..märks att man är lite virrig nu för tiden. Glömde ju skriva hur det gick hos barnmorskan. Besökte henne direkt efter föräldrautbildningen i onsdags.

SF-måttet är nu 31 cm (hurra, jag följer kurvan!) och lilla Prickens hjärtljud var 145 slag/min. Enligt skrocken är det en flicka om hjärtljuden ligger över 140 slag/min och det har de ju gjort nu alla gånger. Får väl se om det stämmer. 

Stackars bebisen blev dock jättestressad när jag låg på rygg. Hjärtljuden var då uppe i 170 slag/min. Trodde inte att det var någon fara att ligga i ryggläge sålänge jag inte själv känner av att det är jobbigt, men tydligen har jag haft fel för mig. Försöker nu att ligga på sidan eller sitta upp i så stor utstäckning som möjligt.

Fick också känna på huvudet. Det är fortfarande rörligt, men precis som jag antagit så ligger bebisen med huvudet neråt. Får se om h*n sjunkit ner lite till nästa gång så att huvudet bara är ruckbart eller ännu hellre fixerat. Det är i alla fall ett stort huvud! Förstår inte riktigt hur det ska kunna komma ut, särskilt inte om det ökar ytterligare i omkrets.

I onsdags var det dags för del 2 av föräldrautbildningen (och det sista tillfället för mig och Fredrik). Det talades om förlossningen, hur man vet att det är dags och vad som sker i kroppen. Vi pratade också om mannens roll i det hela och vilka smärtlindringsmetoder som finns tillgängliga. Om det funkar så håller jag mig till profylaxandning och eventuellt lustgas. Jag undviker gärna ryggmärgsbedövning, har hört flera skräckhistorier om hur bedövningen lagts fel och skapat bestående skador, eller där värkarna avtagit så att det måste kompenseras med värkstimulerande dropp för att slutligen bli kritiskt läge och gå till kejsarsnitt. Nej tack, det är det inte värt. Innerst inne hoppas jag att min förkärlek för adrenalinkickar i samband med smärta (finns ju en anledning till att jag pryder min kropp med diverse piercingar) gör förlossningen uthärdlig. Jag är en sån som väldigt lätt får håll när jag är ute och springer, vilket gjort att jag vet hur jag ska andas för att syresätta kroppen. Yoga och pilates har också lärt mig att fokusera på att andas korrekt och koncentrerat. Med det i bagaget förväntar jag mig att kunna profylaxandas ganska bra. Ska bara träna lite till med Fredrik så att han kan hjälpa till att hålla fokus. Nog om detta.

Det är nu 50 dagar kvar till beräknad förlossning!!! Det känns väldigt nära och ändå fruktansvärt avlägset. Mitt mål just nu är att klara mig förbi onsdag, då jag har tenta. Efter det kan jag leka bäst jag vill. Tog mig i kragen i början av veckan och har nu begärt föräldrapenning från 8 juni, vilket är datumet då CSN inte längre ger mig pengar. Tydligen är handläggningstiden fn drygt 5 veckor, så jag kan inte räkna med att se några pengar än på ett tag. Tur att skatteåterbäringen kommer i juni. Jag vet fortfarande inte vad jag får för belopp eftersom inkomstuppgifterna ännu inte är upplagda på min personliga sida. Det är anledningen till att jag inte sökt ersättning förrän nu. Nåja, i värsta fall får vi klara oss på grundersättningen ett tag. Det går nog det med.

Eftersom jag varit bortrest har jag inte laddat upp några nya magbilder, men det innebär inte att jag glömt att ta några. Här ser ni därför bilderna från både vecka 32 och 33.