I onsdags var det dags för del 2 av föräldrautbildningen (och det sista tillfället för mig och Fredrik). Det talades om förlossningen, hur man vet att det är dags och vad som sker i kroppen. Vi pratade också om mannens roll i det hela och vilka smärtlindringsmetoder som finns tillgängliga. Om det funkar så håller jag mig till profylaxandning och eventuellt lustgas. Jag undviker gärna ryggmärgsbedövning, har hört flera skräckhistorier om hur bedövningen lagts fel och skapat bestående skador, eller där värkarna avtagit så att det måste kompenseras med värkstimulerande dropp för att slutligen bli kritiskt läge och gå till kejsarsnitt. Nej tack, det är det inte värt. Innerst inne hoppas jag att min förkärlek för adrenalinkickar i samband med smärta (finns ju en anledning till att jag pryder min kropp med diverse piercingar) gör förlossningen uthärdlig. Jag är en sån som väldigt lätt får håll när jag är ute och springer, vilket gjort att jag vet hur jag ska andas för att syresätta kroppen. Yoga och pilates har också lärt mig att fokusera på att andas korrekt och koncentrerat. Med det i bagaget förväntar jag mig att kunna profylaxandas ganska bra. Ska bara träna lite till med Fredrik så att han kan hjälpa till att hålla fokus. Nog om detta.

Det är nu 50 dagar kvar till beräknad förlossning!!! Det känns väldigt nära och ändå fruktansvärt avlägset. Mitt mål just nu är att klara mig förbi onsdag, då jag har tenta. Efter det kan jag leka bäst jag vill. Tog mig i kragen i början av veckan och har nu begärt föräldrapenning från 8 juni, vilket är datumet då CSN inte längre ger mig pengar. Tydligen är handläggningstiden fn drygt 5 veckor, så jag kan inte räkna med att se några pengar än på ett tag. Tur att skatteåterbäringen kommer i juni. Jag vet fortfarande inte vad jag får för belopp eftersom inkomstuppgifterna ännu inte är upplagda på min personliga sida. Det är anledningen till att jag inte sökt ersättning förrän nu. Nåja, i värsta fall får vi klara oss på grundersättningen ett tag. Det går nog det med.

Eftersom jag varit bortrest har jag inte laddat upp några nya magbilder, men det innebär inte att jag glömt att ta några. Här ser ni därför bilderna från både vecka 32 och 33.

 

Anna

24 maj 2009 20:18

Fina bilder, speciellt me ovven i bakgrunden ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För andra natten i rad ligger jag vaken. Det fungerar inte för mig att vakna för att amma och sedan somna om. Blir istället att jag piggnar till och ligger och funderar i några timmar. Det i sig resulterar i att jag är extremt trött dagen därpå. Tråk...

2013 kommer gå till historien som ett extremt händelsefullt år. Bröllop, begravningar och sjukdomsbesked. Ännu finns det många månader kvar och det är med skräckblandad förtjusning jag funderar över vad hösten och vintern har att erbjuda. ...

Om några dagar blir Calle 4 månader. På lördag är det dags för namngivning, det ska verkligen bli trevligt att träffa släkten. Det känns dessutom lite som ett generalrep inför bröllopet. Mycket saker som ska fixas, och då är namngivningen ändå en lit...

Blir tokig på vikten! Det går helt vansinnigt långsamt neråt. Tränar åtminstone varannan dag och försöker hålla mig ifrån allt extra när det kommer till maten. Om det inte lossnar snart så kommer jag behöva räkna kalorier, skittråkigt men kanske nödv...

Tankarna har snurrat på ordentligt den senaste månaden. Jul- och nyårsfiranden har varit jättebra dock. Mina tankar har legat hos det jag lovade mig själv att inte glömma. Jag planerar att hålla det löftet. Det är nu precis ett år sedan vi råkade ut ...