Det gick inget vidare att lämna sötnosen på förskolan idag. Hon har sovit dåligt i natt så hon var trött redan innan hon kommit igång med sin dag. Att då bli lämnad av sin mamma tyckte hon inte alls om. Tur att jag har jobbat på förskola så att jag vet att gråtet alltid slutar fort när leken kommer igång, annars hade jag varit helt förstörd. Känns ju så meningslöst att lämna en storgråtandes tjej när jag bara ska vara hemma också.

Efter lunch ska jag gå på föreläsning, sen ikväll blir det tvättstugan. Låter som det kommer bli helfestligt, eller hur? Kanske till och med trotsar Elinas kvällströtthet och går och handlar och möter Fredrik efter träningen. Najs.

Jo, just ja. Kan ju berätta den där historien nu (så jag har en "anledning" till att fortsätta strunta i att läsa i studieboken).

Det var för ett par veckor sedan, på söndagen efter stughelgen. Jag var ganska trött och var på väg att lägga mig. Fredrik satt fortfarande vid datorn och Elina låg och sov.

När jag krupit ner under täcket låg jag på sidan och tittade på Elina som såg så söt ut. Jag drog upp täcket över henne och klappade henne på armen. Sedan lade jag mig tillrätta i sängen. En jäkla tagg, eller om det kanske var ett dun från kudden, hade fastnat i madrassen och stack rakt upp i min högra skinka. Jag lyfte lite på mig och drog med handen längs med madrassen för att ta bort taggen från den. På något sätt hoppar taggen från min rumpa över till mitt finger och fortsätter sticka mig. En millisekund hinner jag tänka skorpion? innan jag inser vad det är. En jäkla geting som fått för sig att det är okej att sno min sovplats! Jag flyger upp ur sängen, slänger getingjäkeln på golvet och springer ut ur rummet. Satan vad det brände! Fredrik var mycket förvånad över att jag inte skrikit någonting, men jag ville ju inte väcka Elina. Vi blev däremot tvungna att tända lampan för att hitta getingen sedan, fast Elina sov vidare ändå. Getingar är hemska i slutet på augusti, de blir alltid så slöa och farliga. TUR att den inte valt att sova i Elinas säng i alla fall.

Sådär, det var historien om hur jag fick mitt livs andra, och tredje, getingstick.

Wohoo, idag går det att blogga på korrekt sätt!

Fredrik behövde gå på en föreläsning idag, så jag missar min föreläsning. Någon måste ju ta hand om Elina och inskolningen och idag blev det jag. Vi får pussla med tiderna hela veckan så att det blir så rättvist som möjligt. Jag hoppas dock att hon är tillräckligt inskolad på fredag så att Elina kan gå riktiga tider. Finns ingen anledning till att hon ska vara där 9:30-15:00 när vi egentligen behöver ha henne där 8:00-12:30. Det är ju ungefär samma antal timmar, men på tider som passar oss bättre.

För övrigt måste jag säga att jag är sjukt nöjd över Elinas förskolekompisar. Varför? Jo, det är barn med stor variation på härkomst. De som inskolas nu samtidigt som Elina är en tjej vars föräldrar talar bosniska med henne och och en kille vars föräldrar talar hemspråket med varandra (koreanska kanske? hm, vet inte var de kommer ifrån) och engelska med pojken! Det är ju jättebra om de kan lära varandra lite olika språk. Barn är ju helt otroligt mottagliga för det i den här åldern.

Nu är det bara en timme kvar tills jag ska gå tillbaka och hämta tjejen igen, dags att sätta på en kanna kaffe så jag hinner bälja i mig lite koffein.

Jag kan tydligen fortfarande inte blogga på vanligt sätt.. eller så har det hänt något med datorn som gör att det inte fungerar. Tråkigt oavsett.

Elina har nu börjat på förskolan! Hon har inskolats hela veckan och det går superbra. Idag var hon till och med där över lunchen (själv alltså, utan oss föräldrar). Både jag och Fredrik tycker att det är helt sjukt att vi redan har ett dagisbarn. Tiden går fort. Jag inbillar mig att jag fortfarande är prao-elev från högstadiet när jag är där så att det inte blir så överväldigande.
Jag har ju börjat skolan själv också. Riktigt skönt att få lite massage på geniknölarna. Det här kursen är i stort sett repetition för mig så nu ska jag minsann lyckas lära mig det ordentligt. En lustig sak är att en kille som läser samma kurs kommer från Halmstad så jag känner igen honom från fester på gymnasiet, men jag tror inte att han minns mig så jag vågar inte säga något om det. Däremot gör det att jag ett par gånger kommit på mig själv med att minnas tillbaka till första gymnasieåret. Mycket saker hände det året, en del mindre roliga men de flesta underbart glada minnen. Man var tillräckligt vuxen för att kunna vara barnslig igen. Vi studsade omkring på hoppbollar i korridorerna och drack varm choklad på rasterna. Minns ni det tjejer?
Oj, nu kom jag in på sidospår. Ehm, jag är nog för trött för att sitta vid datorn egentligen. Tror det blir en tidig kväll. Fredrik är iväg på fest (trots ryggproblem) så jag har bara en snarkare inne i sovrummet. Imorgon är det min tur att få lämna hemmet på kvällen och gå på sittning. Problemet är att jag inte vet vad jag ska klä mig i.. jag har ju redan använt alla mina klädesplagg tusentals gånger. Det är inte roligt att ha samma klänningar gång efter annan. Skor har jag åtminstone, och en väska kan jag nog rota fram ur garderoben också.

Typiskt, hade ju tänkt att berätta för er om skogs-kadavret i söndags, getingen på min sovplats och Charlies flytt.. men jag orkar inte nu. Får kanske ta det någon annan gång. Eller live om någon ber snällt.

Det går inget vidare att blogga idag. Jag har varit tvungen att gå in i HTML-koden för att kunna skriva det här. Radbrytningar kan ni alltså glömma.
Nej, jag skojar bara. Jag har ju läst webbdesign så jag har bra koll på koderna.

Just nu har jag myskväll för mig själv och spenderar den med att sitta här framför datorn och läsa bloggar, brollopstorget.se samt aftonbladet. Snubblar över den HÄR artikeln om en tjej som gick en hel graviditet utan att veta om det. Lite då och då får man höra om sånt här och jag undrar för mig själv:
Hur går det till?
Antingen så är det ett otroligt lugnt barn eller så är mamman i total förnekelse. Själv hade jag aldrig kunnat missa 3-kilosbarnet som huserade i min mage. Böket och sparkarna är otroligt speciella och starka, inte går de väl att misstas för något annat? Nu är såklart varje graviditet individuell, men jag har aldrig hört någon som vetat om sin graviditet säga att de aldrig upplevt några sparkar.
En dag då Elina rörde sig i magen. Inte var det någon "godis-mage" för min del inte.

Bonusbild på mitt lilla hjärta.  

Lillan är förkyld och ligger och hostar i sin säng. Tycker så synd om henne. Tog nyss beslutet att balkongdörren i sovrummet får hållas stängd i natt. Även om det blir varmt som en bastu inne så kan det vara värt det om det gör att Elina (och resten av familjen) tillfrisknar snabbare från nästäppa, halsont och hosta.

Jag har knappt varit ute på flera dagar. Det är inte motiverande att gå på promenader eller vara ute och gunga när jag vet att jag borde sitta framför böckerna. Huvudvärken ligger och väntar på att få explodera pga syrebristen, kaffekonsumtionen och allt godis-socker. Om jag får sova lite i natt så ska jag avsluta studierna lite tidigare imorgon och gå ut en sväng framåt kvällen. Det har minsann inte blivit många timmars sömn de senaste nätterna. Jag har somnat vid 3-tiden. Elina har vaknat senast 4 och krävt att få sova hos oss, men väl i vår säng ligger hon och nyper mig så att jag tvingas ta bort hennes händer från min armhåla/ansikte/hals/nyckelben. Således har ingen av oss fått sova på ytterligare 1-1½ timme. Ett par timmar senare är det morgon och Elina bestämmer sig för att gå upp. Fredrik tar henne medan jag totalignorerar dem båda två. Själv sover jag vidare en eller ett par timmar till och släpar mig upp till dagens första kaffemugg. Såhär kan vi inte fortsätta!

Alternativ 1: Elina går igenom någon fas för att hon är sjuk eller ska ha tänder. Det går över av sig självt.

Alternativ 2: Jag sover med polojumper och rånarluva så att hon inte kan nypa mig på nätterna.

Alternativ 3: Vi låter henne vara kvar i sin säng storgråtandes tills hon somnar av utmattning.

Alternativ 4: Jag sover på soffan så får de klara sig själva.

Svårt val det där.. Nu ska jag i alla fall hoppa i säng. Tänker inte vara uppe till 3 i natt, det är en sak som är säker.

Med en ynka vecka kvar till tentan har jag smått panik. Som vanligt tror man att läget är under kontroll tills man faktiskt går igenom det som behöver läras in. Då inser man att tiden inte kommer att räcka till. Tur att det i alla fall är en kurs som jag känner att jag kommer ha användning för. Det jag lär mig nu kommer alltså inte att vara i onödan. Hoppas bara att jag klarar av att lära mig tillräckligt för att få godkänt på kursen.

Vi höll på att bli galna här i morse. Fredriks dator vägrade starta. Jag började nästan gråta av uppgivenhet. Efter ett tag startade vi upp den på ett annat sätt och då gick den äntligen igång. Nu vågar vi inte stänga av den igen. Jag förstår verkligen inte vad vi gjort för ont som bara har prylar som går sönder.

Min mobil har i alla fall levt ett tag nu, och Fredriks telefon mår bra sedan han gjorde en återställning på den. Alla telefonnummer försvann dock.

Ett tag nu har vi varit ute efter en ny barnvagn, helst en lätt och nätt dito men ändå med suflett och liggläge. Jag blev kär i en vagn, fast den var lite väl kostsam för vår lilla budget. Alla andra sulkys vi kollat på har haft för små hjul eller på annat sätt varit otillräckliga.

Nu till det underbara i den här historien! Med hjälp av många hjälpsamma människor har vi lyckats få vår drömvagn. Den har rest från USA till Stockholm och sedan ner till Göteborg. Vi är oerhört tacksamma för att vi fått all denna hjälp. Jag vill inte skriva ut era namn här, men ni vet ju om ni varit med och släpat på paketet. Tusen tusen tack!!   

Elina har idag varit på sitt första barnkalas. Nu när vi inte hade sett de andra barnen på hela sommaren var det roligt att upptäcka att alla tjejerna nu också går och dansar omkring. Det blev ett riktigt mys-kalas! Men när föräldrarna var upptagna med annat passade ungarna på att busa allt vad de kunde. Elina (som av någon anledning gillar att leka med dörrar) hade stängt in sig i sovrummet och resten av småtjejerna letade upp doftblocket till wc:n som de sög lite på. Mumma! Bara grabben som var lydig och lekte på egen hand.

Lillan fick med sig en gottpåse hem, och mestadels av innehållet är redan slut. Riskakorna var hon däremot inte så förtjust i tydligen, men det gjorde inte mig något för de gillar jag, hehe. Äpple-kanelsmak. Söta mamman J gav oss också en hel kasse med barnmat så nu lär vi inte behöva köpa det på ett bra tag.

Fredrik jobbade sin sista dag på "sommarjobbet" idag. Alltså, det är hans vanliga jobb men nu var det särskilt inbokat som sommarvikare. Vi firade genom att gå till indiska restaurangen på hörnet. Det finns nog ingen restaurang som är så familjär! Mannen som har den är så underbar och maten är superb. Han frågade om det var min mamma jag var där med senast (i tisdags) för han tyckte att vi såg lika ut. Japp, mamma och bror svarade jag. Liten bror, tyckte indiern. Hihi, ja.. Charlie är ju både lång och biffig, vilket restaurangägaren inte är, så det var ju en lustig kommentar. Han blev också förvånad över att Elina hade fått smaka på lammgrytan i tisdags, men min lilla tjej har bara reagerat på stark mat en enda gång. Då var det en ratatouille från buffén på Åhlèns som jag inte hade provsmakat innan jag gav den till Elina. Trodde inte i min vildaste fantasi att maten där skulle vara så välkryddad att Elina rynkade på näsan.

Nu läggdags. Hoppas att Elina sover längre än till 6 imorgon bitti. Jag vill inte behöva gå upp om 5½ timme.