Tidigt imorse vandrade familjen Sjödin-Kamdal in på Folkets hus. Två våningar upp fick vi vänta i ett liten korridor. På väggen hängde några oljemålningar med landskapsmotiv samt en tavla benämnd "area", en litografi bestående av ett rött sammanhängande streck. På motstående vägg fanns en oval spegel med mörkbrun ram, lite naggad i träet. Ett äldre par gick ut från ett rum tillsammans med sitt lilla skrikande barn. Ett nytt par kom in och satte sig i korridoren, även dem med ett barn som inte kunde väga många gram. Längre bort satt en äldre herre, han såg lite spänd ut. Så satt vi ett antal minuter. Alla sneglade på varandra, eller stirrade in i väggen. Typiskt beteende i det svenska samhället. Vi blev inkallade till ett rum som tillhörde en höggravid kvinna. Hon tog inte i hand, kanske är hon rädd för svininfluensan. Det gjorde oss detsamma.

Vi skrev under ett papper om att vi bott ihop mellan september och december, samt att vi var säkra på att Elina är vårat gemensamma barn. Ett par nya papper lades framför oss. Vi fyllde först i att vi vill ha gemensam vårdnad, sedan kallades två vittnen in och bevittnade då Fredrik skrev under faderskapserkännandet. Jag fyllde i ett godkännande av faderskapet. Därefter fick vi gå. Den gravida kvinnan sa tack, vi tackade tillbaka. Ingen handskakning vid avskedet heller.

Nu har Elina lagligen två vårdnadshavare, varav den ena är hennes far. Hurra för det svenska systemet som är så smidigt (jag är ironisk).

Sedan åkte vi hem och drack kaffe.

 

Tant Tilda

21 september 2009 17:19

Nice!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För andra natten i rad ligger jag vaken. Det fungerar inte för mig att vakna för att amma och sedan somna om. Blir istället att jag piggnar till och ligger och funderar i några timmar. Det i sig resulterar i att jag är extremt trött dagen därpå. Tråk...

2013 kommer gå till historien som ett extremt händelsefullt år. Bröllop, begravningar och sjukdomsbesked. Ännu finns det många månader kvar och det är med skräckblandad förtjusning jag funderar över vad hösten och vintern har att erbjuda. ...

Om några dagar blir Calle 4 månader. På lördag är det dags för namngivning, det ska verkligen bli trevligt att träffa släkten. Det känns dessutom lite som ett generalrep inför bröllopet. Mycket saker som ska fixas, och då är namngivningen ändå en lit...

Blir tokig på vikten! Det går helt vansinnigt långsamt neråt. Tränar åtminstone varannan dag och försöker hålla mig ifrån allt extra när det kommer till maten. Om det inte lossnar snart så kommer jag behöva räkna kalorier, skittråkigt men kanske nödv...

Tankarna har snurrat på ordentligt den senaste månaden. Jul- och nyårsfiranden har varit jättebra dock. Mina tankar har legat hos det jag lovade mig själv att inte glömma. Jag planerar att hålla det löftet. Det är nu precis ett år sedan vi råkade ut ...