Vår otur fortsätter. Under tiden vi hade strömavbrottet härom veckan så brakade ena spegeln ner från badrumsskåpet. Elina var inne i badrummet just då men blev som tur var inte skadad. Spegeln hamnade precis bakom toalettstolen och krossades mot rören där bakom, men själva toan verkade oskadd. Vid närmare observation av fästet insåg vi att själva metallen som spegeln satt fast i hade gått sönder (?!) vilket gjort att den fallit. En titt på andra spegeln visade att också det fästet var trasigt, så då kunde vi ju visa det för husvärden så att det skulle synas att det inte var vårat fel. Tyvärr blev det inte av innan helgen, och när Fredrik sedan var på svensexa på lördagen lät det BRAAAAAAK i badrummet. Jag visste omedelbart vad som hänt och synen i badrummet var inte rolig.

Mirakulöst hade badkaret klarat sig tack vare att Elina lagt badkarsmattan på plats direkt efter flytten. Själv hade jag helst velat slänga den eftersom den blivit ganska ful. Om den inte legat där så hade nog badkaret också spruckit.

Gissa vem som var snabb på telefonen och ringde försäkringsbolaget för att ändra hemförsäkringen från gamla till nya lägenheten?

Efter att den initiala "gå-och-gömma-mig"/"det-var-inte-jag"-känslan lagt sig så försökte jag hålla Elina, Fredrik och möhippegäster borta från att luta sig mot handfatet. Det hölls uppe av ren vilja så minsta lilla ruckning hade säkerligen fått det att falla ner (och därmed knäcka rören undertill)

Efter helgen blev det felanmält och på onsdagen fick vi både badrumsskåp och handfat utbytta.

I vår enfald trodde vi att vi fått tillräckligt mycket bekymmer efter flytten. Så var tydligen inte fallet. Fredrik skulle bära ut soporna igår och råkade spilla lite sopsaft på golvet. Han bad mig torka upp dropparna, vilket jag gjorde. Tyckte dock att det var konstigt att det blivit så mycket vatten.. började torka runt undersidan av diskbänken och det tog aldrig slut. Kikade bredvid skåpet och även där var det en pöl med sunkigt vatten. Fredrik tog en titt inne i skåpet och hoppades att det bara var en packning det var fel på. Troligtvis är det så, för det droppar lite ur rören till diskmaskinen.

Jag öppnade upp skåpsstommen nertill och fick ännu en "det-var-inte-jag"-känsla. Fy fan vad det ser ut där!! Skulle gissa att fuktskadan är ganska omfattande.

Första bilden visar skåpet inuti. Den vita slangen med grå packning är det som läcker. Andra bilden visar golvet och undersidan av skåpet. Det bruna buckliga på golvet är mattan som luckrats upp. Den lilla skålen som står där har samlat droppvatten sedan igår kväll + en diskmaskinskörning. Har inte kollat volymen exakt men uppskattar att det är ca 3 dl i den nu. Vem vet hur länge det stått och droppat där?

Husvärden är på semester den här veckan, men en arbetare från NCC var ändå här och dokumenterade fuskbygget i väggen i köket, så vi bad honom ta bilder på den här skadan också.

Det luktar mögel där under. Det känns inte bra.

När vi var på lekplatsen igår så var vi från början de enda där. Efter ett tag kom en pappa med sina tre barn, varav det äldsta (en femåring) kom springandes en bra bit före de andra. Barnet berättade hela tiden för mig och Fredrik vad hen kunde göra. Kolla här då, jag kan gå uppför rutschkanan/klättra på stenhällen/hoppa från gungorna/gå balansgång och liknande uppvisningar. Det gav mig en funderare. När börjar vi tycka att det är lite skamligt att visa hur bra vi är? När träder jantelagen in i våra liv? Hade det inte varit jätteroligt om alla bilister envisades med att ha rutorna nere och berätta för varandra hur BRA man är på att hålla sig till trafikreglerna? Och jag körde precis i sjuttio hela raksträckan och saktade ner inför påfarten så att jag undvek att krocka med en bilist som uppenbarligen inte kör lika bra som jag. Det hade ju varit kalasbra!

Tyvärr kom pappan fram och ursäktade sitt barns beteende.. typiskt svenskt.