Lade precis en beställning på lite kläder från Villervallas rea. Hade varit bra om de hinner komma i tid till Elinas födelsedag, men det spelar ju inte jättestor roll egentligen. Två par klänningar/långa tunikor och matchande t-shirt och body till Elina och Prutten att ha framåt våren/sommaren nästa år.. eller när de nu kan tänkas ha de storlekarna. Vill inte köpa några mini-kläder till bebisen eftersom vi har så mycket som fortfarande är fint från Elina, så det fick bli storlek 68. Lagom för ett barn på drygt 6-månader ungefär om jag inte minns fel.

Mätte Elina också, hon är 97 cm lång och väger knappt 17 kilo. Mitt stora barn!

Förra året vid den här tiden funderade jag halvseriöst på om det kanske inte räcker med ett barn. Hur skönt det skulle bli när Elina kan gå ut själv och leka och man kan sola i någon timme utan att behöva springa efter ett litet barn. Samtidigt så vet ju både jag och Fredrik vilken glädje man kan ha av sina syskon.

När september kom och jag insåg att det inte skulle vara någon katastrof att bli gravid längre (jag ville inte föda barn bara några månader innan examensarbetet var färdigt) så började vi diskutera ifall det kanske var dags för syskonverkstad. På så sätt hade vi heller ingen brådska att bli gravida omgående eftersom vi räknat med ca 4 år mellan barnen, samma som det är mellan oss och våra syskon. Det tog sig ju då på andra försöket, några dagar innan lucia fick vi reda på graviditeten. Det höll då bara till januari, men vad snabbt man hinner ställa om sig från "kanske-aldrig-mer" till "klart-att-vi-är-redo-för-bebis-igen".

Idag har graviditeten med Prutten gått precis halvvägs. 140 dagar kvar. Jag vill inte att sommaren ska ta slut, så jag tänker inte börja nedräkningen ännu. Det är skönt att allt gått bra såhär långt i alla fall.