Så smått försöker vi jag få Elina att vänja sig av med nappen. Har inget emot att hon använder den nattetid eller vid avkoppling i vagnen, men att springa runt med napp hela dagarna är ingen höjdare. Dels oroar jag mig för hur tänderna växer, men framför allt så hör man inte vad hon försöker säga. Det är svårt att lära henne uttala saker korrekt just nu.

Hittills går det sådär. Hon är lite gnällig (fast inte så farligt som senaste veckan då kindtänderna kliat i hennes tandkött) och försöker ersätta nappen med mat. Känns lite som rökavvänjning för barn. Det bara SKA finnas någonting i munnen på henne. Alla russin hon petar i sig kommer nog resultera i ett ordentligt sötsug sen istället. Ska ta och köpa lite mer färsk frukt som hon kan smaska i sig.

Denna sorts bild snart ett minne blott? 

Lycka är att smaka på chokladbolls-smet och inse att man hellre håller sig tills matmuffinsen är gräddade. Hurra för att slippa sötsug! Har nog ALDRIG hänt att jag lämnat chokladbollar. Elina tyckte att det var roligt att kladda ett tag i alla fall.

I ugnen står alltså nu mitt muffins-experiment.

LCHF-muffins

2 ägg

0,25 dl grädde

2 msk crème fraice

1 tsk bakpulver

2 dl riven ost

½ dl strimlad skinka

lite riven rödlök

salt och peppar

Dela upp i 4 stora muffinsformar. Grädda i 175 grader, hittills okänd gräddningstid (chansar på ca 20-25 min).

I högerspalten (amen ni får ju scrolla ner lite) har jag nu lagt till LÄNKAR. Här kommer önskelistor till tomten att läggas upp. Fyller på listorna allt eftersom. Hittills är det inte så mycket, men jag ville bara testa ifall det verkligen skulle fungera. Bara 3 saker på min lista än så länge.

Elinas önskelista kommer också snart!

Edit: Se där, nu flyttade jag upp länkarna för er skull. 

Med Elina på förskolan och Fredrik i skolan med tentaplugg fick jag laga lunch på egen hand idag. Det blev en halloumisallad med pastrami och en dressing gjord på turkisk yoghurt, smörgåspickles och dill.

Mumsigt!

I onsdags var det International Suit Up Day och jag klämde ner mig i mina kläder-från-förr. Låt oss säga som så att jag inte riktigt drar storlek 36 i kavajer längre. Det var tight, men jag fick tillfälle att testa min nya deo!

Det är en mineralsaltsten. Det känns otroligt mycket bättre att använda naturliga produkter än alla konstgjorda prylar som vi kletar in våra kroppar (och hår) med.

Resultatet? Över förväntan! Efter en dag i skjorta och kavaj luktade det ändå bara svagt av metall i armhålorna. Senare dagar har jag kunnat känna liiite naturliga dofter, men lät Fredrik sniffa också och han tyckte att det luktade Emelie. (Tolka det hur ni vill   )

Länge velade jag fram och tillbaka på huruvida jag skulle raka benen denna dag. Det slutade med att jag gjorde det.

Jag skulle så gärna vilja vara den som vågar visa mig i hela min naturliga kvinnlighet - MED hår på benen, men jag klarade inte av de eventuella avsmaksblickarna det kunde genererat. Jag minns ju själv hur jag tänkte för sisådär tio år sedan. "Ska det vara så svårt att orka ta bort håren innan man går ut bland folk?" Inte hade jag då en tanke på att tjejen i fråga kanske gjort ett aktivt val att gå emot de onormala förväntningarna man har på sig. Det gäller för övrigt både tjejer och killar. Det anses inte normalt med kroppsbehåring. När såg du senast en ung kille med en rejäl matta på bringan?

Mer naturliga kroppar åt folket! men jag vill inte vara först..

I torsdags blev både jag och Fredrik sjuka. Magsjuka. Usch, det var jobbigt men som tur var var vi inte som värst samtidigt utan Fredrik var mest dålig på förmiddagen och jag mest dålig på eftermiddagen. Fick inte i mig många kalorier den dagen.

Har i alla fall så smått börjat återgå till en bröd-innehållande kost sedan dess. Jag har ju mått bra av LCHF, men saaaknar verkligen just bröd. Klarar mig nog ett tag till utan pasta och sötsaker däremot.

Avslutar det här inlägget med något helt annat. Det är en film från gårdagen när Hulken och Elina satt och jammade lite. Ljudet är ganska lågt så ni kanske får höja volymen på högtalarna en del.

Det verkar som om någon missat layouten på aftonbladet.se just nu.

Ser inte alls bra ut..  

Göteborg har ingen kommunal bostadskö. Varför är det så? Naturligtvis vill inte fastighetsägarna ha någon kö, då mister de ju förmånen att kunna välja sina hyresgäster utefter sina egna preferenser.

Det är jävligt surt att veta att vi inte har ens en gnutta möjlighet att få en lägenhet i centrum. Vi har helt enkelt inte tillräckligt hög inkomst. Möjligen kan det också vara så att de tolkar efternamnet Kamdal som utländskt vilket i så fall kan minska våra chanser ytterligare.

Ska det behöva vara såhär? Segregeringen är uppenbar. Det är bara att ställa sig utanför vilken lägenhetsuppgång som helst och se vad det är för folk som går in och ut genom dörren. Ungdomar? Nej. Fattiglappar med slitna kläder från Myrornas? Nix. 6-barnsfamiljen med knagglig svenska? Knappast.

Jag är förbannat trött på att ingen reagerar. Varför finner sig alla i att behandlas på det här sättet?

//Småbarnsfamiljen i studentlägenhet på 56 kvm.. och här är vi fast.