får jag syn på små bebisar med glittrande smycken i sina öron. Jag tycker synd om dem. Är fullt medveten om att det är vanligt förekommande att ta hål i öronen på de små tjejerna i många länder, men det gör det inte rätt.Efter påtryckningar fick jag som 6-åring lov att ta hål i mina öron. Jag vet inte ens om mina föräldrar visste att det finns bättre alternativ, men detta gjordes hur som helst med så kallad håltagningspistol. Smyckena sliter sig igenom vävnaden i örat med otrolig hastighet. Det smäller till och sen så sitter (i mitt fall) plastsmycket fast där i 6 veckor. Vi höll de nytagna hålen så rena som möjligt med desivon, vilket inte heller är att rekommendera eftersom det är uttorkande.På det stora hela gick det bra, inga ordentliga infektioner under läkningen och hålen har heller inte flyttat på sig, vilket kan vara ett problem när små växande barn blir piercade.Däremot var jag för ung för att kunna ta hand om pieringarna ordentligt. Jag var kanske 7-8 år när jag en sommar hade örhängena för hårt fastsatta. Bakstyckena på mina örhängen hade borrat sig in i öronen och var mer eller mindre inkapslade inne i hålen. Vi fick ut dem, men det gjorde fruktansvärt ont. Än idag har jag stora hål/ärr på baksidan av öronen och måste vara försiktig så att inte bakstyckena åker in igen. Nu snackar vi nästan 20 år senare!!!Jag inser att det bara är en tidsfråga innan jag själv kommer få frågan och tjatandet om hål i öronen från Elina. Idag har jag 7 öronpiercingar och en övrig (samt ett antal igenväxta övriga) och har varit med om välgjorda likaväl som dåligt gjorda "professionella" piercingar.Om ditt barn tjatar och du överväger att ge med dig, så se till att göra det ordentligt. Det är värt att gå till en välkänd piercare och lägga några extra kronor på håltagningen för att slippa problem med infektioner och förflyttningar. Metallallergi är också ett problem som kan uppstå om man använder metallsmycken i huden i ung ålder.Men för bövelen, pierca inte en bebis som inte ens har möjlighet att säga nej!