Fler och fler har fått reda på anledningen till mitt broschsamlande.. intresset av att ge bort sina gamla smycken till mig har inte direkt varit överväldigande. Min förhoppning är att jag i och med detta kan få lite bättre respons på min förfrågning. Eller att ni åtmintone hjälper mig att springa i second hand-affärer eller vara uppmärksamma på loppisar och auktioner.

Hittills ser samlingen ut ungefär såhär. Skulle vilja ha många fler blomformade broscher/örhängen/hängsmycken/hårsmycken. Gärna emaljerade eller i hårdplast. Vita, gula, gröna, blå, ljusrosa.. lite pastelligt sådär.

Någon gång kommer väl Fredrik och jag lyckas krafsa ihop tillräckligt många slantar för att hålla ett bröllop, och det är alltså då som broscherna kommer att komma till användning i form av en bukett. Jag skulle jättegärna vilja att alla vänner, bekanta och släktingar har ett bidrag till buketten och därmed är en del av den stora dagen.  Något liknande den här (stulna) bilden, klicka för att göra den större:

http://broochbouquets.blogspot.com/2011/01/brooch-bouquet-brides-lets-meet-in.html

Vad tycks?

Läser på familjeliv.se om personer och deras ekonomiska situationer. På något konstigt sätt blir jag liksom nöjd över att vi är fattiga "på riktigt". Det kan liksom knappast bli värre. Skulle allt skita sig totalt så kan vi alltid flytta till en 1:a och äta nudlar dagarna i ända. Vi har INGA avgifter som inte går att rucka på, till och med CSN-återbetalningen går ju att få nedsatt om inkomst saknas helt. Den enda utgift som jag verkligen tycker är viktig att ha kvar är Elinas tilläggsförsäkring. Tror att den ligger på ca 40 kr/mån. Det är skönt att slippa huslån och bilavgifter och sånt.

Jag tänker visserligen inte sluta klaga över vår ekonomi, den suger.. men jag hoppas att det blir bättre med tiden, och det är väl det som håller humöret uppe ändå. Tanken på bättre tider.

I framtiden ska vi ha råd att köpa kläder. I framtiden ska vi kunna köpa kurslitteratur (även om vi inte behöver den). I framtiden ska vi inte behöva fundera på om vi har råd att besöka våra föräldrar.

Men JUST NU är jag glad att vi har råd att äta god mat varje dag. Livet är inte half bad, det blir ju vad man gör det till.