Vet inte om det här klippet är så roligt för er att se på egentligen, men jag tänkte att det är bra att passa på att filma Elina lite också nu när hon är liten.

Hon gnäller för att jag inte pratar med henne, och så ser man när hon suger på underläppen. I pannan har hon ett rivsår. Hennes naglar är klippta nu, så jag hoppas att hon inte skadar sig mera.

Den här natten har varit hemsk. Jag kan ärligt talat inte förstå hur vissa föräldrar klarar av sömnbrist natt efter natt. Elina har haft sin första vaken-natt sedan BB.

Vid 23-tiden somnade hon i sin säng (efter att ha sovit några timmar på min mage framfr tv:n). Kl 2 vaknade hon och ammades. Redan vid 3 vaknade hon igen. Jag tog för givet att hon nu inte behövde matas, utan försökte ge henne nappen. Efter gnäll, lek, skrik, amning, lek, gnäll blev klockan äntligen strax efter 5 och det var dags för Fredrik att gå upp för att gå till jobbet. Jag lade då över Elina i vår säng och liggammade tills vi båda slumrade till vid 6-tiden. Vi sov någon timme, sedan ville hon amma igen. Därefter sov vi till 10-tiden.

Jag höll på att få panik av att bara sitta vid sängkanten i två timmars tid mellan tre och fem. Mörker, en gnäll-bebis och trötthet är ingen höjdare.

Nu har jag i alla fall äntligen en liten glader bredvid mig. Hon har precis upptäckt att man kan suga på underläppen. Det ser så gulligt ut, som en gammal tant som tappat alla tänder och håller på att äta en kaffe-doppad kaka.

Man talar om amningshysteri och hur mammor känner sig pressade att amma av samhället. Att ersättning skapar otrygga barn osv. Själv tycker jag mig se en annan sida av myntet, som handlar om skuldpåläggning även hos oss som helammar.

De första veckorna när Elina inte gick upp i vikt så stadigt så satt jag och maratonammade i flera timmar. Med bröstvårtor som är ovana vid den brutala upplevelse som sugandet innebär, och hela upplevelsen av att bli förälder så känner man sig riktigt misslyckad när ens barn inte går upp i vikt. De eviga frågorna från BVC om hur ofta barnet äter gör mig tokig! Får man dessutom ett barn som ofta gnäller och skriker så fortsätter dessa frågor och uppmaningar. "jag menar inte att du ska sitta med bröstet framme hela tiden, men amma så fort hon tenderar till att gnälla." Om jag lyder dessa uppmaningar så skulle jag sitta med bröstet framme hela tiden!! Fredrik frågar också (lite för ofta) om hon är hungrig och undrar när hon senast åt. Till och med på föräldraforum på internet, där oroliga kvinnor frågar om hur de ska få sitt si-och-så gamla barn att sluta skrika hela nätterna, berättar andra mammor om hur de fått harmoniska barn när de ammat vid minsta lilla pip. Jag är inte alls förvånad över att relativt många ger upp ammandet. Genom att ge ersättning och se hur mycket barnet faktiskt får i sig kan man ge svar på tal.

Jag är mor till ett barn som till synes gnäller/skriker utan anledning, flera timmar om dygnet. Så är det, och amningen har inget med det att göra. Nu är det sagt, och något mer tjat om hur jag matar mitt barn undanbedes.

Idag är det kanelbullens dag. Vi har inte bakat några bullar för det blir alltid så många, vilket gör att man "måste" äta en eller två bullar om dagen. Istället har vi köpt färdiga frysta bullar, hoppas att de är ätbara ändå. Ska bara vänta på att Charlie kommer hit. Fika is the shit.

Igår lagade vi riktigt bra mat. Till förrätt blev det en varsin kokt kronärtskocka och huvudrätten bestod av flygande jacob. Det kommer vi definitivt göra om. Vi hade ingen chilisås kvar så Fredrik blandade ihop en egen chilisås av ketchup, tomatpuré, sambal oelek, chilipulver, paprikapulver och en gnutta HP-sause. Det blev finfint och lite starkare än köpt dito.

Elina "skrattade" åt Charlie igår. Det vill säga hon hade lite eeehhh-ljud för sig samtidigt som hon log. Det var gulligt. Nu ska jag ta och byta blöja på henne.

Det är inte meningen att vara så dålig på att uppdatera här, jag funderar ofta på vad jag ska skriva men så kommer något i vägen så att jag inte tar mig tid att sitta ner en längre stund.

Veckan har varit bra, förra lördagen besökte vi Fredriks farmor och farfar tillsammans med Fredriks föräldrar. Det var mysigt, senast vi träffade dem var ju veckan innan Elina föddes så det var på tiden att vi fick visa upp det lilla underverket.

I måndags slog vi på stort och lagade porterstek. Det är helt klart en av mina favoriträtter. Charlie kom också hit och njöt av måltiden. Vi såg alla de 5 avsnitten av Torchwood som utgjort senaste säsongen. De där programmen är så extremt bra. Doctor Who är bättre, men spin-offserien Torchwood kommer inte långt efter.

Vid lunchtid i onsdags var jag på mamma-fika med ett gäng tjejer från familjeliv.se, vi var på ett familjecafé som heter Glädjebubblan. Riktigt tacksamt att kunna sitta där och slippa skämmas över att bebisarna skrek och att vi slängde fram brösten och ammade medan vi åt. Dit kommer jag gå igen! Tyvärr var inte maten amnings-anpassad dock. De som tog soppan fick sig en överraskning, den var tydligen väldigt stark. Inte var den vegansk heller, trots att det var en grönsakssoppa. Jag har börjat äta mjölkprodukter igen, men en annan mamma äter det inte, och då var det ju synd att det var mjölk i buljongen till soppan. Nåväl, i övrigt var det ett bra ställe och trevliga mammor som jag var där med.

Både i tisdags och i torsdags gick jag och Elina till Fredriks träningslokal och mötte upp honom efter träningen. Det är lite synd att träningstiderna är mellan 6 och 8 på kvällen för kvällsmaten blir alltid så sent. Det är också vid den tiden som Elina brukar vara skrikig så det är tråkigt att ta hand om henne själv då.

Igår var jag på sittning. Det är första gången som jag lämnat Fredrik och Elina ensamma i flera timmar. I flera dagar hade jag handmjölkat ur mat som lillan skulle kunna få när jag var borta. Usch vad jag ogillar mjölkningen. Känner mig verkligen som en kossa som blir dragen i spenarna. Tydligen hade hon skrikit jättemycket hela kvällen, men Fredrik ringde ändå inte hem mig. Stackars pappan som var tvungen att handha skrikisen så länge. Vid elva hade hon i alla fall somnat, och sen sov hon vidare.. inte förrän kvart i fem vaknade hon för att ammas. Då hade det gått 11 timmar sedan jag ammade senast så jag trodde brösten skulle explodera. Det gjorde jätteont så jag var glad över att få lätta på trycket.

Idag har jag inget inplanerat. Fredrik kanske skulle gå och capsa sen, men själv ska jag bara mysa inne och lyssna på regnet.