Klippte Elina idag. Det behövdes verkligen. Ofta den senaste tiden har hennes hår sett ut som dreads, så det har såklart gjort jätteont när vi har borstat håret. Hoppas att det blir lättare att reda ut nu när jag klippt av ca 5 cm. Lätt och somrigt!

Innan              Efter

Naturligtvis blir det lite ojämnt när jag gör en sån där fem-minutersklippning men vad fasen, det är inte så farligt. Man hinner ändå inte kolla så noga på hennes hår innan hon hunnit springa iväg.

Förra lördagen var traumatisk för mig. Vi skulle till Christian för att spela spel och eftersom vädret var bra så gick vi dit. När vi kommit en bra bit på väg så började Elina gnälla om att hon ville hem och sova. Vi hade vagnen med oss så vi tyckte att hon kunde sova middag i den, men det ville hon inte. Klockan var då strax innan ett.

När vi kommit fram till Christian fortsatte hon att klaga, "jag vill inte vara här" och "jag vill hem och sova i mammas och pappas säng och äta pannkakor". Vi vidhöll att vi skulle stanna kvar men att hon gärna fick sova i Christians säng en stund. Det kändes lite som febergnäll, men hon verkade inte särskilt varm. Pannan var som vanligt, kanske att hon var aningen varm i nacken och Fredrik tyckte att hennes mage var lite varmare än vanligt. Till slut lade hon sig i alla fall ner och jag sjäng lite vaggvisor för henne så att hon skulle koppla av. Efter några minuter slöt hon ögonen och verkade vara nära att somna. Då plötsligt vred sig hennes kropp från sidoläge till magläge och ögonen rullade bakåt samtidigt som hela kroppen krampade och hoppade upp och ner i sängen.

Adrenalinet pumades snabbt runt i mig. Jag slet upp Elina och höll henne upprätt samtidigt som jag hoppade för att studsa igång henne (eller för att lugna mig själv, det var helt spontant). Hon fortsatte att krampa och dregla. Efter en evighet, som jag uppskattar till max en minut, så slutade krampandet men istället blev hon helt orörlig och fortsatt okontaktbar. När jag studsade runt och ropade på henne så öppnade hon ibland ögonen, men hon kunde inte fokusera på något och ögonen slöts snart igen. Vi gick ut för att möta ambulansen. Då i friska luften återfick hon medvetandet och blev kontaktbar. Väl i ambulansen uppmättes temperaturen till 39,2 grader. Hon fick paracetamol och ambulanssköterskan väckte henne med jämna mellanrum för att kontrollera att hon inte var medvetslös. När vi var på sjukhuset var Elina vaken och orolig. Tempen var då lägre och allt annat verkade okej, så vi lämnades för att invänta läkaren. Elina fick en isglass, vilket gjorde att hon kräktes mycket. Därefter var hon vaken en stund tills Fredrik kom (bara en förälder fick följa med i ambulansen) varpå hon somade ganska fort. Sedan sov hon i ett par timmar. Först när vi väntat i 3½ timme fick vi träffa läkaren. Utlåtandet var feberkramper, ett ord som jag hört förr men aldrig hört innebörden av. De tror att det är någon omognad i hjärnan som orsakar "kortslutningen" vid snabbt stigande feber. Oändligt läskigt var det och inget jag vill vara med om igen. 

Bild på oss precis när vi gick hemifrån, innan hemskheterna började.

I veckan lekte jag och Elina kurragömma. Personligen tyckte jag att det var hysteriskt roligt när vi gömde oss under hennes lilla bord med halva kroppen utanför. Undrar var Elina är?

Den här helgen är det Fredriks tur att ligga sjuk i feber (39 grader igår) så det blir en lugn dag idag. Tror att jag ska plugg-flykta och städa lite skåp.

Det var sommarfest på förskolan idag. Liksom förra året så hjälpte jag/vi till genom att baka för försäljningen. Den här gången sparade jag dock några kakor hemma också så att familjen fick smaka. Lyckades riktigt bra med mina Silviarutor! Det får det bli fler gånger. Bäst att blunda för mängden smör och socker i glasyren bara.

Barnens uppträdande var fint i år också. Vi satt allra längst fram så Elina såg oss på en gång och började prata istället för att sjunga med de andra, men det var gulligt ändå. De var utklädda till spöken. Just spöken har varit väldigt intressant under året, så personalen har tagit fasta på detta och låtit barnen gå på spökjakt. Det har inneburit att personalen släkt lamporna, gömt saker på konstiga ställen (typ lego i ugnen och dockor i torkskåpet osv) och därefter har barnen fått ficklampor och sedan fått gå runt och titta på rummen och i alla utrymmen medan de letat tecken på spöken. Fiffigt och roligt. De har faktiskt väldigt bra fantasi på förskolan, personalen alltså. Om barnen kommer på nya saker, som att det lilla utrymmet med förhänge och speglar inte alls är ett provrum utan en hiss - då skriver personalen ut en knappsats för att underlätta leken. Jättebra!

Efter uppträdandet så är det korv- och fikaätning ute på gården. Detta år stannade vi inte så länge, men vi hann ändå köpa några lotter i barnlotteriet och vann i år igen. Denna gång blev det en fin mössa med elefantmotiv. Det tackar vi för. Lotterivinster och bakverk/matbröd skänks av föräldrarna. Pengarna förskolan sedan får in på all försäljning (lotter, bakverk, matbiljetter) går tillbaka till barnen genom att de köper in nya saker till utemiljön till exempel. Det stödjer vi gärna!

Idag går jag in i vecka 16 och nu börjar magen puta ordentligt. Jämför med vecka 5. +2,5 kilo än så länge.

När jag står upp så ser jag ju lite plufsig ut, men om jag ligger ner (när jag är kissnödig) så sticker magen ut utan att det är massa tarmar och saker som syns. Bild från mitt håll och från sidan. Kände att en förklaring kanske var på sin plats, ifall ni inte kan utläsa alla bucklor själva.

När jag ändå har minneskortet i datorn tänkte jag att jag kan delge ett par bilder till, först på ultraljudet i vecka 8; huvudet åt höger inne i det svarta fostervattnet, med magen nere åt vänster. Vid vänstra sidan av kroppen i höjd med käken är den lilla armen och fäktar.

och sedan en bild på lilla solstrålen vid frukosten förra helgen.

Elina har en docka som hon leker med mer och mer. I helgen gav hon den ett namn. Willy fick det bli. Roligt att hon fantiserar en massa nu. Det blir allt längre stunder som hon spenderar lekandes med något på egen hand och ofta blir vi bjudna på diverse saker tillagade på hennes lilla spis. Eller vad sägs om soppa hopkokad i diskhon?

På tal om namn så kommer nog jag och Fredrik ha riktigt svårt för att enas om något till bebisen. Vi har helt olika tankar om bra barnnamn. Tur att vi har lång tid på oss innan vi behöver ta ett beslut.

Igår kände jag för första gången riktiga sparkar. Innan har det bara varit som kittlingar i magen så jag har inte varit säker på att det varit pluttis, men igår var det ca sex st tydliga buffar på samma ställe. Underbart att veta att hen blir starkare för var dag. Hoppas få känna något varje dag nu, även om jag vet att det kan gå ett antal dagar mellan sparkarna såhär i början.

Imorse kom Elina intassande i sovrummet.

-Det är din födelsedag idag.

-Nej, det är det inte, svarade jag.

-Jo, pappa sa att jag ska sjunga för dig.

-Jaså, men det är inte min födelsedag idag.

Så lade hon sig ner ett par minuter och sa därefter:

-Grattis på morsdag.

Härliga barn! Jag blev helt rörd. Mitt första riktiga morsdags-grattis. Förhoppningsvis åtföljs det av många många fler år.

Söndagen den 4:e mars misstänkte jag att något var på gång. Kroppen kändes annorlunda. Svårt att förklara, men eftersom jag så nyligen varit gravid kände jag igen tecknen. Graviditetstestet var blankt.

Måndagen som följde gav också ett blankt graviditetstest. Uppenbarligen var alla gamla hormoner ute ur kroppen i alla fall.

Först på tisdagen den 6:e mars blev det ett ytterst svagt streck på graviditetsstickan. Trots att jag känt det på mig var det underbart att få en bekräftelse. Problemet var dock att jag inte väntade mig att fått mens förrän den 10:e. De första veckorna är oroliga ändå, och att känna till sin graviditet flera dagar innan beräknad mens gör bara väntan ännu längre.

Jag hade dock en anledning till att kolla upp fakta i god tid. Fredrik fyller år den 9:e så det var en perfekt födelsedagsöverraskning. Otroligt jobbigt att hålla på en så stor hemlighet från sin partner dock!

På fredagen (alltså födelsedagen) kom jag och Elina in med paket på morgonen. På ett av paketen stod det bara "till pappa".

-Åh, har du köpt present till mig? frågade Fredrik Elina.

Jag bad honom öppna paketet och det dröjde ett tag innan poletten trillade ner. Kanske tyckte inte Fredrik att han skulle passa i en body i storlek 50?

Hur som helst så blev det en lyckad överraskning.

Jag har redan nu smått panik över bröllopsplanerna. Det är så mycket som ska fixas och planeras. Tidsmässigt är jag lugn såklart, men det är alla val vi måste göra som oroar mig. Gästlista, kläder, bordsdekorationer och framför allt maten är jättesvår att bestämma. Hade jag kunnat göra allt själv och ha koll på alla detaljer så hade jag nog känt mig lugnare, men nu vet jag att det är mycket som ska läggas över på någon annan. Hittills har vi inte tillfrågat någon om att hyra lokal (och porslin och värmeskåp etc), ingen är utvald till att duka borden, det finns heller ingen kock eller serveringspersonal. Som sagt, om jag kunnat göra allt själv så hade jag nog gjort det..

Men åhh så inspirerad jag blir av att titta runt på internet efter förslag på detaljer som ger det där lilla extra. För den intresserade rekommenderar jag en googling på "DIY wedding"

Jag har älskat den här typen av näbb-klänning sedan 2005. Tyllen i kjolen är dubbelvikt så tygrosbladen ligger löst därinne. Såg många småtjejer som provade dessa klänningar och inte kunde få nog av att ruska om blommorna. Jättesöta och roliga.

Blomblad i dukningen är också jättefint och ger färg utan att ta överhanden.

Levande ljus måste man väl nästan ha på en bröllopsfest? Önskar att vädret var lite mer pålitligt i Sverige. Hade älskat ett trädgårdsbröllop med värmande sol på dagen och levande ljus framåt kvällen.

Godisbuffé är en rolig idé, men jag vet inte om det verkligen skulle gå åt om man har både det, efterrätt och tårta?

Hur vackert hade det inte varit med egen tårtställning av naturmaterial? Stabilt, snyggt och billigt.

Placeringskorthållare finns i alla varianter. Kommer säkert sluta med att jag sett för mycket och tröttnar vilket resulterar i att namnen blir nerklottrade på en liten lapp som trycks ner i vinglasen. Kul att kolla på alla olika förslag nu i alla fall. Enkelt sätt att sätta tonen för resten av kvällen och hålla ihop ett tema.

Nu orkar jag inte med det här hemlighetsmakeriet längre. Det får bära eller brista.

I söndags var jag på Gekås och handlade på mig lite kläder, framför allt sommartröjor till Elina men också lite nytt till mig själv. Eftersom jag vill visa upp vad jag fick tag på så kommer här avslöjandet:
   

Mm, jo.. visst är det en liten putande mage där under. Jätteskönt att jag fick tag på ett par mjukisbyxor som jag kan gå runt med de närmaste månaderna.

Slutet av november är bebisen beräknad att komma. Jag skulle föredra om nyheten hålls någorlunda hemlig ett tag till (ni är ju inte så många som läser här regelbundet). Rutinultraljudet kommer vi göra vid midsommar, så då vet vi ifall allt står rätt till eller inte. Därefter är det fritt fram att berätta för resten av världen. Anledningen till att vi ännu inte berättat för alla är att vi gick igenom ett missfall i januari och jag är även i denna graviditet otroligt orolig över att det kommer sluta på samma sätt.

Nu har jag i alla fall möjlighet att lätta mitt hjärta lite här, så ni kan se fram emot fler bebisfunderingar.