Det är inte meningen att vara så dålig på att uppdatera här, jag funderar ofta på vad jag ska skriva men så kommer något i vägen så att jag inte tar mig tid att sitta ner en längre stund.

Veckan har varit bra, förra lördagen besökte vi Fredriks farmor och farfar tillsammans med Fredriks föräldrar. Det var mysigt, senast vi träffade dem var ju veckan innan Elina föddes så det var på tiden att vi fick visa upp det lilla underverket.

I måndags slog vi på stort och lagade porterstek. Det är helt klart en av mina favoriträtter. Charlie kom också hit och njöt av måltiden. Vi såg alla de 5 avsnitten av Torchwood som utgjort senaste säsongen. De där programmen är så extremt bra. Doctor Who är bättre, men spin-offserien Torchwood kommer inte långt efter.

Vid lunchtid i onsdags var jag på mamma-fika med ett gäng tjejer från familjeliv.se, vi var på ett familjecafé som heter Glädjebubblan. Riktigt tacksamt att kunna sitta där och slippa skämmas över att bebisarna skrek och att vi slängde fram brösten och ammade medan vi åt. Dit kommer jag gå igen! Tyvärr var inte maten amnings-anpassad dock. De som tog soppan fick sig en överraskning, den var tydligen väldigt stark. Inte var den vegansk heller, trots att det var en grönsakssoppa. Jag har börjat äta mjölkprodukter igen, men en annan mamma äter det inte, och då var det ju synd att det var mjölk i buljongen till soppan. Nåväl, i övrigt var det ett bra ställe och trevliga mammor som jag var där med.

Både i tisdags och i torsdags gick jag och Elina till Fredriks träningslokal och mötte upp honom efter träningen. Det är lite synd att träningstiderna är mellan 6 och 8 på kvällen för kvällsmaten blir alltid så sent. Det är också vid den tiden som Elina brukar vara skrikig så det är tråkigt att ta hand om henne själv då.

Igår var jag på sittning. Det är första gången som jag lämnat Fredrik och Elina ensamma i flera timmar. I flera dagar hade jag handmjölkat ur mat som lillan skulle kunna få när jag var borta. Usch vad jag ogillar mjölkningen. Känner mig verkligen som en kossa som blir dragen i spenarna. Tydligen hade hon skrikit jättemycket hela kvällen, men Fredrik ringde ändå inte hem mig. Stackars pappan som var tvungen att handha skrikisen så länge. Vid elva hade hon i alla fall somnat, och sen sov hon vidare.. inte förrän kvart i fem vaknade hon för att ammas. Då hade det gått 11 timmar sedan jag ammade senast så jag trodde brösten skulle explodera. Det gjorde jätteont så jag var glad över att få lätta på trycket.

Idag har jag inget inplanerat. Fredrik kanske skulle gå och capsa sen, men själv ska jag bara mysa inne och lyssna på regnet.