Ibland får jag syn på små bebisar med glittrande smycken i sina öron. Jag tycker synd om dem. Är fullt medveten om att det är vanligt förekommande att ta hål i öronen på de små tjejerna i många länder, men det gör det inte rätt.Efter påtryckningar fick jag som 6-åring lov att ta hål i mina öron. Jag vet inte ens om mina föräldrar visste att det finns bättre alternativ, men detta gjordes hur som helst med så kallad håltagningspistol. Smyckena sliter sig igenom vävnaden i örat med otrolig hastighet. Det smäller till och sen så sitter (i mitt fall) plastsmycket fast där i 6 veckor. Vi höll de nytagna hålen så rena som möjligt med desivon, vilket inte heller är att rekommendera eftersom det är uttorkande.På det stora hela gick det bra, inga ordentliga infektioner under läkningen och hålen har heller inte flyttat på sig, vilket kan vara ett problem när små växande barn blir piercade.Däremot var jag för ung för att kunna ta hand om pieringarna ordentligt. Jag var kanske 7-8 år när jag en sommar hade örhängena för hårt fastsatta. Bakstyckena på mina örhängen hade borrat sig in i öronen och var mer eller mindre inkapslade inne i hålen. Vi fick ut dem, men det gjorde fruktansvärt ont. Än idag har jag stora hål/ärr på baksidan av öronen och måste vara försiktig så att inte bakstyckena åker in igen. Nu snackar vi nästan 20 år senare!!!Jag inser att det bara är en tidsfråga innan jag själv kommer få frågan och tjatandet om hål i öronen från Elina. Idag har jag 7 öronpiercingar och en övrig (samt ett antal igenväxta övriga) och har varit med om välgjorda likaväl som dåligt gjorda "professionella" piercingar.Om ditt barn tjatar och du överväger att ge med dig, så se till att göra det ordentligt. Det är värt att gå till en välkänd piercare och lägga några extra kronor på håltagningen för att slippa problem med infektioner och förflyttningar. Metallallergi är också ett problem som kan uppstå om man använder metallsmycken i huden i ung ålder.Men för bövelen, pierca inte en bebis som inte ens har möjlighet att säga nej!