Direktlänk till inlägg 21 juli 2010
Min själ blir så ledsen varje gång de vaccinerar min lilla tjej. Det känns verkligen som en tyngd som läggs på när man ser henne ha så ont.
Hon var väldigt skeptisk till läkaren redan från början. Gillade inte alls att han ville lyssna på hjärta-lungor eller att han kände på benen och sånt. När hon nääästan accepterat honom så tar både han och sköterskan en varsin spruta och sticker långt in i hennes små lår. Hon blev så ledsen att hon inte ens kunde gråta. Hon kippade bara efter andan och hulkade sig. Inte förrän vi gått tillbaka till väntrummet och hon fick prata med de andra barnen där blev hon sig själv igen. Jag känner mig som världens sämsta person som kan tillåta henne att få de smärtorna.
Värst var ändå läkaren som helst ville skjutsa ut oss ur rummet innan jag hunnit trösta Elina ordentligt, men det sket jag fullständigt i.
För andra natten i rad ligger jag vaken. Det fungerar inte för mig att vakna för att amma och sedan somna om. Blir istället att jag piggnar till och ligger och funderar i några timmar. Det i sig resulterar i att jag är extremt trött dagen därpå. Tråk...
Tankarna har snurrat på ordentligt den senaste månaden. Jul- och nyårsfiranden har varit jättebra dock. Mina tankar har legat hos det jag lovade mig själv att inte glömma. Jag planerar att hålla det löftet. Det är nu precis ett år sedan vi råkade ut ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 | 4 |
||||||
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
|||
12 | 13 | 14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
|||
19 |
20 |
21 | 22 |
23 |
24 |
25 |
|||
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
31 |
||||
|